Vädrets makter

Pudel och vädrets makter har inte varit överens sista tiden. Det är ingen ordning på vintern här. Ena dagen - läs för några dagar sedan typ förra helgen - tog vi en prommis längs med träsket på ett ställe där vi inte går så ofta. Pudlingarna och jag var lite undrande - var det vatten eller var det is vi såg på?

Tittade man åt andra hållet så blev det lite tydligare: Is.

Och så fortsatte vi längs stranden, bort förbi Meijas hus. Det har varit så varmt så vatten trängt upp ur marken som är kall och så frusit till på många ställen, eller hur det nu uppkommit. I skogen där vi gick en annan dag var det svallis på stigarna som var som frusna bäckar. Så även här längs träskets strand. Här brukar det vara lite fuktigt på sommaren och man kan bli lite blöt om fötterna om man har otur, men det brukar gå att ta sig fram i t ex sandaler i a f. Men nu  --- ett mindre fält av svallis som liksom rinner ut i sjön. Bara att gå runt.



Svallisen "rinner" ner i sjön. Vi brukar gå här, rakt över, strand-
kanten fortsätter egentligen där bakom Nelssons rygg ungefär.



Senare i veckan har det blivit ännu varmare. Nu har träsket gått upp igen. Och dimman har legat mer eller mindre tjock över sjö och skog. Men är man Pudel så måste man ändå ut. Och matten sliter sitt hår för det är sand överallt inne. Man dammsuger, hundarna kommer in och så är det dags igen.



Dimma över träsket häromdagen.



I morgon blir det kanske Gruvberget (för vilken gång i ordningen?) igen. Fast vi var där idag också. För ovanlighetens skull tog vi oss runt i terrängspåret, i god ordning. Matte sprang INTE, Nelsson i koppel, Kairo i långlina. Och ett antal svallis-områden fick vi passera. Kairo förstod att hålla sig på sidan, Nelsson plågade sig över isfälten. Matten klafsade också på vid sidan.

Och idag har vi fått veta att Nelssons kullsyskon Drutt och Koffie, de två svarta i kullen, båda somnat in för evigt av olika anledningar. Nu är kvar de bruna, Nelsson och Monya. Vi sänder många tankar till Drutts och Koffies familjer.