En liten pudel

Tänk vad en liten pudel kan ställa till det i huvudet på matten. Den här lilla pudeln är väl 39 cm hög eller så och väger drygt 8 kg. Han är ett 5-årigt yrväder med många järn i elden när han är vaken. Matten är ofta på jakt efter denne yngling som hittar på allt möjligt om inte matten hittar på nåt. Som häromdagen när matten tvättade fönster utifrån så det stod härliga till. Den lilla pudeln tyckte detta var en intressant sysselsättning särskilt när det kom till källarfönstren och matten kröp ihop som en (stor) boll på marken för att komma åt. Den lilla pudeln kom nära, kollade  in noga och stoppade ner huvudet i skurhinken med äckelpäckelvatten, disktrasa och en fönsterputstrasa av gammalt lakan. Där snappade han den äckliga gamla lakansbiten och for triumferande runt i trädgården med trasan drypande av äckelpäckelvatten i ett stadigt grepp. När sen matten tappade den plastflaskan som fönsterputsmedlet varit i var lyckan total. Den här gången stod matten högst upp på stegen och åsåg pudelns framfart uppifrån. Innan matten kommit ner på marken, lokaliserat pudeln och fått tag på flaskan var den befriad från locket, mekanismen för att spruta (dvs ett plaströr) låg på gräsmattan och plastflaskan hade diverse hål efter pudelns starka käft. (Den här pudeln skulle aldrig fungera som apportör, han släpper nämligen aldrig i en dragkamp).



-Händer det nåt här, eller?

På kvällen samma dag hade den lilla vilda pudeln förvandlats till en nästan-fotgående-utan-kommando-pudel. Han var inte längst fram i den lilla flocken med matten som ledare, han drog inte i kopplet en enda sekund under 50 min promenad, han hade inte samma schvung i bakbenen när han triumfatoriskt sprätte med bakbenen efter att ha kissat (något som han för flera år sen snabbt lärde sig av andra hanhundar på hunddagis och sedan lärde upp den Äldre Herr Pudel som aldrig innan dessförinnan i sitt då 3-åriga liv sprättat med bakbenen). Men framför allt: han stod bara still inomhus, han körde inte eget agility över möblerna i vardagsrummet, han tittade längtansfullt på soffan och gjorde en ansats att hoppa upp men gjorde det inte. Han var helt enkelt inte sig själv. Matten ringde Djursjukhuset och fick goda råd och utförde slemhinneundersökningar och kollade tempen på den stillsamma lilla pudeln. 38,4 grader, fullständigt normalt för en hund. Rosa slemhinnor, också normalt.

Matten avvaktade över natten och en dag till efter veterinärråden. Den lilla pudeln var fortfarande väldigt spak men framåt kvällskvisten tog han ändå en promenad med matten och Den Äldre Herr Pudel. Nu förstod matten att den lilla Vilda Pudeln började bli sig själv igen. Först i kön på promenaden, sträckt koppel (vilket matten jobbar på varje dag att förändra till slakt koppel, men just denna gång kändes det sträckta kopplet som en framgång), svansen i topp, nosen i backen och tog trappen vid hemkomsten i några snabba skutt. Upp på bakbenen för att kolla in diskbänken om något eventuellt ätbart, upp i fåtöljen, snappade snabbt åt sig erbjudet Dentastix och drog iväg under nåt bord för att få vara själv med det. Med andra ord: tillfrisknat.

Under hela detta sjukdomsdygn kunde mattens huvud inte koppla av den lilla hunden. Inte mycket vettigt blev gjort. Det fanns en oro att den lilla vilda pudeln i sin vildhet slafsat i sig lite för mycket fönsterputsmedel (även om flaskan var tom) och drabbats av förgiftning. Men det var nog ändå en muskelsträckning eller något ledproblem för nu är han som vanligt igen. Matten har fått testa sin veterinärförmåga, den är inte stor. Hon är i alla fall lite nöjd med att ha kontrollerat hundens temp. Den lilla pudeln tyckte inte att det var det roligaste han gjort.

Trollsländans champions talar

Undrens tid är inte förbi! Matten har återfått inspirationen och hjälper oss att formulera några tankar om livet i vår del av pudelvärlden.
Jag kan börja med att meddela att min yngre kompis här hemma, Kairo, även kallad lilla K, åter har äntrat utställningsringarna. Framgångarna låter dock vänta på sig, i den typen av ringar alltså. Här på våran gata i sta´n är det vi som regerar. Många hundar här, men vi är Trollsländans multichampions! Utställning, agility, rallylydnad, kamphund, vakta - här kan vi allt!

Lilla K och lillmatte i Jävre, paus efter utställningen i Byske.

Lilla K

Jag, Nelsson, med flygöron.

Kommunen däremot är inte någon champion, åtminstone inte om ni frågar matte som tycker att kommunens skötsel av gräsmattan utanför vår häck mest liknar ingenting. Där växer nu istället en mycket vacker äng, 2 m bred och 30 m lång,  med balsamin, prästkragar, svinmålla, ormrot, rödklöver och vad ni vill. Matten har också en del synpunkter på kommunens bemanning av äldreboendena i stan. Men det vet vi fyrbenta inte så mycket om. Vi har hälsat på husse en gång där han bor, men han blev inte lika glad som vi trodde att han skulle bli. Så vi avstår från det i fortsättningen.

Vi vaktar kommunens äng utanför vår häck.

Under våren har det hänt en massa här hemma, ja inte för oss, men hussen har ju flyttat så det blev ju ganska stor skillnad. Och matten har ett jätteprojekt som heter städa-i-källaren (röja, mer rättvisande beskrivning), där får inte vi vara. Men jag kan lova att det är en mycket spännande plats när man lyckas slinka ner utan att någon märker nå´t. Tex gillar jag tvättstugan extra mycket. Särskilt den där ställningen där matte sorterat in smutstvätt i olika korgar. Mycket intressant där. Och matte tycker det är konstigt att det är så många strumpor och sockor som är udda, fast de är i par när de läggs ner i tvättkorgen. Ja, jag erkänner, jag känner till en del om det där.
Vi har varit på en del träningar - konstigt ställe som heter Plutohallen. Undrar varför. Jag såg ingen planet och inga tecknade hundar heller. Men många äkta fyrbenta pudlar av diverse storlek och färg. Och många mattar och hussar. Där var konstgräs inomhus, man fick inte kissa på det. Det gjorde jag ändå. Och så skulle vi träna på att gå i ring, att hoppa i en agilitybana, tunnlar och en massa annat. Var ganska kul, särskilt den dagen när lillmatten var med också och tog hand o lilla K så jag fick matte för mig själv. De andra gångerna fick vi turas om. Det gillar inte jag.
Matten har haft semester ett par veckor. Så vi har varit mer hemma nu ett tag. Vaktat gräsmattan, lilla K har gömt sina ben på de mest märkliga platser. Matte gillar inte när han gräver ner de i rabatten eller i/vid dammen, i häcken som han kliver rakt in i genom att helt enkelt bara forcera rakt igenom det låga lilla nätstaket som matten har där sedan länge. JAG har minsann aldrig försökt mig på det. Men lilla K tycker att det är mycket roligare att strosa runt i trädgårdens utkanter och göra nya upptäckter. JAG tycker det är bäst att hålla koll på matte och allt som rör sig på gatan.



Lilla K under dagens bedömning. Domaren kom från Israel.

 Just det, höll på att glömma. Matte o jag har ju gjort en långresa för några veckor sedan. Nattåget t o r till Stockholmstrakten. Vi var till min uppfödare Leone och träffade tjocka släkten - en massa Drefvikare hade mött upp för en eftermiddag med samvaro i skogen, lite rallylydnad o annat. Kul! Fick ju träffa söta pudeltjejer också särskilt mycket gillade jag Edit. Och så blev det pendeltåg till Södertälje o mattes syster. Och hem igen på tåget. Matte sov inte så mycket, inte jag heller - många hundar i kupén att hålla koll på. Men matte tyckte ändå att jag skötte mig väldigt bra.



Kairo, lilla K, får avsluta dagens bildkavalkad.

 Over and out för den här gången. Nu ska matten förbereda sig för en veckas arbete nästa vecka, ja inte i källaren utan på Norra Europas Modernaste Sjukhus. Sedan återupptar hon semestern fyra veckor till.

Sommarhälsningar från Nelsson, en mellanpudel i sina bästa år.

Vintern är slut!

Och idag, eller nja - igår, klockan har passerat midnatt och vi är på väg mot påskafton - har vi varit på Gruvberget igen. Lite snölegor och is kvar bara i riktigt skuggiga delar annars var det barmark. Så härligt!
Hundarna var som ystra kalvar på grönbete, mattarna strävade på i uppförsbacken och njöt i nerförsbacken, solen sken, t o m nå´n enstaka mygga hördes, om man ska tro den yngre generationen!
Kairo visar för var dag vilken otroligt snabb hund han är. Han är som en torped med alla spröt för inlärning ute. Det har tagit Nelsson fyra år att våga komma upp och balansera på en liggande trädstam. Kairo bara störtar fram och springer fram längs hela stammen som om han gjort det varenda dag i sitt snart ettåriga liv.



Kairo



Nelsson

Ropar man på Nelsson, anvisar honom en plats på en sten, så kommer han lydigt, pallrar sig upp med ett ben i taget - om han hinner innan Kairo trängt sig före och redan är på plats innan Nelsson kommit upp.

Kairo är som en magnet när det gäller att dra till sig kvistar, mossa, strån, pinnar, barr, torra fjolårslöv o s v. På Nelsson syns det knappt att man varit i skogen och snott runt på gräsmatten några varv.

Full fart! Kairo på väg ut ur bild, Nelsson efter.



-Sitt!




-Puss!

 I trädgården spirar det alltmer, pudelkillarna får rejsa på gräsmattan nu nästan dagligen. Ibland tar Kairo rabatten som vändplats - till mattens/trädgårdsskötarens förtret. Häromkvällen såg vi årets första levande igelkott alldeles i närheten av vårt hus, idag en ekorre och en stor korp i skogen. Scillan blommar i trädgården. Hos grannarna blommar krokusen. Och om en vecka är det Valborg!

Kairo blir ett år den 26 april. Det ska han fira genom att börja göra Nelsson sällskap på hunddagis några dagar i veckan, eftersom husses hälsa inte är på topp och han behöver ha hundfritt några dagar i veckan när matte arbetar och lillmatte går i skolan.

GLAD PÅSK!

Helgens dubbel eller kanske halv..

...apropå "Dagens dubbel" som gick av stapeln på Travet när pudelkillarna och matten råkade titta in där en kväll i förra veckan tillsammans med labradåran Meia och hennes matte.

Lördag: matten och Nelsson tog en rejäl promenad på ett par timmar mitt på dagen. Promenaden började vid Gruvbergets fot (transport dit av husse, som åkte vidare), gick längs de markerade skoterspåren där skotrarna ännu så länge inte tagit makten, möjligen p g a det något i dessa sammanhang tunna snötäcket, och fortsatte längs kraftledningen. Där fick matten problem  med snö i skorna, Nelsson skuttade glatt på i snön, mellan tuvor av osynligt blåbärsris, stubbar och stenar. Promenaden gick uppåt en stund, men så småningom styrdes kosan nerför igen och när elljuspåret kom allt närmare fick Nelsson finna sig i att bli kopplad igen.

Fortsättning hemåt längs trafikerade gator, men med liten avstickare för platsträning och inkallning. Och under hela denna härliga promenad fick Kairo, stackarn, vistas på trimbordet. Denna i Nelssons ögon förhatliga inrättning.



Nelsson på Gruvberget i första snön



Världens finaste Nelsson, höll sig så fint till matte hela promenaden.
Notera den fluffigt mjuka nosen, särskilt vänstra sidan...
Matten och Nelsson har fortfarande olika åsikter om hur mycket som ska rakas.



Tränade platsliggning på vägen hem





Platsliggning kan man träna hemma också,
tillsammans med pudelpirayan Kairo till vänster.
Han klarar inte lika lång tid som Herr Nelsson.



Söndag: Nelsson fick en synnerligen trist dag i hemmets vrå med husse medan matte och lillmatte for på inofficiell utställning i närområdet med pudelpirayan Kairo. Han matte var ganska stolt över placeringen som BIS-reserv i finalen i valpklass 1 med 16 valpar i finalen. Kairos matte hade själv fixat till pälsen o allt innan.



Whippeten bredvid Kairo blev så småningom
BIS-1a i valpklass 1.





Glad matte och trött Kairo som blev
BIS-reserv i valpklass 1.



Täfteå

SPK Täfteå 2010-09-12
San-Jo-Les Kairo

Så har Ekipaget och Det Yngre Ekipaget gjort en repris på resan till Täfteå förra helgen. Denna gång var Den Äldre Pudelherrn - han som är i sina bästa år - inte uppfluffad för uppvisning, nej det var Den Yngre som fluffades den här gången. Han i sina bästa år fick tillbringa en del av dagen med att kolla fotboll från bilen istället medan Den Ystre Valpen fluffades av uppfödaren och visades av sin matte. Och slog sin kullbroder! Båda fick dock HP och tävlade  vidare om bästa valphane. Kairo blev 2a bästa valphane, på målsnöret blev han slagen av Hitmakers (har glömt namnet) och kullbrodern Korfu kom 4a. Kairos kritik var outstanding positiv!

Natten före utställningen tillbringades på hotell i Umeå. Både Nelsson och Kairo skötte sig skapligt. Kairo kissade inne en gång (lämpligt nog på de av Nelssonmatten utlagda tidningarna) och hann också med en rejäl repa i hotellkorridoren i full frihet i extremt högt tempo, fångades upp i full karriär av Nelssonmatten. Tur inte dörren mittemot öppnades, där bodde domaren från föregående utställning. Nelsson skällde under natten på något obefintligt, matten tvingades lugna honom genom att själv krypa ihop på golvet och konstigt nog slumrade till där en stund.

F ö går livet vidare. Nelsson har haft det urtråkigt eftersom matte varit borta på planeringsdagar med jobbet. Nelsson såg det som sin uppgift att vakta hallen och ytterdörren hela natten OM matten nu skulle komma hem. Han blev väldigt glad då matten till slut kom, på eftermiddagen. Det blev även Kairo som visade sin glädje över sakernas tillstånd genom att kissa i husses säng...  Tur det finns tvättmaskin!

Nu ska matten vara lite höstledig några dagar. Kanske bloggandet får lite fart igen.

En något oordnad samling valpar och handlers!
Kairo nr 2 från vänster, kullbrorsan Korfu skymd.

PREMIÄR!

-Puss på Dig, domaren!

Kairo har debuterat i utställningsringarna. Norra Norrbottens Kennelklubbs inofficiella utställning i Överkalix på lördagen, med Nils-Arne Törnlöv som domare, fick se EN pudel tävla. Det var Kairo! Han och hans matte placerade sig som 3a i Valpklass 1-finalen och de var MYCKET nöjda båda två.

Kairo med några av konkurrenterna.

Stolt matte och Kairo som BIS3a i Valp1.

Snygg va?!

Men gammal är ändå äldst och det är väl ingen konst att visa upp sig och stå snyggt!

Snart är semestern slut.

Mattes semester börjar närma sig slutet. Därför har hon häromdagen invigt den nya baddräkten genom att utföra trädgårdsarbete i denna lätta klädsel. Dock inte häck-klippningen, den genomfördes med långbyxor på.

Vi fyrbenta semestrar ett tag till.  Dvs någon semester kan man knappast tala om när Kairo, pudelpirayan med raketbränsle i rumpan, är i farten. Då får man rejsa, jag först och han efter, jag fintar, han genar. Fuskar gör vi båda, han drar mig i pälsen och jag lägger helt sonika en tass över honom. Ikväll försökte han gömma sig i mattes rabatt vid dammen, den mikroskopiska. Där växer ett stort, tätt bestånd av jättedaggkåpa och praktlysing. Så tätt så Kairo inte fattade att rabatten tog slut och dammen började så han stod på näsan rakt ner i dammen och frustade som en flodhäst när matte lyfte upp honom.

Vem är starkast?

Gissa vem som hoppat i mattes

dammrabatt!

Vi har varit i skogen också, men då fick Kairo vara kopplad. Matte sa att hon klarar inte två opålitliga (va?!, jag - opålitlig?, jag som faktiskt har kommit in genom ytterdörren flera gånger alldeles av mig själv nästan sista dagarna) lösa samtidigt. Dessutom var han ganska trött redan och behövde inte rejsa mer. Vi körde lite spår, men det var helskottans varmt.

Godis??? Då kommer vi alla!

Va? Skulle jag komma in?

Kairo, den stackarn, har fått stå på trimbordet igen. Hans matte, min lillmatte, har klippt och friserat, och rakat och borstat. Ja, det var kanske i en annan ordning, men vem bryr sig? Inte sa han mycket heller den här gången.

Ord är överflödiga.

Vädergudarna har haft kul den här veckan. Flera dagar i rad har vi vaknat till åskknallar, blixtar och dunder och skyfall i ett par timmar. Sedan har det klarnat upp och dagen har blivit varm och solig. Och idag har den nya tvättmaskinen anlänt. Jag kollade upp ordentligt när matte och husse startade den första gången.
Godnatt hälsar Nelsson.

Kairo möter Commandern

Folk kommer och går i vår familj just nu. Uppfödaren med Malva och Monya drog iväg söderut häromdagen med Pompe och hans matte. Skönt för mig, det är jobbigt med stora snygga hanar som man måste jämföra sig med hela tiden. Matte hann bara hämta andan och pusta ut lite (längesen någon var på besök i flera dagar här), så var det dags att hämta hem lillmatte vid flyget igårkväll. Hon som bara jäst och läst, frotterat sig med den spanska släkten i Barcelona i 10 dagar, kom hem lyckligt och väl efter sin första flygtur inkl utlandsresa utan föräldrar. Kairo och jag följde med till flyget och mötte upp vid entrén. Lillmatte blev väldigt glad åt att se oss, och vi med att se henne. Och idag var det tidig uppstigning för Den Äldre Generationen igen, husse skulle köras till flyget av matte för en tur till kungliga huvudkommunen och träff med släkten. Själv försöker jag bara hänga med i allt som händer. Man är ju lite mör i huvudet efter alla fyrbenta som varit här några dagar.
Idag har lillmatte tagit hand om pudelpirayan. Jag hjälpte till så gott jag kunde, han behöver uppfostras den där. Hänger i mina öron, i min päls eller jagar mig med en leksak eller försöker ta en leksak ifrån mig. Ibland ger jag den i nåder till honom, ofta kör vi pudelrejs i trädgården eller inne. Och jag lägger ner honom, Men han är som en studsboll, så fort man släppt taget är han på benen igen och fortsätter. Men nu är han riktigt slut, stackarn. Lillmatte tryckte ner honom i badkaret och han blev schamponerad och fick sedan stå på trimbordet. Jag är tämligen övertygad om att han har samma inställning till den inrättningen som jag har.: ONÖDIG! Och framför allt är den där processen som äger rum på trimbordet onödig. Kairo talade om för alla vad han tyckte. Mest av allt ogillade han Metro Air Force Commandern. Vet ni inte vad det är? Det är en cylinderformad torkapparat som vi nog lånat in från det amerikanska luftförsvaret. Låter värre än en Concorde (fast de är visst franska), och blåser som en tornado. Nu sover pirayan sin skönhetssömn, bland tidningspapper bakom galler. Man kan tro han är farlig, så instängd som han är därbakom. Men jag vet nog att han bara behöver låta lite så trollas han över gallret ner i knät på någon (=matte) som tycker att han är söt.
Vi ska visst till djursjukhuset ikväll. Den lille pudelpirayan ska ha tolvveckorsvaccinationen. Och jag ska följa med som moraliskt stöd. Nedan visar Kairo några bilder  på sig själv från dagens övningar.

Säkrast här mellan min mattes ben.

 En uppfödare sa: när du har sköljt en gång och
tycker att du är klar, skölj en gång till.

Commandern!

OK, jag visar visst mest rumpan, men det får ändå duga

för att visa hur fin jag blev efter bad och tork.

I morgon ska visst saxen fram...

6 dagar med en pudelkrodilpiraya

Ja vad ska man säga? Grävskopor och lastbilar invaderar gatan utanför MIN trädgård, jag har fullt upp med att skälla på märkliga maskiner och konstiga karlar hela dagarna och så ska jag dessutom ha den här märkliga lilla tingesten i hasorna stup i kvarten. Fattar inte hur min matte tänker egentligen. Vi som hade det så bra här. Så tar de hem en pudelkrokodilpiraya i mikroformat. En som tar mina saker, svassar runt som om han ägde stället här mitt framför nosen på mig. Försöker stoppa ner nosen i Min Matskål när jag äter, puffar på MIG när jag ligger i MITT kökshörn, eller under MIN byrå, eller bredvid MIN toastol (ja jag vet, det är en konstig plats att sova på men jag gillar den). Då talar jag om vem som bestämmer här: JAG! Grrr! Tror ni han bryr sig? Nä, han bara svassar vidare med svansen i topp. Men när lillmatte spelar piano då blir han minsann skrajsen, gömmer sig bakom matte. Vilken fjant! Och inte får man leka med honom heller. När jag liksom blir på humör och känner att nu kan vi rejsa lite då säger de att jag är FÖR STOR och inte fattar. Och så får han vara i sin hage och jag håller kollen på avstånd. Så där håller vi på.

Midsommar har vi i a f firat, trots grävskopan och pudelkrokodilpirayan. Mattes kompis med tillhörande man och min kompis Meija (labben) var här. Där ska ni tro att pudelkrodilpirayan smilade in sig direkt. Både Meija och hennes matte föll pladask för det svarta trollet, som faktiskt morrade lite åt Meija också. Nu är ju Meija den absolut snällaste hund som överhuvudtaget finns i hela världen så hon brydde sig inte. Nä hon tog sig ett bad i våran mikroskopiska damm istället, knappt så stor så hon fick plats där. Kan säga att hennes matte inte blev så glad. Tyvärr fick inte matte fram kameran och kunde föreviga denna händelse.

Midsommardagen har jag firat genom att kolla matte som hållit på med trädgårdsarbete. Jag skötte lite på mitt håll, och kom på att något skulle kollas upp på vår granngata så jag drog iväg ut från vår baksida med långlinan i släptåg. Hörde hur matte ylade nå´nstans i bakgrunden, men vem bryr sig? Hursomhelst så var det inte så mycket att kolla så när matte kom ifatt mig vände jag om och följde med henne hem igen.

Pudelkropdilpirayan verkar ha blivit väldigt hemmastadd nu. Lillmatte sköter om honom dygnet runt. Hon pustar och undrar hur han någonsin ska lära sig att trava runt i ring. Han som knappt kan hålla ordning på alla fyra benen än. Men snabb är han, och nyfiken. Och lämnar små pölar och högar här och där när lillmatte släpper kontrollen för en stund. Fast ibland lyckas han även sköta dessa bestyr utomhus, även om han mest verkar vara intresserad av gräs, blommor, väggar, dammen, trappen, rabatter, leksaker, lillmattes ben, löv, pinnar, små konstiga saker som ingen vet vad det är o s v. Än så länge har han inte varit längre bort än vår trädgård och cykelvägen. Lillmatte har koppeltränat honom två gånger. Där ligger jag ljusår före kan jag säga.

Och så avslutar vi med en daglilja

vid dammen med grannens

välskötta trädgård i bakgrunden.

Kairo har anlänt!

San-Jo-Les Kairo, 8 veckor idag.

Idag på förmiddagen har matte och lillmatte gjort en resa med bil t o r Övermorjärv. När de kom hem hade de med sig den här till pudel maskerade krokodilen. Jag måste säga att han är liiite jobbig, men ändå intressant. Han tog sig friheten att morra Åt Mig bara för att jag var lite studsig och nyfiken. Vad är det för fel med det?
Sedan har jag haft ett himla sjå att hålla koll på honom hela dagen. Lillmatte har hjälpt till. Eller var det jag som hjälpte henne kanske? Den här pudelkrokodilen har i a f inte lämnat henne en sekund knappt. Själv fick jag minsann klara mig utan matte hela eftermiddagen för hon for iväg till jobbet. Och den maskerade krokodilen nosar runt, käkar, kissar, bajsar och sover. Inget rejsande med mig inte. Nä, när jag kommer med bästa kampleksaken drar han sig undan och lillmatte kampar istället med mig. Undras hur detta ska sluta?

Jag och Kairo och mattes ben.

                                   Kairo vilar på sin mattes =min lillmattes ben.

Som ni ser så är jag i a f ganska snäll och bråkar inte. Nä, jag gör som matte och lillmatte säger, som den väluppfostrade pudelkille i sina bästa år som jag är. / MVH  Drefvikens Fred Astair, även kallad Nelsson.