Oktober

Ja den månaden är slut och pudlingarna har gjort sina vanliga rundor, runt ICA, kiosken-svängen, hundtoaletten/fotbollsplan,  industriområdet, träskstranden, Övre Torpgärdan, diverse Gruvbergsstigar o -terräng, gräsmattan och tillbringat X antal dagar på hunddagis. En helt vanlig månad alltså. Sista delen av oktober bjöd på rejäl kyla, neråt  minus 15 några dagar och pudrat med frost. Träsket la sig med blankis. Och så kom tisdagen med kraftigt snöfall, stigande temperatur, regn och isgator med smältvatten ovanpå. Nu har vi plusgrader igen och träsket har gått upp igen bitvis.

Vi har alltså varit lite här o där i närområdet som synes på bilderna härnedanför.

Gruvberget, tur det finns nära. Vart skulle vi annars ta vägen för våra skogspromenader?


Gruvberget, sitta på stubbar - det är vi bra på.





Och den här kontrollen har vi i alla fall hittat.
Finns det fler?

Närområdet - gräsmattan är bra till mycket. Ibland kastar matten ut Frolic. Eller hundleksaker, fast då blir letandet inte lika intensivt.

Vad gömmer sig där bland löven månntro?

 Gruvberget igen. Den här gången gjorde lillmatte oss sällskap. Och Nelsson hade den goda smaken att dra iväg på ett eget litet äventyr, två gånger till o med. Han var lös och Kairo i långlinan. Och plötsligt utan förvarning drar Nelsson iväg i 100 knyck utför stigen, över kalhygget o ner bland storstenen neråt vägen. Vi såg honom hela tiden men jädrar, aldrig sedan den gången han drog efter en snöskoter har jag sett honom springa så fort och målmedvetet. Han kom tillbaka igen ganska fort, inhöstade en liten bit Frolic som tack för att han kom tillbaka och drog snabbt iväg igen till samma ställe. Men då blev det koppel på sedan. Och inte kunde vi förstå vad som lockat så när vi gick ner o kollade.


"Ja, jag lurar dem liiite och håller mig i
bakgrunden men snart drar jag
iväg nerför stigen", tänker nog Nelsson.




Frolic till alla?




Lillmatten, tillika hårdrockaren, med Kairo.

 En dag förra helgen gick vi en runda som vi tar ibland när matten är less på de vanliga. Den runt travet och förbi Arenan. Den tar dryga timmen i någorlunda god fart. Och på slutet lite posering vid travhäststatyn. Nelsson tittade misstänksamt upp på den och skällde sedan lite på prov.

För ett par veckor sedan var det så här vackert ner mot träsket. En riktigt fin oktoberlördag. Vi tog fika med ner till sjön och drack det där. Hussen hade rullatorn, pudlingarna fick gå i mikrofart.


Svartbyträsket en oktoberlördag.



Ledig fredag.

Ledig måndag är utbytt mot ledig fredag och idag purrade matte oss med frukost redan kl 8. Det är vi inte vana vid, i a f inte när matte är ledig. Sedan blev det lite jäktigt för matte för hussen behövde hjälp med en del saker men så kom vi iväg ändå. Det visade sig att vi skulle till stan. Och det var ju trevligt med en runda runt city medan husse blev vacker i hår och skägg. Vi hann med ett besök i parken vid Kungsbron också. Där tyckte matte att vi kunde posera lite som statyer.

Det kom ett litet gäng fyrbenta
utanför bild till vänster.

Efter poserandet hämtades husse upp igen och kördes vidare till sina egna aktiviteter. Vi andra åkte hem igen och busade på gräsmattan en stund. Matte gick in och ut några gånger och till slut hade hon tydligen bestämt sig för att vi INTE skulle in. Så det blev bilen igen. Nu blev vi riktigt taggade för matte styrde kosan mot Gruvberget och upp längs den något risiga grusvägen efter allt regnande. Väl framme försvann  matte i skogen och lämnade oss i bilen. Som tur var kom hon tillbaka igen och vi fick äntligen komma ut. Det blev en liten tur i blåbärsriset mellan de slippriga stenarna, lilla K i långlina som genast började trassla förstås, jag fri såsom fågeln. Så värst långt gick vi inte. Matte gruffade över att hon var trött och hungrig.
Tillbaka till bilen och matte formligen tvingade in mig medan lilla K fick stanna utanför. Så orättvist. De gick iväg och jag såg nog att han fick spårsele och spårade som en raket rakt upp i skogen. Snart kom de tillbaka och det blev min tur. Jag gillar verkligen det där med spår. Snoken i backen och framåt. Inte så fort, man måste ju njuta också. Hörde att lilla K fullkomligt struntade i leksakerna som låg i hans spår, men framåt kom han och köttbullen på slutet hittade han. Jag kan väl tycka att det där med apportpinnar eller vad det heter kan man vara utan fast för mattes skull tittade jag lite på nå´n av dem och lyfte upp en. Men spårade som attan gjorde jag. Och köttbullen kom jag minsannn fram till.

Vi protesterar mot för korta spår!
Och att man måste sitta här bak i bilen.



Tur vi har den här i a f!
Snygg bil i fin spårskog.

Nu har vi parkerat matte vid tangentbordet och själva slaggar vi gott på golvet, hälsar Nelsson. 

Hunddagar och Pudelträff



Nyfriserade



Matten och pudelkillarna har varit strängt upptagna i två dagar. Tisdagen hade matten bestämt sig för att nu skulle pudelpojkarna friseras upp ordentligt men dessförinnan skulle de få en skogstur. Sagt och gjort. Sällskapet packade in sig i Volvon, utrustade med långlina, köttbullar, Frolic, leksaker och vatten för alla. Färden gick som så många gånger förr till Gruvberget. Där möttes sällskapet av en gök som kokoade så det hördes över hela skogen. Riktigt roligt att höra tyckte i a f matten. Vad pudelkillarna tyckte behöll de för sig själva för en gångs skull, åtminstone den Brune brukar ju gala för minsta lilla.

Det blev en 40-minuters promenad i solskenet och bland myggen med herr Brun fri såsom fågeln och unge herr Vilde Svart i långlinan. Båda gillade dock köttbullar och kom varje gång på inkallning. Så hade matten planerat att avsluta det hela med en liten träningsomgång i skogen. Hon har hört talas om, och vid några tillfällen även praktiserat under kunnit ledning av Brukspersoner, uppletanderuta (eller vad det nu heter). Matten trampade runt en stund och pudlingarna fick titta på uppbundna vid ett träd. En gammal vante kastades ut. Kairo fick börja ( i långlina, matten ville inte ha en vildpudel i skogen), han hämtade in vanten som om han aldrig gjort annat. En leksak till kastades ut, men nu hade lilla K hittat nåt intressantare att göra och struntade fullständigt i leksaken. Herr Brun fick istället pröva lyckan, han lommade ut, tog upp leksaken, släppte den och kom tillbaka till matten och tittade uppfodrande på henne för att få en köttbulle. Man kan säga att han inte var på hugget.

Sällskapet for hem igen och sedan fick matten ett sammanbrott när hon upptäckte att långlinan inte var med hem. Bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka för att hämta den.



Det går knappt att fånga Kairo
på bild i rörelse för han är så
vansinnigt snabb.



 Resten av dagen ägnades åt att bada, torka, raka, börja frisera herr Nelsson. Nelsson tyckte det var onödigt. Både Nelsson och Kairo fick öronen plockade och rengjorda också, Kairo var inte så intresserad av det. Onsdagen fortsatte i frisersalongens tecken. Nu var det Kairos tur att badas,  torkas och rakas. Han avskydde fönen. Och matten kände sig väldigt ovan vid denne lille svarte filur, det brukar vara K:s egen matte som sköter hans päls, men hon är bortrest. Tänk så olika de är, dessa två. Nelsson lägger sig tillrätta för att fönas torr, tassarna går rätt lätt att raka, nosen har han varit VÄLDIGT rädd om i 5 år och matten har inte klarat den delen av pälsvården förrän nu helt nyligen. Lilla yrhättan Kairo däremot, lätt att bada, nosen jättelätt att raka, men ack så bekymrad han var över fönen och för att inte tala om att raka tassarna. Där blev hussen tvungen att rycka in för att hålla i. Och så fortsatte det med klippning av båda.

Några av deltagarna i pudelträffen. Bättre bilder, tagna av andra,  finns
 på facebook och Pudelklubbens hemsida.

På kvällen bar det så iväg till Pudelträffen. Det var längesedan sist pudelkillarna träffade andra pudlar på detta sätt. Oj vad de var taggade! Där var ju tjusiga små pudeltjejer, tuffa pudelkillar och ett antal mattar och hussar. Tror det var sammanlagt 12 pudlar i alla färger utom röd och i alla storlekar utom toy. Det blev social samvaro vilket pudelkillarna uppskattade lite i överkant, matten vågade inte släppa dem lösa så kopplen fick hållas hårt. En kortare promenad och sedan lite ringträning. Här finns mycket att jobba på om K ska anträda utställningsringarna igen insåg matten. Han är dock en mycket vacker pudel med ett fint huvud och skulle kunna gå långt i utställningsvärlden tror i a f den här matten. Han har åtminstone två champions i sin kullsyskonskara. Och matten är liiiite stolt eftersom det var flera som verkligen uttryckte sig positivt om hans vackra utseende. Och så skryter matten lite till slut om flera positiva kommentarer om Nelssons klippning.







Pudelträffens äldsta deltagare, den värdige Akilles 14 år gammal, ur
San-Jo-Les första kull. Pensionerad agilitypudel..



Vinterskog

Äntligen fick pudelpojkarna rejsa i skogen igen med sin ständiga kompis labradåran Meija. Meija börjar vara lite till åren kommen (snart 12 år) och hänger kanske inte alltid med i svängarna när särskilt den Unge Ystre drar igång. Dessutom är hon alldeles för snäll och säger ALDRIG ifrån när killarna blir alltför närgångna. Idag var det koppelfritt för Nelsson och Kairo fick ha långlinan.  Knappt en timme längs en obefolkad skogsväg, utan trafik, 4-5 minusgrader och strålande sol. Det var bara den varma chokladen och bullarna som saknades!




Tittar man MYCKET noga ser man tre hundar i hundklumpen.