Händer något eller?

Vad händer i pudelvärlden undrar ni kanske? Svaret är enkelt: ingenting. Det är helt alldeles sant. Vi får absolut inte göra någonting alls. Inte ens Gruvberget har vi varit till på länge. Nä, matte bara skottar snö hela tiden, eller lagar mat eller äter. Eller sover för den delen. Eller handlar. Kanske har hon jobbat lite på sitt jobb också nån dag eller så. Och idag blev jag upplurad på trimbordet. Bara kardad men ändå. Häromveckan var vi i o f s in till sta´n. Jag tvingades in på Vacker Tass/Arken Zoo och fick klippa klor och raka snoken medan lilla K fick mysa på ute i butiken och kolla in Intressanta Saker och Vackra Tikar. Och om vi mot förmodan får göra något så är det alldeles för kallt och man måste gå på tre ben eller också spösnöar det.

Jag provar min nya hundsäng. Den prasslar.



Vi busar lite på uppfarten medan matte skottar.




Vi kollar så matte inte rymmer medan hon skottar snö.

En hel dag ägnade matte åt att greja med fönstren. Något så helt onödigt om ni frågar mig. Man ser ju ändå ut även om det är lite smutsigt och lite damm och spindelväv har väl ingen dött av. Och vem bryr sig om julgardinerna sitter uppe ett par år i rad eller så? Inte jag i a f. Nu har matten i a f bytt gardiner i kök och vardagsrum och putsat fönstrens insida också. Jag tyckte de gamla gardinerna var minst lika bra som de nya, men matte hävdar att vi behövde mer julkänsla här hemma även om julhelgen var slut.

Julgardiner och julduk på plats i köket,
mer julkänsla enligt matte.

Förstår ni? Bra gardiner! Varför byta?

Idag (alltså innan det blev natt, så egentligen borde det stå igår) var det ett väldigt egendomligt väder här. Jag menar bara att först så snöade det i en vecka. Sedan blev det smällkallt undel alla juldagar och vi kunde knappt gå ut, jag tvingades till det förb-e täcket och vägrade nästan följa med. Nu blev det plötsligt PLUS-grader idag och 1 dm blötsnö blev belagd med ett pansartäcke av is, regn och hagel. Hur kul är det på en skala? Vid horisonten tornade en blysvartgå himmel upp sig mot Gruvberget som helt enkelt bara försvann, senare blev himlen dessutom röd i nederkant. Mycket märkligt allting.

Här är vi i a f, kameran ljuger om himlens färg där borta vid
vägens "slut". Där ska man se Gruvberget i vanliga fall, men
nu bara en svart ridå. Men mattes busskur syns. Där
brukar vi möta henne eller lillmatte ibland.

Morsning! Nu ska vi ha vår skönhetssömn så vi orkar med att fira in det nya året hos mattes kompisar./Nelsson. (Även kallad Pälsson, Skällsson, Gnällsson, Snällsson).

Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."

Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.

Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

Trist väder, trist matte

Ja när det regnar hela tiden och matten inte kan skutta runt i någon större omfattning då får pudelpojkarna träna på något enkelt inomhus. Eller ja, den ena tyckte det var enkelt och hann med flera upphoppningar. Den andra tyckte att "va, varför ska jag sitta eller ligga på stolar och pallar?" och tog det lite mer piano så att säga, med tvekan upp på knarrande stolar och hala lådor. Men vad gör man inte för lite Frolic?

Pudlarna tränar med apporten inomhus också. Kan säga att den ena pudeln tycker apporten är världens mest eftertraktade leksak och hoppade extremt högt för att få tag i den. Rena belöningen när han fick sitta och ta emot den! Den andra pudeln däremot tycker att "Apporten, vad ska det vara bra för? Kan rullas en liten bit på golvet kanske? Tas in i munnen och hållas kvar? Nä, inte för mig" varpå han släpper den och en annan pudel kommer med blixtens hastighet från ingenstans, tar apporten och sticker iväg in under nå´t bord.

Båda pudlarna är numera på hunddagis tre dagar i veckan, och det kan jag säga känns VÄLDIGT skönt nu när jag inte kan gå ut med dem som jag brukar. Och hussen promenerar i o f sig med hundarna om det behövs men är inte världens bästa hundpromenerare så hans insatser blir lite begränsade. Och lillmatten har långa skoldagar i grannkommunen numera så hon är heller ingen tillgång på dagtid. Då är man glad att hunddagis finns och att hundarna är inskolade där! Ja, den ena pudeln skolade in sig i expressfart, älskar allt och alla och ilar in på dagis så fort han får chansen. Den andra pudeln däremot blir nog aldrig egentligen inskolad trots att han varit betydligt längre på hunddagis. Nää, han följer helst matten var hon än är. OK då säger han, jag kan väl vara på hunddagis då om det nu är så viktigt. Pulin Smilla och några andrar snygga tikar finns ju där.