Sikta mot stjärnorna om du vill nå till talltopparna! Eller: Att vila sig i form.

Vi har kommit halvvägs in i lydnadskursen. Det är därför vi är så fullständigt utslagna så här på kvällskvisten. Egentligen är det ju inte jag som går kurs utan det är Kairo och matten, dessutom är det på måndagar så inte ens ikväll. Jag har fortfarande inte förstått vad de ska med den  här kursen till. Matten mumlar nåt om att "nåt måste man ju göra så hjärcellerna får jobba lite, och det är bra med inspiration från nån som kan".

Det är ganska orättvist med den här kursen- Jag får mögla ihop i bilen medan de andra tränar på en fotbollsplan, Kairo får massor med gott godis. Igår var det fotgående och "sitt under marsch" och nåt om fjärrdirigering. Till slut fick jag komma ut och då var jag ganska på hugget om ni föstår vad jag menar. Det fanns ju godis kvar! Jag fotgick och satt så det stod härliga till. Bakdelen for hit och dit och jag kastade mig upp från liggande lika fort som jag la mig ner, utan kommando! Det ni! Matte trodde att jag var tjugo år yngre än jag är.

Nu tror ni väl att vi har blivit skvatt galna, men matte hittade den här boken i gömmorna och tänkte att den kanske kan vara bra nu när vi ska bli lydnadshundar. Det gör inget att den är lite gammal, alltid lär man sig nåt, om man nu ska sikta mot stjärnorna.

Matten ber om ursäkt för bildkvalitén på de här två bilderna ovanför, de togs med datorkameran och i uruselt ljus. Men här nedanför kommer en gammal bild på oss så ni ser att vi  kan komma på kommando (om vi är säkra på att det finns godis!).

KOM!!!

Och så toppar vi med en liten film som matte hittade i datorns skrymslen. Där kan ni se hur jag faktiskt inte behöver gå några kurser alls. Fullärd!! För flera år sen. Så det så! (Kan ta en stund att ladda filmen om det ens går...) 

Allt enligt en mellanpudel i sina bästa år/Nelsson