Hur man får en filbunkspudel. Eller hur man får en innepudel.

Man tar först två pudlar, ungefär lika stora. De får frukost och halvtimmesprom i närområdet och sedan lämnas de ensamma i 4 timmar. Endast radion som sällskap. När husfolket kommer hem är pudlarna överglada och får en lite längre prom på närmare en timme. Knappt tio min senare kommer en Myndighetsperson hem till pudlarna och husfolket. De hälsar vederbörligen, hon finner sig i att bli påhoppad och påpussad. Men sedan beslutas att pudlarna får vakta köket ensamma utan att få komma ut därifrån medan Myndighetspersonen är kvar. Köket blir mycket välvaktat, båda sjunger ut i kör hur väl de vaktar, de försöker också tala om för dörren att den bör flytta på sig. Efter en dryg halvtimme lämnar Myndighetspersonen hemmet. Pudlarna får visa för husfolket hur duktigt de vaktat köket. Husfolket slår sig ner med lite te och pudlarna sträcker ut sig som döda filbunkar på golvet i en timme.

På kvällen, efter maten, är det dags för kvällspromenad med den svartes matte tillika den brunes lillmatte. För den Äldre Matten har drabbats av årets första förkylning med feber och elände och behöver vila (vid datorn). Den svarte är alltid på hugget och infinner sig snabbt vid dörren. Den brune slinker in under skrivarbordet längst in i hörnet, trynar på där och vänder demonstrativt bort huvudet när matten försöker övertala med torkad oxlever, ett annars mycket säkert kort. Så småningom lockas han ut när han hör matten klä på sig, tar en tur in i köket, förskansar sig under köksbordet. Men då kommer lillmatten och matten och överlistar honom. Matten misstänker nu starkt att Den Brune Nelsson egentligen var ämnad till en INNEpudel.

Nu kan vi inte gå här för snön ligger JÄTTEdjup.

God fortsättning på 2012!

Nelsson lillmatte och tillika Kairos matte, den 16-åriga gymnasisten, tillbringar jullovet med en rejäl förkylning så matten får de flesta hunpromenaderna på sin lott. Förutom femtielva timmar snöskottning. Så matten är inte så på nuförtiden när det gäller att göra något vettigt av koppelpromenaderna. Ofta släntrar gänget bara på. Dvs matten planerar och funderar medan Utbrytarkungen och Den Äldre Värdige gör sitt bästa för att berätta för omvärlden att de minsann besökt alla platser i närområdet och att de betraktar det som sitt. Utbrytarkungen gör också sitt bästa för att få igång den Äldre Värdige. Häromkvällen tänkte dock matten att "nu får vi göra något åt denne unge herr pudel som bara vill något annat än gå i koppel" så han fick långlina i början av promenaden. Det funkade väldigt bra. Han fick rusa av sig, komma på inkallning ett antal gånger och käftade inte med Nelsson. På slutet av promenaden upprepades detta tidigare så framgångsrika koncept. Nu dock med ett helt annat resultat. "Yes", tänkte nog den unge herr pudel, "en extremt rolig kampleksak". Så grabbade han tag i långlinan, löpte hit och dit, inbjöd till lek och kamp med både matten och den något ointresserade Nelsson som snällt gick i sitt koppel. Och huxflux var långlinan bara 2 dm lång i den ände som var närmast den unge ystre, men 14,8 m i andra änden. Matten fattade snabbt galoppen, den unge Ystre fattade aldrig att han var lös.

-Vi har lite svårt för att koncentrera oss
för det passerer så konstiga hundar här
på gågatan!

Idag har matten och de två fyrbenta tagit en riktig långprommis med nya erfarenheter för den Unge Ystre. Ekipaget gick in till sta´n i dystert vinterväder, ett par minusgrader och tidvis snö i luften och massor med snö på marken. Plogat dock, som väl var.  På sta´n blev det ett kort besök på Vacker Tass, där bjöd innehavaren på hundgodis. Sedan gågatan fram och tillbaka. Nästan folktomt, alla var väl inne i gallerian och resten på Systembolaget för parkeringen därutanför var som vanligt proppfull med bilar. Nelsson och Kairo fick i a f pröva några av gågatans sittplatser, träna på sitt, stanna kvar trots passerande folk och någon enstaka skällande fyrbent liten ettrig varelse. Och en möhippa drog genom gågatan, till nöje för andra lördagsflanörer. Därefter kom dagens nya erfarenhet,åtminstone för Kairo, egentligen också för matten och Nelsson eftersom de aldrig genomfört bussåkande tidigare i sällskap med den unge ystre. Så på en i övrigt passagerarfri buss åkte de fyrbenta tillsammans med matten hemåt igen. Chauffören var vänlig och sa att han brukar aldrig ta betalt för hundar, trots att matten påpekade att det nog kostade halv biljett per hund. Det blev ett bra tillfälle för alla tre att öva denna typ av aktivitet. Och alla tre skötte sig utmärkt! Ingen skällde, ingen bråkade, ingen fyrbent satt på sätena. Och matten matade de fyrbenta med torkad oxlever.......

-Där kommer vår buss i snöyran!



- Se så fint vi kan uppföra oss när det behövs!

Nu har matten planerat att skicka åtminstone den Brune, han som inte ser nå´t för pälsen hänger ner framför ögonen, i badet i eftermiddag, och så ska akvarieinnevånarna få det lite fräschare också var tanken.

Utbrytarkungen

 

 

Utbrytarkungen

förklädd till jultomte.

I Mattens och Nelssons familj bor  en Utbrytarkung. Han heter Kairo. Ibland är han också en inbrytarkung.

Snödrivan syns därborta mot staketet.



 

Matten har noterat att snödrivan innanför staketet har växt sig allt högre och därmed utgör inte längre staketet något egentligt hinder för en nyfiken fyrbent mästarhoppare. Så matten tog sig i kragen häromdagen och skottade undan en del snö. Det blev liksom en liten vallgrav innanför staketet. De två fyrbenta var med matten i den snötäckta trädgården medan matten finputsade snöskottningen. En välbyggd och synnerligen väldoftande lapphundstik med vidhängande matte passerade på cykelvägen utanför staketet. Båda de fyrbenta uppmärksammade genast matten på sakernas tillstånd genom att rusa fram till staketet, vråla ut sina synpunkter och så tog Utbrytarkungen helt sonika ett hopp över. Den mer försiktige Nelsson var också väldigt intresserad och följde efter viss tvekan sin kompis. Lapphunden med vidhängande matte fann sig snart omringad av uppvaktande pudelkavaljerer, som dock villigt följde med när lapphunden leddes in genom grinden av sin matte. Frid och fröjd, utbrytarkungen var nu förvandlad till en av två Synnerligen Intresserade pudelherrar. Dessa herrar fick dock finna sig i att bli kopplade de också då lapphundsdamen var i begynnande löp.

Matten insåg att vallgraven innanför staketet inte var tillräckligt djup så hon skyndade sig att göra den djupare, nästan ända ner till marken. Staketet är under sommartid drygt 80 cm högt, nu blev det väl kanske 70 cm. Ingen match för en Utbrytarkung, som en annan dag var ute med Den Yngre Matten när det passerade en gångtrafikant. Intressant tvåbent tänkte nog Utbrytarkungen, satsade allt på ett långhopp från den fint uppskottade snövallen, över den fördjupade vallgraven, över staketet och ut på cykelvägen. Väl där insåg han att en tvåbent utan vidhängande fyrbent inte var lika intressant som en pipleksak och kom genast tillbaka in genom grinden.



Så oskyldiga! Ibland kan man ligga på samma pläd,
så länge den inte är pulvriserad av någons tänder.



Inomhus är utbrytarkungen en inbrytarkung. Han passerar med lätthet kompostgallret som delar in hallen i två delar: en avdelning för skor och ytterkläder m m innanför ytterdörren, en annan avdelning för fyrbenta vänner som ska förhindras att i obevakade ögonblick göra om skohyllan till ett eldorado av bitleksaker. Nelsson är MYCKET rädd för kompostgaller och skulle aldrig komma på idén att försöka forcera ett sådant om det på minsta vis gör motstånd eller är ivägen. Kairo däremot gör sitt bästa för att helt enkelt TRÄNGA sig igenom - och lyckas för det mesta. Sedan är det fri passage även för Nelsson. Men det är bara när de tvåbenta är hemma som inbrytningen resulterar i skohämtning eller inbrytning i skåpet med spårlinan och diverse attiraljer för spårläggning. När de fyrbenta är ensamma hemma stängs kompostgallret noga av t ex matten innan hon går ut. När hon sedan kommer hem sitter båda de tvåbenta precis innanför ytterdörren och väntar - inga skor har konsumerats, inga skåpdörrar är öppnade men kompostgallret är forcerat med all säkerhet av Kairo som förtrupp och Nelsson som efterföljare. 



   



Skönt att julen är över så man slipper

sånt här trams.

Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."

Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.

Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

SNÖ!

Matten har varit på arbetsresa till Stockholmsområdet och för att inte förorsaka alltför mycket krångel i hemmet undertiden har de fyrbenta fått tillbringa några dygn på hundpensionat. Det var två mycket glada pudlar som mötte matte vid hennes hemkomst. Och ännu gladare blev de när matten tog ut dem på kvällsrundan och det visade sig att det "spösnöade", för att använda Den Yngre Mattens ordval. Kairo plöjde runt som en galning trots att han var kopplad. Snö i pälsen efter fem meters promenad och efter en halvtimmes promenad på oplogade gator och gångbanor samt nästan en timmes fritt galopperande runt på trädgårdens snöklädda ytor såg har mer ut som en snögubbe än som en svart pudel. Nelsson plöjde på han med, men låg hästlängder efter Kairo som var helt vild i snön.

Matten själv fick ägna nästan en timme åt Den Vita Sporten, och nu kan man säkert ägna en timme till åt denna ädla sportgren. För att inte tala om hur det kommer att se ut i morgon bitti om det fortsätter som nu. All den snö som inte kommit i oktober och november verkar nu komma på ett par dygn.

Två spår

Idag har matten sin lediga måndag. För det mesta innebär det att pudlisarna får sina promenader men matten måste också göra Viktiga Saker som köra till soptippen - förlåt återvinningsstationen-, gå till skomakaren, handla mat och sån´t. Idag har dock pudlisarna fått lite mer av mattens lediga dag. Den Svarte Unge Ystre Kairo och Den Lite Äldre Sävlige Nelsson samt matten och Hussen drog till Gruvberget. Matten hade gett sig den på att nu skulle det spåras.  Så medan pudlisarna satt i bilen och ylade och hussen tog en egen liten tur fixade matten till två spår, ett kort med en apport och en leksak på slutet till Kairo och ett lite längre med sex apporter till Nelsson. Marken var frusen, med pudersnö, det frasade i marken när matten plöjde fram i terrängen med alla attiraljerna.
Innan de två fyrbenta fick gå sina spår tog sällskapet en kortare promenad. Matten hade tänkt sig lite längre sträcka med Nelsson lös och Kairo i långlina. Men båda de fyrbenta var så inställda på markens dofter så promenaden blev kortare än tänkt, Nelsson ägnade sig mest åt att snoka efter djupfrysta blåbär, Kairo drog runt som en torped med linan slafsande efter.
Spåren då? Ja Kairo var på hugget och gick nästan precis i mattens fotspår som syntes i den frusna marken. Ända tills han fick syn på plastpåsen matten hängt upp i ett träd ovanför apporten - jädrar vad skraj han blev. Han i det närmaste ÅLADE sig fram i spåret så långt han vågade sedan han fått syn på plastpåsen, sedan studsade han bakåt flera meter när han kommit nästan ända fram. Matten fick gå före och visa att det här var minsann inget farligt. Undrar hur han skulle ha betett sig om han genomfört MH, tänkte på spökena. Hursomhelst så vågade han sedan fortsätta förbi och spikade rakt på nästa och därmed även sista kontrollen, nä förlåt, apporten som inte var en apport utan en leksak. Fast sen fortsatte han i god fart vidare.
Nelsson var om möjligt ännu mer på hugget än Kairo, han hade ju dessutom fått vänta och suttit och tittat på när Kairo och matten försvann mellan träden. Nelsson följde spåret i god fart, men sedan blev det något fel i nosen på honom för matten fick hjälpa till en hel del, vilket var möjligt eftersom hon hängt upp plastpåsar även i detta spår. Nelsson struntade både i plastpåsar och apporter den här gången. Ekipaget fick ta en extra tur för att lokalisera de överhoppade apporterna på slutet, det började skymma så det var inte så lätt. Men man kan säga att även om spårandet idag inte var på topp direkt så ligger två utslagna pudlar på golvet under datorn nu. och matten funderar på om hon hade gjort Nelssons spår lite för svårt. Det gick i en böj, kan man säga.
Kameran var med ut, men vem hade tid med sån´t när pudlarna drog hit och dit, apporterna ven, snön frasade under fötterna och Hussen trodde matten irrat bort sig med Nelsson när det dröjde innan de kom tillbaka.
Nä, istället publicerar matten några inte alltför bra bilder (tagna med arbetsmobilen) från lördagens tillställning då Kairo visades på Norrlabbens inofficiella utställning i närområdet. Mest för att träna lite eftersom det var ett tag sedan sist. Egentligen har han för lite päls för att ställas ut, frisyren kan väl betecknas som någon slags modifierad T60. Och det är Kairos egen matte, tillika familjens tonåring och numera gymnasist, som själv friserat honom.
HP blev det, sen tog det stopp. BIS blev en bayersk viltspårhund som redan hade ett stort antal titlar. Matten vann i a f en julskinka på lotteriet.
                                                      

Ljuset har återvänt

Det skymtar i a f lite längst bort i tunneln.
Igår var ledig måndag för matten. Den här måndagen var hon lite slöare än förra måndagen. De fyrbenta kom i a f ut på en runda efter att först ha studerat trädgårdens skrymslen och vrår nu när ett tunt snötäcke lagt sig över allt intressant, som plötsligt blev intressant igen fast på ett annat sätt.

Vad gömmer sig där då?

Ett fynd! Djupfryst gammal falukorv!
Kan man t o m försvara mot Nelsson med morrning.

Kairo gjorde veckans fynd: falukorvsbit som hamnat på avvägar i häcken. Där fick matten använda mycken list för att övertyga honom om att den ändå inte var så värst god.
Matten har också gjort veckans fynd: en rörmokare anlände tre timmar efter nödropet per telefon och inom en kvart var avloppet från badkaret fixat! Det har utgjort en långvarig plåga för matten tillika husets allt-i-allo-reparatör som gått bet på detta monster till badkar, golvbrunnen var rena barnleken jämfört med badkaret som bara fyllde på vatten och släppte ut endast i mikrofart. Nu återstår bara en rejäl omgång för rengörning av rörsystemet och sedan kan matten (till helgen kanske) njuta av bubbelbadkarets alla fördelar igen.
Dessutom har matten skramlat fram lite mod ur den uttjänta hjärnans skrymslen och vrår och lyckats uppdatera webbläsaren så nu är blogger och matten på god fot med varandra igen. Och tänkt så mycket enklare det blev att göra inlägg i bloggen när allt fungerar som det ska!
Nu återstår bara att fixa digitalkameran, men man får väl hålla sig till dagsljusfotografering tills vidare. Arbetsmobilens kamera kan ju till nöds användas annars.

Alltid lika vackra pudelpojkar!