Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

måndag 30 mars 2020

Jaaaa, jag är 13 år idag!

Hej!

Jag, Nelsson, och min "bror" Kairo. Vi är nyfriserade,
om nu nån missade det. Ja, jag vet. Nosen, gillar inte att bli av med mustaschen.

Trodde ni att jag var död, att jag sakta men säkert slumrat in i den eviga vilan (som husse)? Nej det har jag inte gjort! Jag är fortfarande still going strong, om jag får säga det själv. Visst har jag en del krämpor och visst har jag skrämt livet ur matte några gånger med diverse sjukdomsyttringar, men jag har rest mig igen och stolt trippat vidare i livet.

Idag är det 13 år sen jag föddes hos Leone i Skogås. Den 25 maj 2007 blev jag hämtad av matte, husse och lillmatte. Jag fick flyga inne i ett flygplan i en väska vid mattes fötter. Nu är det bara matte kvar härhemma och så Kairo förstås då. Och jag. Husse är borta förevigt, lillmatte bor i kungliga huvudkommunen och dyker upp här ibland. Men vi har hittat en ny reservhusse som vi träffar rätt ofta. Fast nu är det coronatider och allt är uppochnervänt, eller egentligen är det inte så stor skillnad för oss.
-Det var här vi vände. Precis bredvid är det
massor med barmark. Och vi har vinter-
täckena för vi är nyklippta och det
kändes kallt i vinden. Enl matte.

Vi passerade mattes busshållplats. Där har
hon väntat på bussen till jobbet i Luleå
tusentals morgnar i ur och skur. Vi fick träna
på en gammal kunskap - att hoppa upp
på busskursbänken.


Undrar ni om jag fått några födelsedagspresenter? Jodå, tre stycken. En gick att äta, en var en leksak och en var en upplevelse. Vi kan börja med upplevelsen: jag i egen hög hundlighet fick bestämma hela promenaden vid lunchtid. Vi svängde först höger, sen vänster, höger igen och vänster igen. Där vi var då var det väldigt mycket barmark och det tog en himla tid att undersöka, så där tyckte jag att vi kunde vända igen. Sen blev det vänster, höger, höger, höger, vänster och vänster och så var vi hemma igen. Mellan alla dessa svängar hit och dit blev det en massa luktande, många dofter var det. Och jag fick bestämma hela tiden!
-Där ser ni framtassen på en huligan.

-13år idag. Still going strong. Men vad
är väl en gris mot hundgodis?


På eftermiddagen blev det presentutdelning. Det blev repris på en gris (haha, märkte ni rimmet?), som kan säga nöff-nöff. Det gjorde den en stund tills jag lessnade. Jag tyckte nästa present var bättre: mjukt och härligt och mycket hundgodis! Kairo tog över nöff-nöff.

Nu ska vi äta middag. Gissar på nåt trist nu när vi redan fått hudgodiset.





Over and out from the one and only Nelsson.






1 kommentar:

Erika sa...

Grattis, bäste Nelsson! Hurra hurra hurra!!!