Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

fredag 2 november 2012

Oktober

Ja den månaden är slut och pudlingarna har gjort sina vanliga rundor, runt ICA, kiosken-svängen, hundtoaletten/fotbollsplan,  industriområdet, träskstranden, Övre Torpgärdan, diverse Gruvbergsstigar o -terräng, gräsmattan och tillbringat X antal dagar på hunddagis. En helt vanlig månad alltså. Sista delen av oktober bjöd på rejäl kyla, neråt  minus 15 några dagar och pudrat med frost. Träsket la sig med blankis. Och så kom tisdagen med kraftigt snöfall, stigande temperatur, regn och isgator med smältvatten ovanpå. Nu har vi plusgrader igen och träsket har gått upp igen bitvis.

Vi har alltså varit lite här o där i närområdet som synes på bilderna härnedanför.
Gruvberget, tur det finns nära. Vart skulle vi annars ta vägen för våra skogspromenader?

Gruvberget, sitta på stubbar - det är vi bra på.



Och den här kontrollen har vi i alla fall hittat.
Finns det fler?
Närområdet - gräsmattan är bra till mycket. Ibland kastar matten ut Frolic. Eller hundleksaker, fast då blir letandet inte lika intensivt.
Vad gömmer sig där bland löven månntro?
 Gruvberget igen. Den här gången gjorde lillmatte oss sällskap. Och Nelsson hade den goda smaken att dra iväg på ett eget litet äventyr, två gånger till o med. Han var lös och Kairo i långlinan. Och plötsligt utan förvarning drar Nelsson iväg i 100 knyck utför stigen, över kalhygget o ner bland storstenen neråt vägen. Vi såg honom hela tiden men jädrar, aldrig sedan den gången han drog efter en snöskoter har jag sett honom springa så fort och målmedvetet. Han kom tillbaka igen ganska fort, inhöstade en liten bit Frolic som tack för att han kom tillbaka och drog snabbt iväg igen till samma ställe. Men då blev det koppel på sedan. Och inte kunde vi förstå vad som lockat så när vi gick ner o kollade.

"Ja, jag lurar dem liiite och håller mig i
bakgrunden men snart drar jag
iväg nerför stigen", tänker nog Nelsson.


Frolic till alla?


Lillmatten, tillika hårdrockaren, med Kairo.
 En dag förra helgen gick vi en runda som vi tar ibland när matten är less på de vanliga. Den runt travet och förbi Arenan. Den tar dryga timmen i någorlunda god fart. Och på slutet lite posering vid travhäststatyn. Nelsson tittade misstänksamt upp på den och skällde sedan lite på prov.

För ett par veckor sedan var det så här vackert ner mot träsket. En riktigt fin oktoberlördag. Vi tog fika med ner till sjön och drack det där. Hussen hade rullatorn, pudlingarna fick gå i mikrofart.

Svartbyträsket en oktoberlördag.


3 kommentarer:

Erika sa...

Men är inte det ett pudeldrag - man tror att man har kommit överens om något och så plötsligt en dag så gör den något fullkomligt oväntat? Så är det i alla fall i denna galna flock. Vippe kan göra lite vad som helst som man aldrig hade kunnat gissa. Labradorerna håller sig till det som är sagt. I Tildas fall kunde det också innebära sådant som att hon ansåg att vi aldrig hade kommit överens om det där med att avstå ruttna äpplen och därför fortsatte hon med det :-). Selma är otroligt lyhörd och håller sig till det som JAG har föreslagit :-).

Ulf sa...

Så himla fint ni verkar ha det.
Spännande att han bara drar iväg så där.

Anonym sa...

De svampar vi håller oss till är Gula kantareller, trattisar, Karl Johan, taggsvamp och de båda trumpetsorterna. Nu var det bara trattis vi letade. Däremot så har vi en plan. Nästa höst när vi har 100% fritid ska maken o jag gå en svampkurs och utöka vårt kunnande. Framförallt tänker jag på riskor och kremlor då. Soppor är ju ganska lätta utan att kursa, finns bara en giftig och den finns bara på Gotland enl svampboken.
/Majsan