Cykel!

Sitt för fotografering!

Matten har varit lite indisponerad några dagar pga en idrottsskada. Det är åtminstone vad matten själv föredrar att kalla det hela. Så värst mycket idrott har den här matten inte ägnat sig åt på sistone om nu inte vattengympan räknas. Däremot har det blivit en del promenerande med och utan fyrbenta. Det är nog den där delen utan fyrbenta som gett idrottsskadan eftersom den skett med skor som mer anpassats för sitt utseendes skull än för sin funktions skull. Matten har alltså haft en del smärtor från underbenet. Det behandlas enligt all expertis med vila. Och rätt fotbeklädnad. Vila i det här fallet kan innefatta enklare gymnastiska övningar som simning och cykling. Matten jämställer simning med vattengymnastik.
Nu har mattens ben blivit påtagligt bättre. Det beror sannolikt på att matten skakat fram jympadojjorna, ej anpassade för vinterförhållanden och heller inte alldeles hela på ovansidan, men välfungerande på snöfri asfalt och som alternativ till stadsskor och vinterkängor på mattens fötter. Dessa jympadojjor i kombination med promenader i halva tempot mot normalt och sträckor av tredjedelens längd har gett en förbluffande förbättring. Kanske kan Ipren gel också tillskrivas viss effekt.

Iskallt var det bland snödrivorna.

För att något kompensera pudlingarnas rörelsebehov (och då särskilt lilla K) tog matten igår fram cykeln och tryckte in en massa luft både fram och bak. Den cykeln som sen ett år tillbaka har nytt hjul fram, nytt däck o slang bak, nyservad kedja mm, knappt använd senaste året men i övrigt rätt rostig efter 30 år utomhus i ur och skur, förutom senaste vintern som den fått bo längst in i garaget. Den cykeln har idag tagit matten och lilla K runt bostadsområdet i expressfart eftersom lilla K inledde turen med att galoppera fram några hundra meter och matten hann knappt med trots att hon trampade på som bara den. Sedan blev det herr Ns tur, men där drogs tempot ner till nära nog gångfart och sträckan blev väl en fjärdedels av lilla Ks. Allt detta cykelflängande medförde också ensamhetsträning i den högre skolan för både herr N och lilla K. Herr N visade tydligt med kroppsspråket vad han ansåg om att bli lämnad helt ensam i knappt 15 min, lilla K uttryckte sin besvikelse och längtan mycket högljutt troligen under hela det 7 min långa passet. Här finns oanade möjligheter att utöka träning i både det ena och andra.
Cykelhjälmen var på huvudet, därför frös matten om öronen eftersom mössa ej får plats under.