Ja vad ska man säga? Grävskopor och lastbilar invaderar gatan utanför MIN trädgård, jag har fullt upp med att skälla på märkliga maskiner och konstiga karlar hela dagarna och så ska jag dessutom ha den här märkliga lilla tingesten i hasorna stup i kvarten. Fattar inte hur min matte tänker egentligen. Vi som hade det så bra här. Så tar de hem en pudelkrokodilpiraya i mikroformat. En som tar mina saker, svassar runt som om han ägde stället här mitt framför nosen på mig. Försöker stoppa ner nosen i Min Matskål när jag äter, puffar på MIG när jag ligger i MITT kökshörn, eller under MIN byrå, eller bredvid MIN toastol (ja jag vet, det är en konstig plats att sova på men jag gillar den). Då talar jag om vem som bestämmer här: JAG! Grrr! Tror ni han bryr sig? Nä, han bara svassar vidare med svansen i topp. Men när lillmatte spelar piano då blir han minsann skrajsen, gömmer sig bakom matte. Vilken fjant! Och inte får man leka med honom heller. När jag liksom blir på humör och känner att nu kan vi rejsa lite då säger de att jag är FÖR STOR och inte fattar. Och så får han vara i sin hage och jag håller kollen på avstånd. Så där håller vi på.
Midsommar har vi i a f firat, trots grävskopan och pudelkrokodilpirayan. Mattes kompis med tillhörande man och min kompis Meija (labben) var här. Där ska ni tro att pudelkrodilpirayan smilade in sig direkt. Både Meija och hennes matte föll pladask för det svarta trollet, som faktiskt morrade lite åt Meija också. Nu är ju Meija den absolut snällaste hund som överhuvudtaget finns i hela världen så hon brydde sig inte. Nä hon tog sig ett bad i våran mikroskopiska damm istället, knappt så stor så hon fick plats där. Kan säga att hennes matte inte blev så glad. Tyvärr fick inte matte fram kameran och kunde föreviga denna händelse.
Midsommardagen har jag firat genom att kolla matte som hållit på med trädgårdsarbete. Jag skötte lite på mitt håll, och kom på att något skulle kollas upp på vår granngata så jag drog iväg ut från vår baksida med långlinan i släptåg. Hörde hur matte ylade nå´nstans i bakgrunden, men vem bryr sig? Hursomhelst så var det inte så mycket att kolla så när matte kom ifatt mig vände jag om och följde med henne hem igen.
Pudelkropdilpirayan verkar ha blivit väldigt hemmastadd nu. Lillmatte sköter om honom dygnet runt. Hon pustar och undrar hur han någonsin ska lära sig att trava runt i ring. Han som knappt kan hålla ordning på alla fyra benen än. Men snabb är han, och nyfiken. Och lämnar små pölar och högar här och där när lillmatte släpper kontrollen för en stund. Fast ibland lyckas han även sköta dessa bestyr utomhus, även om han mest verkar vara intresserad av gräs, blommor, väggar, dammen, trappen, rabatter, leksaker, lillmattes ben, löv, pinnar, små konstiga saker som ingen vet vad det är o s v. Än så länge har han inte varit längre bort än vår trädgård och cykelvägen. Lillmatte har koppeltränat honom två gånger. Där ligger jag ljusår före kan jag säga.
Och så avslutar vi med en daglilja
vid dammen med grannens
välskötta trädgård i bakgrunden.
3 kommentarer:
Bra där! En FÖRNÄMLIG uppdatering! Jösses vilka gulliga pudelipudlisar. Nelsson verkar ha det mycket jäktigt. Och lilla Pirayan också ;).
Får du skälla i trädgården Nelsson? Min matte säger att jag förstör hennes sommar och så låser hon in mig i sovrummet. Vem förstör vems sommar?
Mycket söt liten Kairo måste jag säga. Är lite avis!
Nelsson det ÄR kul med en kompis. Puzzel tycker det är riktigt roligt nu för tiden ;o)
Sedan är det trösterikt att läsa att det blivit mycket bättre med "kom-och-ta-mig" jag brukar ropa på Puzzel för att inse att det faktiskt blir riktigt bra till slut. Puzzel är bra på att trösta mig när jag känner mig som en misslyckad uppfostrare.
Skicka en kommentar