Händer något eller?

Vad händer i pudelvärlden undrar ni kanske? Svaret är enkelt: ingenting. Det är helt alldeles sant. Vi får absolut inte göra någonting alls. Inte ens Gruvberget har vi varit till på länge. Nä, matte bara skottar snö hela tiden, eller lagar mat eller äter. Eller sover för den delen. Eller handlar. Kanske har hon jobbat lite på sitt jobb också nån dag eller så. Och idag blev jag upplurad på trimbordet. Bara kardad men ändå. Häromveckan var vi i o f s in till sta´n. Jag tvingades in på Vacker Tass/Arken Zoo och fick klippa klor och raka snoken medan lilla K fick mysa på ute i butiken och kolla in Intressanta Saker och Vackra Tikar. Och om vi mot förmodan får göra något så är det alldeles för kallt och man måste gå på tre ben eller också spösnöar det.

Jag provar min nya hundsäng. Den prasslar.



Vi busar lite på uppfarten medan matte skottar.




Vi kollar så matte inte rymmer medan hon skottar snö.

En hel dag ägnade matte åt att greja med fönstren. Något så helt onödigt om ni frågar mig. Man ser ju ändå ut även om det är lite smutsigt och lite damm och spindelväv har väl ingen dött av. Och vem bryr sig om julgardinerna sitter uppe ett par år i rad eller så? Inte jag i a f. Nu har matten i a f bytt gardiner i kök och vardagsrum och putsat fönstrens insida också. Jag tyckte de gamla gardinerna var minst lika bra som de nya, men matte hävdar att vi behövde mer julkänsla här hemma även om julhelgen var slut.

Julgardiner och julduk på plats i köket,
mer julkänsla enligt matte.

Förstår ni? Bra gardiner! Varför byta?

Idag (alltså innan det blev natt, så egentligen borde det stå igår) var det ett väldigt egendomligt väder här. Jag menar bara att först så snöade det i en vecka. Sedan blev det smällkallt undel alla juldagar och vi kunde knappt gå ut, jag tvingades till det förb-e täcket och vägrade nästan följa med. Nu blev det plötsligt PLUS-grader idag och 1 dm blötsnö blev belagd med ett pansartäcke av is, regn och hagel. Hur kul är det på en skala? Vid horisonten tornade en blysvartgå himmel upp sig mot Gruvberget som helt enkelt bara försvann, senare blev himlen dessutom röd i nederkant. Mycket märkligt allting.

Här är vi i a f, kameran ljuger om himlens färg där borta vid
vägens "slut". Där ska man se Gruvberget i vanliga fall, men
nu bara en svart ridå. Men mattes busskur syns. Där
brukar vi möta henne eller lillmatte ibland.

Morsning! Nu ska vi ha vår skönhetssömn så vi orkar med att fira in det nya året hos mattes kompisar./Nelsson. (Även kallad Pälsson, Skällsson, Gnällsson, Snällsson).

Nelsson har ordet

Först och främst vill jag ha sagt att det är MYCKET trevligare att gå ut med matte när inte Kairo är med. För första gången på länge slapp jag ha med honom i kväll. Matte och jag fick en rask tur utan en massa tjafs, jag fick strosa på i släpande koppel (jag har sagt det förut: matte tror hon har bättre koll på mig då än om jag är helt lös - ha, det är vad hon tror ja). Hur som helst så höll jag mig någorlunda i mattes närhet och kom när hon ropade i lite lagom tempo. Matte verkade i a f nöjd. Fast vi har inga bilder från vår alldeles egna promenad.



-Förut en dag, när det var lite mer mulet.
Nu är Mount Nelsson-Kairo mycket högre.



-Kolla, de har plogat gatan!

Och sedan vill jag klaga till högre makter: varför är det så FRUKTANSVÄRT mycket snö? Matte gör ju inget annat än skottar i stort sett hela tiden när hon är hemma. Och ja, vi fyrbenta gör vårt bästa och försöker hjälpa till så gott det går. Idag t ex, sprang vi hit och dit på mattes uppskottade infart och i snöhögen hon gjort till ett riktigt Mount Nelsson-Kairo. Det berget är nu 70-80 cm högre än taket på hammocken som bidar sin tid i snödrivorna. Och är vi inte ute och störtar runt i snön så övervakar vi mattes arbete inifrån vår utsiktsplats i fåtöljen vid fönstret.

-Man kan ju knappt se vårt hus där i snödrivorna1

Matte får ibland lite dåligt samvete över allt skottande. Det tar ju från HUNDTIDEN så då hittar hon på något åt oss inne när samvetet blir för tungt och lillmatte varit alltför absorberad av sina läxor och skoluppgifter under alltför lång tid och nästan glömt att vi finns. T ex har vi tränat igen på att sitta i en låda. Det är ingen match om ni frågar mig, men Kairo tyckte att jag tog för stor plats.

-Man KAN sitta i ett tvättkorgslock!

Till sist kan jag inte låta bli att visa några till bilder från vår snövärld. Tur man har bra luktsinne så man hittar hem, för snart ser man inte vårt hus bakom alla snödrivor.

Vår gata häromdagen.
Fast sen har det kommit ännu mer snö!

-Därutanför det högra fönstret ser man toppen av
Mount Nelsson-Kairo.

-Och här ser man utsikten från toppen
av Mount Nelsson-Kairo.

Vinterskog

Äntligen fick pudelpojkarna rejsa i skogen igen med sin ständiga kompis labradåran Meija. Meija börjar vara lite till åren kommen (snart 12 år) och hänger kanske inte alltid med i svängarna när särskilt den Unge Ystre drar igång. Dessutom är hon alldeles för snäll och säger ALDRIG ifrån när killarna blir alltför närgångna. Idag var det koppelfritt för Nelsson och Kairo fick ha långlinan.  Knappt en timme längs en obefolkad skogsväg, utan trafik, 4-5 minusgrader och strålande sol. Det var bara den varma chokladen och bullarna som saknades!




Tittar man MYCKET noga ser man tre hundar i hundklumpen.

 

Nollgradigt! Inga vintertäcken!

Äntligen händer det något i pudelkillarnas tillvaro igen. Eftersom det idag var i det närmaste blidväder med nollgradigt och nästan sol så blev det några timmar utomhus. Vi började med nästan en timmes koppelpromenad med labradåran Meija och hennes matte och husse. Bara det var jobbigt nog, åtminstone för Kairo som hade ett väldigt sjå att kolla upp varför hon luktade så bedårande gott.



Så blev det en stunds lek i trädgården med matte, långlina på för Kairo för att minska risken för utbrytarförsök. Kairos egen matte behagade också titta ut så småningom och då flyttade vi oss ner till träsket och skoterspåren. Där blev det inkallningsträning och sitt-stanna-kvar-träning för båda killarna. Kairo i långlina, Nelsson med släpande koppel. Och båda hade fokus på sin respektive matte, och kom så snällt på inkallning i flygande fläng. Kanske för att störningarna just då var mikroskopiska. D v s inga andra hundar ute, enstaka skotrar på avstånd. Och så kom vi hem med två snömonster!



Tänk vad lite köttbullar kan åstadkomma!



Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."

Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.

Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

SNÖ!

Matten har varit på arbetsresa till Stockholmsområdet och för att inte förorsaka alltför mycket krångel i hemmet undertiden har de fyrbenta fått tillbringa några dygn på hundpensionat. Det var två mycket glada pudlar som mötte matte vid hennes hemkomst. Och ännu gladare blev de när matten tog ut dem på kvällsrundan och det visade sig att det "spösnöade", för att använda Den Yngre Mattens ordval. Kairo plöjde runt som en galning trots att han var kopplad. Snö i pälsen efter fem meters promenad och efter en halvtimmes promenad på oplogade gator och gångbanor samt nästan en timmes fritt galopperande runt på trädgårdens snöklädda ytor såg har mer ut som en snögubbe än som en svart pudel. Nelsson plöjde på han med, men låg hästlängder efter Kairo som var helt vild i snön.

Matten själv fick ägna nästan en timme åt Den Vita Sporten, och nu kan man säkert ägna en timme till åt denna ädla sportgren. För att inte tala om hur det kommer att se ut i morgon bitti om det fortsätter som nu. All den snö som inte kommit i oktober och november verkar nu komma på ett par dygn.

Vårvinter

Vilken härlig dag! Strålande solsken, 0-gradigt som gick över till plusgrader. Matten och Nelsson tog en långpromenad i det vackra vädret och hann först med en del  i total ensamhet på industriområdet. Där tränades lite på olika moment i rallylydnaden och blev också en platsliggning på ganska kort avstånd och inte så lång tid. Längesedan sådan blev tränat utomhus, vem vill ligga på marken i snön i -30? Men nu fanns det snöfria fläckar i solskenet, det kunde Herr Nelsson tänka sig att utnyttja. Så kom ekipaget till mer folkrika trakter ner mot träsket. Där var många skidåkare, promenerande två- och fyrbenta, skotrar och folk som fiskade. 

Väl hemkomna igen efter knappa två timmar och lite lunch för matten inomhus blev det en stund ute i trädgården. Kairo fick vara med, tränade lite inkallning och sitt kvar, pudlingarna kampade och studsade i snödrivorna - det sistnämnda gällde mest den yngre.

Igår rejsade pudlingarna på isen med Meija, labradoren. Det blev en bra runda det med, men lite kortare än tänkt eftersom lillmatte helt plötsligt började blöda näsblod. Det gick dock att begränsa rätt lätt, inte som för några kvällar sedan då hon blödde så rejält så matten fick ställa in sin planerade kvällsaktivitet för att bistå dottern. Blir nog till att bränna det där kärlet snart. Efter näsblodet var de tvåbenta inte så observanta så plötsligt drog pudlingarna iväg på ett eget äventyr när de skådade tre lösa hundar i varierande storlek som plötsligt drog ut på isen från en villa. De var inte heller så bra på inkallning så det blev lite rörigt en stund kan man säga. Det hela redde upp sig, det var snälla hundar men Kairo blev lite fundersam och vände plötsligt om till sin matte och hoppade upp i hennes famn! Nelsson däremot fick infångas.

Har ni saknat oss i cyberspace?

Nää, kanske inte... Men de tvåbenta i familjen flydde snön och kylan ett tag till det här:

Förfriskningar på flyget.

Innerträdgård på hotellet,

Maspalomas.

Sent på eftermiddagen kan man få ha poolen för sig själv.

En av de andra poolerna, precis utanför vår balkong.

Okänd blommande buske.

Det var en avkopplande vecka för de tvåbenta. Familjens fyrbenta tillbringade veckan på hundpensionat och hade en hel del att göra med att hålla reda på övriga dagis- och pensionatshundar. De fyrbenta visste inte till sig av glädje när de tvåbenta äntligen kom hem igen.
Så har vardagen tagit vid igen och matten har återupptagit jobbet, hussen försöker hålla ställningarna i hemmet, tonåringen släpar sig till skolan igen och de fyrbenta gör sitt bästa för att förgylla vardagen för de tvåbenta.
Medan familjens tvåbenta lapade sol på Gran Canaria valde kung Bore att dra sig tillbaka något och snöhögarna krympte, matten insåg till sin glädje att hon inte behöver anlita någon för att skotta taket - snön hade sjunkit undan rejält där också. Idag lördag har det varit kanonväder, ett par grader kallt och strålande sol. De fyrbenta fick en förmiddagspromenad på träsket där oväntat labradåran också dök upp så det blev en del rejsande till Den Svarte Ynglingens stora glädje. Den BruneVuxne rejsade han med, men ett snäpp lugnare. Labradåran höll sig till den som hade mest hundgodis när hon inte höll undan så gott hon kunde för de två krulltottarna.
Den Brune är badad och fönad med Air Force Commandern. Han är rolig, Den Brune, efter en del rejsande efter handdukstorkningen stod han och ville upp på trimbordet! Han gillar att bli fönad även i den orkan som sprutar ur Commandern, men han gillar INTE att badas! Imorgon blir det klippning, han har en förfärande pälsmängd nu.
I solskenet mitt på dagen skottade matten lite snö medan de fyrbenta förlustade sig i trädgården. Lite sitt, stanna kvar, hann de träna också.

På spången över bäcken i närområdet.

-Vi kan faktiskt sitt - stanna kvar - i vår trädgård trots att en hund
skäller utomhus ett par hus bort.

Äntligen!



Medan det fortfarande var kallt, två veckor
sedan. Gruvberget innan skotrarna
dök upp. Nelsson närmast, Kairo
sitter fint vid sin matte.

 1. Datorn är åter i funktion, lillmatte jublar, skammens rodnad på mattes kinder har dämpats något (matten hade tryckt in en sladd i fel uttag i modemet, vilket hon upptäckte efter att ha köat ca en timme hos Telias support, därefter kopplats runt till tre olika supportrar och låtit sin ilska gå ut över den sista som förklarade att felet satt i modemet, hon skulle skicka ett nytt- hehe).
2. Den bitande ishavskylan som envist hängt kvar kring -30 här i flera veckor har äntligen gett med sig. Igår vaknade närområdet till -2 grader, strålande solsken och frampå dagen plusgrader och DAGSMEJA! Härligt att vara ute med hundarna. Och inte en snöflinga föll som behövde skottas bort!

3. Vårtecken 1: sidensvansarna invaderar äppelträdet och kastar tinande småäpplen på vardagsrummets fönster.

Sidensvans i äppelträdet.

4. Vårtecken 2: snösvängen har börjat isriva gatorna här i närområdet, ett säkert vårtecken!

5. Matten är ledig från jobbet några dagar, så bloggandet kan ske nattetid(!).

Idag har de fyrbenta rejsat på träsket  en stund tillsammans med labradåran. Den svarte ystre tonårspudeln drog fram så det stod härliga till. Oj vad han kan hålla igång! Stackars labradåran fick en mycket närgången uppvaktning av denne 10-månaders pudelkille som plötsligt upptäckte att han är hane och labradåran är av motsatt kön, hormonerna har börjat spela i koppen på denne yngling. Den Distingerade Brune höll sig till matten och kom på inkallning flera gånger, klarade t o m en passerande skidåkare utan att få fnatt. Tänk vad lite köttbullar kan göra!

Rallylydnadskursen är slut. Ekipaget fick diplom, trots att Nelsson hade en stark förkärlek för betonggolvet i lydnadslokalen framför allt som skulle läras in. I hallen hemma är Nelsson ett under av duktig lydnadspudel. Han älskar att träna just i hallen. Båda killarna har lärt sig att sitta i och på en blå plastbytta. Det är nästan trängsel om vem som ska få den åtråvärda platsen när byttan kommer fram.

Pudlarna har rejsat i trädgården också, allt medan matten försöker hitta lämpliga ställen för all snö som ska flyttas från infart och gången till någon bättre plats.

Kairos älsklingsplats i trädgården, Nelsson på väg ner.

Ibland lyckas man fånga dem båda stilla-
sittande i trädgården.



Meija, Nelsson och Kairo - på Svartbyträsket lyckades
de sitta still en kort stund med lite lock och pock.
Att det ska vara så svårt att fotografera svarta hundar mot snö!

                                      


Efter en timmes rejsande i 0-gradigt väder i snön ser man ut så här.

                                     

Ingen kontakt

..med omvärlden. Det är så de fyr- och tvåbenta lever just nu. I den fasta telefonen tutar upptaget när man ringer in, ut är linjen helt död - oavsett vilken telefon som används i hemmet. Och trots att matten bytt ut alla upptänkliga (dvs två) sladdar till datorn och modemet så vägrar den att få kontakt med internet. Så här finns ett fel som övergår mattens förstånd.

Det finns vissa misstankar att en viss svart fyrbent smidig, snabb, vig, nyfiken,  inte helt rumsren, inte-rädd-om-sitt-eget-liv snart 10-månaders mellanpudel har med problemet att göra. Men misstankarna har inte kunnat verifieras ännu. På fredagen utmanade han åter högre makter genom att helt enkelt kissa på en sladdosa. Det blinkade till, TVn slockande, lampan slocknade, en propp gick, det luktade fruktansvärt bränt --- men den fyrbente var lika glad för det. Matten undrar nu om detta kan hänga ihop med den helt utdöda telefon/bredbandsuppkopplingen. Långsökt kanske, men vem vet?

Idag är det minus 20 eller kallare. Kort prom på förmiddagen och matten uppdaterar sig nu via jobbets dator. Igår fick pudelkillarna träffa labradåran och rejsa på isen i stan ett tag, sedan social passivitetsträning på hundfiket. Där kollade de in ett par tjusiga howavarts, en flatte och en goldentjej.

Vinter på Gruvberget

Matten och Nelsson tog en tur till Gruvis idag, eftersom det var rätt kallt och matten bedömde skoterrisken som låg. Längesedan ekipaget var där, det var nog i november innan det blev rejält med snö. Den kissnödige Pudeln och matten tog plats i bilen. Färden gick genom villakvarteren ut mot skogen. Den kissnödige skällde och ylade i bilens bakre del. Det finns mycket att kommentera en söndag i januari när folk promenerar med barnvagnar och hundar, traktorer skottar snö och matten måste koncentrera sig på trafiken.

Gruvbergsvägen i sin första del var ovanligt slät p g a snötäcket, i del två - den som sträcker sig delvis brant uppåt - var den ovanligt smal och mer snöig.

Promenaden - inte bilen - gick uppför vägen.

Matten hoppades på det bästa: att slippa möte. Allt gick väl.
Resultatet av dagens skogspromenad blev: tre bilar parkerade lite här och där just där matten och Nelsson hade tänkt vara, så ekipaget fick promenera på vägen och lite andra ställen i stället, gick ju det med. Två skotrar dök upp mot slutet, Nelsson kom på inkallning och lät sig väl smaka av korven. En bordercolliehane hälsade på matten men inte på Nelsson som fortfarande var instängd i bilens hundbur, därför tog ekipaget den alternativa vägen. En gående cyklist (!) i backen på väg först uppför sedan utför blev vederbörligen kommenterad av Nelsson som tyckte att han, cyklisten, hade hamnat på helt fel ställe en dag som denna med massor med snö och -15 grader.

Sommarens spårskog - nu ligger snön djup och man får hålla sig till
skoterspåren.

Den Brune Mellanpudeln I Sina Bästa År
kommer på inkallning.

Isnos.

Gårdagen var en strålande vacker och mild vinterdag i mattens och Nelssons område. Gåragens promenad förlades därför till det närbelägna is- och snötäckta träsket. Där får Nelsson ha långlina eftersom andra lockelser än mattens trevliga sällskap brukar dyka upp. Det som mest dök upp igår var diverse skotrar och den otrevliga erfarenheten av uppdykande vattensörja ovanpå isen. Matten och Nelsson förlade då promenaden på land i stället.

I mattens och Nelssons närområde är det faktiskt så här  vackert.



Koll på omgivningarna - matten känner sig säker med långlinan..

Och sist men inte minst: matten och Nelsson tillbringade förra helgen med den av pudeln mindre uppskattade sysselsättningen - PÄLSVÅRD. Matten klippte och klippte, tiden gick, massor med päls på golvet. Men syntes det på Pudeln? Näää.


-Va? Klippas? Jag?



-Det syns ju ändå inte!

Over and out!

Gott Nytt År!

Industriområdet på annandag jul. Nelsson tänkte inte ens
tanken att följa efter figuren i fjärran trots att han gick
en lång sträcka med släpande koppel. Matte är SÅ glad!

Nyår - en massa löften igen som man kommer att bryta innan man ens kommer på vilka det är. Så brukar det vara för den här matten i alla fall. Nyårsaftonen förflöt ändå lugnt för de fyrbenta, även om matten stod i köket i stort sett i hela dagen för att förbereda kvällen. Så kom gästerna, de fyrbenta fick mycket att göra och hålla reda på. Partygänget bestod till slut av sex vuxna, två tonåringar, en ett-åring och så de två pudelkillarna och deras labradorkompis Meija. Fullt ös, kan man säga. Det blev ett rusande utan dess like runt i huset - Nelsson gav snabbt upp och la sig tillrätta mitt i all kalabalik, Meija jagades runt av Kairo efter att hon allra först vid ankomsten gjort en mycket snabb vända genom kök, hall och vardagsrum för att kolla upp alla ev gömda ätliga skatter och hittat några. Vid tolvslaget fick hundarna stanna inne och de andra gick ut för att skåla in det nya året och se på fyrverkerier. Alla vovvar höll sig lugna, ingen var rädd. Efter midnatt vidtog sällskapsspel och på nyårsdagen hade matten ett digert jobb i köket med all disk.

Kairo, svårfångad utan rörelseoskärpa i bilden.



Kairo, gör egna spår i snön.




Nelsson och Kairo, på väg bort, men båda vände på inkallning.
Kairo nog mest för att Nelsson hörsammade mattes röst.

Mellandagarna förflöt med låga temperaturer utomhus, som kallast var det 29 minusgrader. Inte så mycket uteaktiviteter då för hundarna, som fick finna sig i att ha täcken på sig så fort utomhusvistelse var aktuell. Nelsson under kraftiga protester, Kairo brydde sig inte. Sedan har kylan mildrats något och idag har skogen på nytt fått besök av de fyrbenta med vidhängade mattar. Det är tredje gången på drygt en vecka som sällskapet åker till samma ställe, hundarna börjar nog känna igen sig där nu. Där har vi hittills inte träffat på några skotrar, och knappt något folk heller för den delen. Däremot sett spår av hare.

Tråkigt inne säger Kairo varje morgon och i morse hade han hittat den här "leksaken", visserligen i leksaksstorlek men inte tänkt att vara i en hunds käftar. Han hade plockat den ur skåpet som han troligen öppnat själv...

Inte rymmer den mycket, men sitter bra i Kairos gap.

Hur han lyckades öppna är en gåta, men dörren glipar
lite nertill så det kanske inte var så svårt för
en nyfiken 8-månaders pudelkille.

Lite inomhusträning som kontrast till egna påhittade aktiviteter: Att ligga kvar på kommande är inte så svårt för Nelsson längre, betydligt jobbigare för Kairo. Och Nelsson har som sagt fått lära sig sitta i en hokuspokusstol.

"Visst är vi väldigt snygga och väluppfostrade som kan
ligga på rad?"

"...och jag är bara bäst, för jag kan sitta i en hokus-
pokusstol!"  Och det är faktiskt inte mer plats
än att man precis kan klämma ner
rumpan.

Kairos skvättande inomhus på julafton var nog något tillfälligt, med mer påpassning från de tvåbenta och mer noggrannhet att ta ut honom i alla klassiska sammanhang har han knappt kissat inne en enda gång efter julafton.