Fy för mediciner och täcken!

Jag är sjuk. Nej det märks inte så mycket, matte tycker jag är som vanligt. Men för två veckor sen var jag tvungen att tillbringa ett par dygn på djursjukhuset. Det var ingen höjdare att ha kanyl i benet och få en massa vätska intravenöst. Desto roligare att komma hem sen, men plötsligt hade promenaderna kortats ner till typ ingenting. Jag som älskar att strosa runt och bara drömma mig bort i alla doftfläckar som finns precis överallt. Därför brukar det ta tid att promenera med mig, eftersom jag bestämmer takten, antal stopp (många!!!) och när vi ska gå in (jaja, jag brukar låta matte bestämma det men jag brukar också tala om vad jag tycker om det, att gå in alltså). Nu har det i alla fall blivit lite längre än första dagen.

Jag är sjuk i levern. Det innebär att jag får en massa mediciner. Eller får och får. Matte tvingar mig att ta emot flytande mediciner fyra gånger om dagen. Vi har lite olika åsikter om hur viktigt det där är. Hittills är det typ 50-0 till mattens fördel.

Problemet med min sjukdom är att jag kräkts en del. Matten har haft mycket att göra särskilt på nätterna när jag ulkat runt i hall och kök. Nu ulkar jag inte sen några dagar, inte kräkts heller och jag tycker faktiskt att maten smakar ganska bra igen. Helst skulle jag förstås äta oxfilé och laxfilé varje dag men det får jag inte, utan det blir de där hepatic-torrkulorna. Ja med lite tillskott som är godare för att lura mig att komma igång. Jag vet nog att det är det de har räknat ut.

Här är jag ändå ganska vårdad

Matten säger att jag är ovårdad. Hon har inte velat belasta mig med bad och allt det där som hör till nu när jag varit sjuk. Därför har jag typ tre cm päls på hela nosen, så inget ont som inte har något gott med sig. Fast matte säger att jag luktar lite mysko också, jag säger att det är väl ingenting mot vad mattan i vardagsrummet luktar, där spydde jag rejält och det är ingen matta som man direkt slänger i tvättmaskinen. Nä, där krävs grövre grejer, typ expert-matt-tvätt. Men har matten sett till att få det gjort? Nää, inte då. Här pratas bara pudelpäls, inte farmors  matta.

Det här var ett tag sen, men
jag hade mustasch då med. 

Så här snygg är jag ibland - längesen sist.

Nu har jag tänkt bli frisk igen, även om matten nästan hade räknat ut mig för en vecka sen. Eller kanske inte frisk, men i alla fall så bra att det inte märks att jag är sjuk. Och i vår familj är man tvungen att bada om det inte märks att man är sjuk, så det står nog på schemat för imorgon trots allt.

En sak till som jag inte gillar och som verkar vara vanligare när man är sjuk. Det är det där täcket som jag har på översta bilden. Förut sa vi -20 som gräns, nu verkar matte ha helt fel på räknekunskaperna för nu tvingas jag ha täcket fast det bara är -7 eller så. Fast det är klart, i morse var det grinigt väder, -10 och snöade sidledes.


Over and out för den här gången. Återkommer när andan faller på./Nelsson

Cykel!

Sitt för fotografering!

Matten har varit lite indisponerad några dagar pga en idrottsskada. Det är åtminstone vad matten själv föredrar att kalla det hela. Så värst mycket idrott har den här matten inte ägnat sig åt på sistone om nu inte vattengympan räknas. Däremot har det blivit en del promenerande med och utan fyrbenta. Det är nog den där delen utan fyrbenta som gett idrottsskadan eftersom den skett med skor som mer anpassats för sitt utseendes skull än för sin funktions skull. Matten har alltså haft en del smärtor från underbenet. Det behandlas enligt all expertis med vila. Och rätt fotbeklädnad. Vila i det här fallet kan innefatta enklare gymnastiska övningar som simning och cykling. Matten jämställer simning med vattengymnastik.
Nu har mattens ben blivit påtagligt bättre. Det beror sannolikt på att matten skakat fram jympadojjorna, ej anpassade för vinterförhållanden och heller inte alldeles hela på ovansidan, men välfungerande på snöfri asfalt och som alternativ till stadsskor och vinterkängor på mattens fötter. Dessa jympadojjor i kombination med promenader i halva tempot mot normalt och sträckor av tredjedelens längd har gett en förbluffande förbättring. Kanske kan Ipren gel också tillskrivas viss effekt.

Iskallt var det bland snödrivorna.

För att något kompensera pudlingarnas rörelsebehov (och då särskilt lilla K) tog matten igår fram cykeln och tryckte in en massa luft både fram och bak. Den cykeln som sen ett år tillbaka har nytt hjul fram, nytt däck o slang bak, nyservad kedja mm, knappt använd senaste året men i övrigt rätt rostig efter 30 år utomhus i ur och skur, förutom senaste vintern som den fått bo längst in i garaget. Den cykeln har idag tagit matten och lilla K runt bostadsområdet i expressfart eftersom lilla K inledde turen med att galoppera fram några hundra meter och matten hann knappt med trots att hon trampade på som bara den. Sedan blev det herr Ns tur, men där drogs tempot ner till nära nog gångfart och sträckan blev väl en fjärdedels av lilla Ks. Allt detta cykelflängande medförde också ensamhetsträning i den högre skolan för både herr N och lilla K. Herr N visade tydligt med kroppsspråket vad han ansåg om att bli lämnad helt ensam i knappt 15 min, lilla K uttryckte sin besvikelse och längtan mycket högljutt troligen under hela det 7 min långa passet. Här finns oanade möjligheter att utöka träning i både det ena och andra.
Cykelhjälmen var på huvudet, därför frös matten om öronen eftersom mössa ej får plats under.