Pudelsommar

Pudlingarnas sommar har mest varit att chilla på gräsmattan. Lillmatten har varit bortrest stor del av sommaren och matten har inte riktigt hunnit med att aktivera de fyrbenta i den utsträckning hon egentligen hade velat göra.



Lilla K ligger gärna i "rabatterna".

 Några turer i skogen har det i a f blivit, Nelsson lös och lilla K i långlina. Det har funkat bra. Däremellan mest då gräsmattan där Nelsson i sommar helt klart inmutat sin vrå av världen och ljudligt upplyst alla andra om vem som bor här. Lilla K har hängt på men är inte lika högljudd som herr N, faktum är att lilla K  för det mesta håller klaffen. Även när herr N gal som en galning. Lilla K är också ett föredöme när det gäller att komma på inkallning, åtminstone i trädgårdsvarianten. En vanlig variant är att båda intagit en utsträckt position i skuggan på gräsmattan. Så uppmärksammar herr N något i omgivningen som snabbt får honom på benen (han är annars en mycket sävlig pudel), han springer vilt skällande till stakethörnet och vrålar ut sina åsikter. Lilla K hänger på i sprinterloppet men håller oftast snattran och när den luttrade matten gal från trappen "KOM HIT" och visslar då vänder lilla K på en femöring och störtar tillbaka medan herr N har knäck i lurarna och fortsätter sin konsert vid staketet tills dess att matten anlänt och med mordisk stämma och hemsk uppenbarelse talar om för herr N vad som gäller. Då tystnar herr N och slänger sig ner på grusplanen och spelar underdånig.

Lilla K är snabbare än kameran  och
därmed omöjlig att fånga på bild
mitt i hoppet.

Ibland har matten ändå bestämt sig för att låta pudlingarna göra något mer än bara chilla. Idag t ex åkte merparten av agilityhindren fram. Matten byggde (helt utan kunskap) en bana av säcktunnel, hopp genom ring, hopp, 6 pinnar slalom och en kort tunnel. Och så fick man kryssa mellan hammock, trädgårdsbord, dammen och äppelträden också. Både herr N och lilla K var mycket intresserade av bygget och provade säcktunneln nästan innan den kom på plats. Men sedan krävdes ett idogt övertalningsarbete att få dem på träningshumör. Så småningom blev det dock några vändor och alla var glada och nöjda. Nöjdast var nog dock lillmatten som tilbringat dagen i soffan med en hals som inte tillåtit tal och en antydd feber.
Ikväll har matten för första gången denna sommar använt trädgårdsslangen för att fylla på den nästan uttorkade dammen. Pudlarna, och då främst lilla K, var mycket intresserade även av denna företeelse. Därför är lilla K nu ganska blöt.

En annan dag tog matten med pudlingarna längs träsket. Där händer nästan alltid något, är det inte översvämning så kan någon fågel eller fisk alltid höja stämningen. Eller också en bisamråtta - fast det var längesedan som boxern lyckades fiska upp ett skelett från ett sådant djur och hon såg ju rätt rolig ut när bara bisamråttans svans stack ut ut hennes mungipa. Denna kväll blev det dock en andfamilj som fångade pudelkillarnas intresse. Så till den milda grad att badkrukan herr N vågade sig i vattnet ända upp till magen, och lilla K var inte långt efter han heller. Sedan blev det bad hemma.



Lilla andfamiljen ådrog sig viss uppmärksamhet.



Herr N vågar sig på att blöta ner tassarna.

Nog är de lockande, änderna!

Herr N brukar inte vara så här modig, det är lilla K som
brukar blöta ner sig och inte räds vatten.

Under sommaren har pudelkillarna också gjort en biltur runt omgivningarna med matten och hussen. Det regnade rätt mycket den dagen. Men när sällskapet befann sig i Granudden var det uppehåll och killarna fick posera i hamnen. Det är det som gäller numera för hussen och matten: bryggsegling, om ens det. Ut på bryggan för att titta på båten kom vi i a f.

Granudden.

Tre killar vid Granudden, Luleå waterfront i bakgrunden.

Och nu börjar matten snart jobba, en dag kvar, men pudlingarna har semester en vecka till med lillmatten som äntligen kommit hem efter sommarens alla äventyr.

Medelhavet? Nää, Norrbotten.



-Här får man sitta och vänta.

 Smällhett ute, matten ägnar semestern åt att rensa upp både det ena och det andra i trädgården. Även trädgårdens baksida är snart presentabel för folk, fast alla som passerar på cykelvägen utanför tomtgränsen har ju förstås i alla år kunnat beskåda allsköns bråte som trängts med ogräs och nå´t enstaka odlat där. Den Yngre Generationen och hennes bästa kompis har haft sommarjobb med att hjälpa till främst med målning av staket. Nu skördar de frukterna - money, money, money - av sitt slit.



Sommarjobbande tonåringar.

 De fyrbenta ägnar dagarna åt att kolla att matten gör det hon ska i trädgården. Den Svarta Huliganen far fram som en express trots 28-gradig värme, plöjer ner viktiga skatter i rabatterna, knipsar av en eller två stiliga blomknoppar på funkian i förbifarten, raserar liljorna när han hoppar över, ligger o vilar (mycket kort) i bergeniabeståndet när han planerar nästa illdåd. Den Brune (?) Värdige (?) Väktaren tar det lite mer piano och kollar mest in omvärlden, har stenkoll på matten och alla passerande fordon - bilar såväl som cyklister, barn och promenerande hundägare med sina hundar, och sist men inte minst alla grannar som grillar, grannar som vilar, grannar som pratar, grannar som leker, grannar som jobbar, grannar som låter, grannar som ser konstiga ut, grannar som bara är - och alla skäller han ut efter noter. Rusar först fram till staketet och vrålar där ut sitt missnöje med sakernas tillstånd. Den Svarte Huliganen lämnar då sina egna uppgifter och hänger på Den Brune Väktaren. Då kommer matten och sällar sig till skaran och visar de fyrbenta var de ska vara. Och mässar om att de inte får vråla för då blir de instängda i hallen. Den Brune Värdige Väktaren kan å sin sida ibland heller inte låta den Svarta Huliganen vara i fred utan tar gärna upp kampen om diverse skor som den Svarte Huliganen snabbt flyttar ut från hallen till gräsmattan, den Brune brottas med den Svarte för att visa vem som är äldst dock inte snabbast för den Svarte är snabb som blixten och har räknat ut hur man forcerar gallret som matten försöker använda för att hindra de fyrbenta att lämna hallen när ytterdörren är öppen. Han är blixtsnabb även där. Den Brune skyr galler som pesten.

Idag har matten investerat i nya trädgårdsmöbler, skruvat ihop dem och invigt dem tillsammans med maken och de två sommarjobbande tonåringarna.  De fyrbenta tittade på. De tyckte det var väldigt intressant med upp-packningen av kartongen, särskilt när de fick tag på kartongdelar som man kunde kampa om.

Inte blir det mycket de fyrbenta får göra i dessa varma dagar. Mest bara vara i trädgården och gå kortare promenader. I träsket var det algblomning för ett tag sedan, men nu verkar det vara förbi och de fyrbenta har upptäckt nöjet av att bada. Den Brune Värdige klev glatt i så långt kopplet räckte häromdagen, den Svarte Huliganen var spak som ett lamm när vågorna kluckade mot strand och vågade sig knappt fram (han som kastade sig i älven i förra veckan), men idag var han modigare och gick ut lika långt som den Brune Värdige.

Semestern fortsätter. Kvällarna är varma, man kan sitta ute och äta i den nya trädgårdsmöbeln, men nu börjar det bli fuktigare på nätterna. Vore det inte för ljuset skulle man kunna tro att vi var i något medelhavsland och inte i Norrbotten.

- Här sitter jag än, och min kompis han är igång med sitt
som ni ser.

Snart är semestern slut.

Mattes semester börjar närma sig slutet. Därför har hon häromdagen invigt den nya baddräkten genom att utföra trädgårdsarbete i denna lätta klädsel. Dock inte häck-klippningen, den genomfördes med långbyxor på.

Vi fyrbenta semestrar ett tag till.  Dvs någon semester kan man knappast tala om när Kairo, pudelpirayan med raketbränsle i rumpan, är i farten. Då får man rejsa, jag först och han efter, jag fintar, han genar. Fuskar gör vi båda, han drar mig i pälsen och jag lägger helt sonika en tass över honom. Ikväll försökte han gömma sig i mattes rabatt vid dammen, den mikroskopiska. Där växer ett stort, tätt bestånd av jättedaggkåpa och praktlysing. Så tätt så Kairo inte fattade att rabatten tog slut och dammen började så han stod på näsan rakt ner i dammen och frustade som en flodhäst när matte lyfte upp honom.

Vem är starkast?

Gissa vem som hoppat i mattes

dammrabatt!

Vi har varit i skogen också, men då fick Kairo vara kopplad. Matte sa att hon klarar inte två opålitliga (va?!, jag - opålitlig?, jag som faktiskt har kommit in genom ytterdörren flera gånger alldeles av mig själv nästan sista dagarna) lösa samtidigt. Dessutom var han ganska trött redan och behövde inte rejsa mer. Vi körde lite spår, men det var helskottans varmt.

Godis??? Då kommer vi alla!

Va? Skulle jag komma in?

Kairo, den stackarn, har fått stå på trimbordet igen. Hans matte, min lillmatte, har klippt och friserat, och rakat och borstat. Ja, det var kanske i en annan ordning, men vem bryr sig? Inte sa han mycket heller den här gången.

Ord är överflödiga.

Vädergudarna har haft kul den här veckan. Flera dagar i rad har vi vaknat till åskknallar, blixtar och dunder och skyfall i ett par timmar. Sedan har det klarnat upp och dagen har blivit varm och solig. Och idag har den nya tvättmaskinen anlänt. Jag kollade upp ordentligt när matte och husse startade den första gången.
Godnatt hälsar Nelsson.

Socialträning på flera sätt

Koppelträning på vår gata

Lite uppdateringar:
Tisdagen blev en välfylld dag för de två pudelpojkarna, om man nu kan räkna pudelkrokodilpirayan dit. Den mer förståndige av de två fick äntligen efter ett längre uppehåll komma ut i skogen igen. Skönt att sträcka ut en stund över mossa och stockar. Men värmen var stor och uppförsbackarna kändes, åtminstone för den något otränade matten. Och tomt på folk och fä var det, så matten fick lite björnnoja när snåren tätnade och underhöll pudelkillen med diverse visslande och sjungande. Tillbaka till bilen delade den tvåbenta och den fyrbenta på vattnet. På eftermiddagen bar det sedan av till sta´n. Den yngre vilden skulle socialtränas. Det blev till att besöka Vacker Tass = Arken Zoo, kissa i stadsparken, åka i väskan genom sta´n, och promerera lite på trottoaren in till hundcafét där vi var de enda gästerna. Sedan tillbaka igen till bilen, mestadels i väskan för den vilde. På kvällen var alla trötta. Men eftersom det blev ett spöregn just när matten och Nelsson skulle ut så blev kvällsprommisen kort. Och Nelsson fick visa att han minsann kan sitta på en bytta.

Vad gör man inte för en åttondels Frolic?

-Kom igen, fegis!

Onsdagen blev en nästan lika välfylld dag. Den yngsta tvåbenta i släkten besökte oss hela dagen, d v s matten blev inte bara matte (förutom hustru, mamma, ledig? arbetstagare) idag utan även barnvakt åt ett-årige bonusbarnbarnet. Nelsson var svartsjuk, den lille vilden var nyfiken, och på eftermiddagen var alla väldigt trötta. Husse och barnets far var inte närvarande större delen av dagen.
På kvällen piggnade de två pudelpojkarna i a f till. Den yngre rejsade på på gräsmattan och den äldre var inte sen att hänga på när han märkte att någon glömt att stänga ytterdörren. Det blev ett flängande hit och dit. Den Äldre lyssnade halvhjärtat till kommandot "Sitt Nelsson", satte sig och väntade - då kom Den Yngre farande som ett skållat troll och Den Äldre klarade inte att sitta kvar. Gång efter annan upprepades denna lek. Till slut stoppades den av Den Yngres matte som fångade upp honom i farten så att säga. Inomhus var det sedan Den Äldre som kvicknade till och försökte få igång Den Yngre som väldigt gärna ville men inte riktigt vågade.
Och på grävningsfronten kan man bara säga: märkliga äro dessa utgrävningar. Nu har hela processen vänt åt andra hållet igen. Gropen har så att säga flyttat bakåt. Ingen begriper någonting.

Sommargrönskan vid Svartbyträsket

Och motljusbild av samma träsk med

kvällshimmel

Gropen

Snart är den utanför vårt hus!

Ja, nu närmar den sig mer och mer. Jättegropen har nu 25 m kvar innan den stänger vår infart! Blir det nästa vecka månntro? Den sniglar sig fram, blockerar för allt, maskinerna väcker den nattugglande lillmatten nu på sommarlovsmorgnarna när hon hellre sussar en stund till. Matten har redan flytt fältet i arla morgonstund och hör aldrig något. Ser bara hur GROPEN kommer närmare i snigelfart.
Sommaren har slagit till, åtminstone när det gäller de långa ljusa kvällarna. Nu kan man förlänga ICA-Kvantumrundan till en Lill-Avanrunda som vi gjorde häromkvällen. Pudelherrn visade att han kan minsann sitta på ganska spetsiga stenar. En timmes koppelpromenad avslutades med lek med bollar i trädgården och lite rejsande. Ikväll gick rundan åt andra hållet, bort mot den berömnda hundtoaletten där älgarna huserade i vintras. Ikväll var det långlina som gällde, klickern var med och det klickades vilt och delades ut Frolic när Den Fyrbente intresserat noterade inte älgar men väl storspoven. Den hade säkert ungar eller nåt så på hugget som den var, cirklade runt och retades en bit bort på stigen. Skvallerträning??? Undrar matten och fortsätter släpa på klickern och fickorna fulla med Frolic. Frolicen kom sedan väl till pass i godisträdet.

Nelsson vid Lill-Avan, kl 20.30 15 juni.

Passivitetsträning

Ja, det är vad jag ägnat stor del av den här dagen åt. Vi for iväg till nå´t jippo där lillmatte skulle spela i orkestern och husse sjunga i kören. En massa folk stod där, jag och matte också. Folk med flaggor och de marscherade hit och dit och kommunalrådet sa några  (alltför många) väl valda ord, kören sjöng, orkestern spelade, kommunalrådet sa något mer, en tjej sjöng solo utan komp på ett annat språk, vi pratade med bekanta och väntade. Jag väntade mer än någon annan. På att få gå därifrån, på att lillmatte eller husse skulle komma, på att något KUL skulle hända. Men nej. Det gick bara ut på att vänta. Inte fick jag skälla heller. Så åkte vi till slut hem efter ett bra tag. Efter all denna väntan var det väldigt skönt att sträcka ut sig framför spisen medan matte lagade mat.
Glad nationaldag på er!

Vi prövar nytt

27 juni. Svetten lackar utan att man gör nå´t. Nelsson är utslagen. Matte är inte riktigt nöjd med hittillsvarande bloggutseende utan prövar nu en annan modell.