Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

måndag 16 januari 2012

Hur man får en filbunkspudel. Eller hur man får en innepudel.

Man tar först två pudlar, ungefär lika stora. De får frukost och halvtimmesprom i närområdet och sedan lämnas de ensamma i 4 timmar. Endast radion som sällskap. När husfolket kommer hem är pudlarna överglada och får en lite längre prom på närmare en timme. Knappt tio min senare kommer en Myndighetsperson hem till pudlarna och husfolket. De hälsar vederbörligen, hon finner sig i att bli påhoppad och påpussad. Men sedan beslutas att pudlarna får vakta köket ensamma utan att få komma ut därifrån medan Myndighetspersonen är kvar. Köket blir mycket välvaktat, båda sjunger ut i kör hur väl de vaktar, de försöker också tala om för dörren att den bör flytta på sig. Efter en dryg halvtimme lämnar Myndighetspersonen hemmet. Pudlarna får visa för husfolket hur duktigt de vaktat köket. Husfolket slår sig ner med lite te och pudlarna sträcker ut sig som döda filbunkar på golvet i en timme.

På kvällen, efter maten, är det dags för kvällspromenad med den svartes matte tillika den brunes lillmatte. För den Äldre Matten har drabbats av årets första förkylning med feber och elände och behöver vila (vid datorn). Den svarte är alltid på hugget och infinner sig snabbt vid dörren. Den brune slinker in under skrivarbordet längst in i hörnet, trynar på där och vänder demonstrativt bort huvudet när matten försöker övertala med torkad oxlever, ett annars mycket säkert kort. Så småningom lockas han ut när han hör matten klä på sig, tar en tur in i köket, förskansar sig under köksbordet. Men då kommer lillmatten och matten och överlistar honom. Matten misstänker nu starkt att Den Brune Nelsson egentligen var ämnad till en INNEpudel.
Nu kan vi inte gå här för snön ligger JÄTTEdjup.

lördag 7 januari 2012

God fortsättning på 2012!

Nelsson lillmatte och tillika Kairos matte, den 16-åriga gymnasisten, tillbringar jullovet med en rejäl förkylning så matten får de flesta hunpromenaderna på sin lott. Förutom femtielva timmar snöskottning. Så matten är inte så på nuförtiden när det gäller att göra något vettigt av koppelpromenaderna. Ofta släntrar gänget bara på. Dvs matten planerar och funderar medan Utbrytarkungen och Den Äldre Värdige gör sitt bästa för att berätta för omvärlden att de minsann besökt alla platser i närområdet och att de betraktar det som sitt. Utbrytarkungen gör också sitt bästa för att få igång den Äldre Värdige. Häromkvällen tänkte dock matten att "nu får vi göra något åt denne unge herr pudel som bara vill något annat än gå i koppel" så han fick långlina i början av promenaden. Det funkade väldigt bra. Han fick rusa av sig, komma på inkallning ett antal gånger och käftade inte med Nelsson. På slutet av promenaden upprepades detta tidigare så framgångsrika koncept. Nu dock med ett helt annat resultat. "Yes", tänkte nog den unge herr pudel, "en extremt rolig kampleksak". Så grabbade han tag i långlinan, löpte hit och dit, inbjöd till lek och kamp med både matten och den något ointresserade Nelsson som snällt gick i sitt koppel. Och huxflux var långlinan bara 2 dm lång i den ände som var närmast den unge ystre, men 14,8 m i andra änden. Matten fattade snabbt galoppen, den unge Ystre fattade aldrig att han var lös.

-Vi har lite svårt för att koncentrera oss
för det passerer så konstiga hundar här
på gågatan!



Idag har matten och de två fyrbenta tagit en riktig långprommis med nya erfarenheter för den Unge Ystre. Ekipaget gick in till sta´n i dystert vinterväder, ett par minusgrader och tidvis snö i luften och massor med snö på marken. Plogat dock, som väl var.  På sta´n blev det ett kort besök på Vacker Tass, där bjöd innehavaren på hundgodis. Sedan gågatan fram och tillbaka. Nästan folktomt, alla var väl inne i gallerian och resten på Systembolaget för parkeringen därutanför var som vanligt proppfull med bilar. Nelsson och Kairo fick i a f pröva några av gågatans sittplatser, träna på sitt, stanna kvar trots passerande folk och någon enstaka skällande fyrbent liten ettrig varelse. Och en möhippa drog genom gågatan, till nöje för andra lördagsflanörer. Därefter kom dagens nya erfarenhet,åtminstone för Kairo, egentligen också för matten och Nelsson eftersom de aldrig genomfört bussåkande tidigare i sällskap med den unge ystre. Så på en i övrigt passagerarfri buss åkte de fyrbenta tillsammans med matten hemåt igen. Chauffören var vänlig och sa att han brukar aldrig ta betalt för hundar, trots att matten påpekade att det nog kostade halv biljett per hund. Det blev ett bra tillfälle för alla tre att öva denna typ av aktivitet. Och alla tre skötte sig utmärkt! Ingen skällde, ingen bråkade, ingen fyrbent satt på sätena. Och matten matade de fyrbenta med torkad oxlever.......
-Där kommer vår buss i snöyran!

- Se så fint vi kan uppföra oss när det behövs!
Nu har matten planerat att skicka åtminstone den Brune, han som inte ser nå´t för pälsen hänger ner framför ögonen, i badet i eftermiddag, och så ska akvarieinnevånarna få det lite fräschare också var tanken.