Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

måndag 19 december 2011

Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."
Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.
Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

2 kommentarer:

Erika sa...

Haha, härligt! Vilka kuliga killar! Eller hur, det är verkligen så olika på individer av samma ras och ändå har de något särskilt gemensamt.

Bea sa...

Ja visst är de härliga!
Här hemma kan vi mest identifiera oss med din svarta ;)