Rekat

Nästa lördag kommer pudelpromenaden till vår lilla stad. Eller ja, egentligen finns den ju här hela tiden för vi promenerar med matte stup i kvarten och vi är ju pudlar. Eller åtminstone jag, Kairo är väl mer som en - katt, ett lodjur, en grävling, eller nåt, ibland pudel.

I alla fall har vi rekat. Matte har lite kontrollbehov och tyckte att vi kunde kolla hur lång tid den tilltänkta pudelpromenaden kommer att ta. Hon ska vara promenadledare - ett uppdrag som hon tar på största allvar och sådant kräver förberedelser. Man kan inte bara ta ett koppel, en pudel eller två och gå. Nä det måste förberedas. Så vi blev försökskaniner, eller om ni så vill försökspudlar.

Vi började med att konstatera att ån är isfri.

På Centrumtorget hade vi lite parcourövningar,
vi tog oss upp på stenforten.

En del hinder var onödiga tyckte jag, men Kairo gav järnet.
Lägg märke till kommunens påskpynt. Matte var imponerad.

Det blir nog bra med pudelpromenaden. Bara solen skiner och två blir vi ju i a f.

Trollsländans champions talar

Undrens tid är inte förbi! Matten har återfått inspirationen och hjälper oss att formulera några tankar om livet i vår del av pudelvärlden.
Jag kan börja med att meddela att min yngre kompis här hemma, Kairo, även kallad lilla K, åter har äntrat utställningsringarna. Framgångarna låter dock vänta på sig, i den typen av ringar alltså. Här på våran gata i sta´n är det vi som regerar. Många hundar här, men vi är Trollsländans multichampions! Utställning, agility, rallylydnad, kamphund, vakta - här kan vi allt!

Lilla K och lillmatte i Jävre, paus efter utställningen i Byske.

Lilla K

Jag, Nelsson, med flygöron.

Kommunen däremot är inte någon champion, åtminstone inte om ni frågar matte som tycker att kommunens skötsel av gräsmattan utanför vår häck mest liknar ingenting. Där växer nu istället en mycket vacker äng, 2 m bred och 30 m lång,  med balsamin, prästkragar, svinmålla, ormrot, rödklöver och vad ni vill. Matten har också en del synpunkter på kommunens bemanning av äldreboendena i stan. Men det vet vi fyrbenta inte så mycket om. Vi har hälsat på husse en gång där han bor, men han blev inte lika glad som vi trodde att han skulle bli. Så vi avstår från det i fortsättningen.

Vi vaktar kommunens äng utanför vår häck.

Under våren har det hänt en massa här hemma, ja inte för oss, men hussen har ju flyttat så det blev ju ganska stor skillnad. Och matten har ett jätteprojekt som heter städa-i-källaren (röja, mer rättvisande beskrivning), där får inte vi vara. Men jag kan lova att det är en mycket spännande plats när man lyckas slinka ner utan att någon märker nå´t. Tex gillar jag tvättstugan extra mycket. Särskilt den där ställningen där matte sorterat in smutstvätt i olika korgar. Mycket intressant där. Och matte tycker det är konstigt att det är så många strumpor och sockor som är udda, fast de är i par när de läggs ner i tvättkorgen. Ja, jag erkänner, jag känner till en del om det där.
Vi har varit på en del träningar - konstigt ställe som heter Plutohallen. Undrar varför. Jag såg ingen planet och inga tecknade hundar heller. Men många äkta fyrbenta pudlar av diverse storlek och färg. Och många mattar och hussar. Där var konstgräs inomhus, man fick inte kissa på det. Det gjorde jag ändå. Och så skulle vi träna på att gå i ring, att hoppa i en agilitybana, tunnlar och en massa annat. Var ganska kul, särskilt den dagen när lillmatten var med också och tog hand o lilla K så jag fick matte för mig själv. De andra gångerna fick vi turas om. Det gillar inte jag.
Matten har haft semester ett par veckor. Så vi har varit mer hemma nu ett tag. Vaktat gräsmattan, lilla K har gömt sina ben på de mest märkliga platser. Matte gillar inte när han gräver ner de i rabatten eller i/vid dammen, i häcken som han kliver rakt in i genom att helt enkelt bara forcera rakt igenom det låga lilla nätstaket som matten har där sedan länge. JAG har minsann aldrig försökt mig på det. Men lilla K tycker att det är mycket roligare att strosa runt i trädgårdens utkanter och göra nya upptäckter. JAG tycker det är bäst att hålla koll på matte och allt som rör sig på gatan.



Lilla K under dagens bedömning. Domaren kom från Israel.

 Just det, höll på att glömma. Matte o jag har ju gjort en långresa för några veckor sedan. Nattåget t o r till Stockholmstrakten. Vi var till min uppfödare Leone och träffade tjocka släkten - en massa Drefvikare hade mött upp för en eftermiddag med samvaro i skogen, lite rallylydnad o annat. Kul! Fick ju träffa söta pudeltjejer också särskilt mycket gillade jag Edit. Och så blev det pendeltåg till Södertälje o mattes syster. Och hem igen på tåget. Matte sov inte så mycket, inte jag heller - många hundar i kupén att hålla koll på. Men matte tyckte ändå att jag skötte mig väldigt bra.



Kairo, lilla K, får avsluta dagens bildkavalkad.

 Over and out för den här gången. Nu ska matten förbereda sig för en veckas arbete nästa vecka, ja inte i källaren utan på Norra Europas Modernaste Sjukhus. Sedan återupptar hon semestern fyra veckor till.

Sommarhälsningar från Nelsson, en mellanpudel i sina bästa år.

Hunddagar och Pudelträff



Nyfriserade



Matten och pudelkillarna har varit strängt upptagna i två dagar. Tisdagen hade matten bestämt sig för att nu skulle pudelpojkarna friseras upp ordentligt men dessförinnan skulle de få en skogstur. Sagt och gjort. Sällskapet packade in sig i Volvon, utrustade med långlina, köttbullar, Frolic, leksaker och vatten för alla. Färden gick som så många gånger förr till Gruvberget. Där möttes sällskapet av en gök som kokoade så det hördes över hela skogen. Riktigt roligt att höra tyckte i a f matten. Vad pudelkillarna tyckte behöll de för sig själva för en gångs skull, åtminstone den Brune brukar ju gala för minsta lilla.

Det blev en 40-minuters promenad i solskenet och bland myggen med herr Brun fri såsom fågeln och unge herr Vilde Svart i långlinan. Båda gillade dock köttbullar och kom varje gång på inkallning. Så hade matten planerat att avsluta det hela med en liten träningsomgång i skogen. Hon har hört talas om, och vid några tillfällen även praktiserat under kunnit ledning av Brukspersoner, uppletanderuta (eller vad det nu heter). Matten trampade runt en stund och pudlingarna fick titta på uppbundna vid ett träd. En gammal vante kastades ut. Kairo fick börja ( i långlina, matten ville inte ha en vildpudel i skogen), han hämtade in vanten som om han aldrig gjort annat. En leksak till kastades ut, men nu hade lilla K hittat nåt intressantare att göra och struntade fullständigt i leksaken. Herr Brun fick istället pröva lyckan, han lommade ut, tog upp leksaken, släppte den och kom tillbaka till matten och tittade uppfodrande på henne för att få en köttbulle. Man kan säga att han inte var på hugget.

Sällskapet for hem igen och sedan fick matten ett sammanbrott när hon upptäckte att långlinan inte var med hem. Bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka för att hämta den.



Det går knappt att fånga Kairo
på bild i rörelse för han är så
vansinnigt snabb.



 Resten av dagen ägnades åt att bada, torka, raka, börja frisera herr Nelsson. Nelsson tyckte det var onödigt. Både Nelsson och Kairo fick öronen plockade och rengjorda också, Kairo var inte så intresserad av det. Onsdagen fortsatte i frisersalongens tecken. Nu var det Kairos tur att badas,  torkas och rakas. Han avskydde fönen. Och matten kände sig väldigt ovan vid denne lille svarte filur, det brukar vara K:s egen matte som sköter hans päls, men hon är bortrest. Tänk så olika de är, dessa två. Nelsson lägger sig tillrätta för att fönas torr, tassarna går rätt lätt att raka, nosen har han varit VÄLDIGT rädd om i 5 år och matten har inte klarat den delen av pälsvården förrän nu helt nyligen. Lilla yrhättan Kairo däremot, lätt att bada, nosen jättelätt att raka, men ack så bekymrad han var över fönen och för att inte tala om att raka tassarna. Där blev hussen tvungen att rycka in för att hålla i. Och så fortsatte det med klippning av båda.

Några av deltagarna i pudelträffen. Bättre bilder, tagna av andra,  finns
 på facebook och Pudelklubbens hemsida.

På kvällen bar det så iväg till Pudelträffen. Det var längesedan sist pudelkillarna träffade andra pudlar på detta sätt. Oj vad de var taggade! Där var ju tjusiga små pudeltjejer, tuffa pudelkillar och ett antal mattar och hussar. Tror det var sammanlagt 12 pudlar i alla färger utom röd och i alla storlekar utom toy. Det blev social samvaro vilket pudelkillarna uppskattade lite i överkant, matten vågade inte släppa dem lösa så kopplen fick hållas hårt. En kortare promenad och sedan lite ringträning. Här finns mycket att jobba på om K ska anträda utställningsringarna igen insåg matten. Han är dock en mycket vacker pudel med ett fint huvud och skulle kunna gå långt i utställningsvärlden tror i a f den här matten. Han har åtminstone två champions i sin kullsyskonskara. Och matten är liiiite stolt eftersom det var flera som verkligen uttryckte sig positivt om hans vackra utseende. Och så skryter matten lite till slut om flera positiva kommentarer om Nelssons klippning.







Pudelträffens äldsta deltagare, den värdige Akilles 14 år gammal, ur
San-Jo-Les första kull. Pensionerad agilitypudel..