Gott nytt 2014!

Vi är lite sega på att uppdatera här. Matten säger att det händer inte så mycket i våra liv just nu. Vi tar våra promenader. Det är hundtoaletten, fotbollsplan, träsket, runt ICA, ibland till Gruvis (alltför långt mellan gångerna), ibland till sta´n. Rejsa i trädgården. Leta hundgodis inne. Träna lite enklare konster. Trimbordet för skönhetens skull ibland. Matten säger att hon helt enkelt inte hinner med eller möjligen saknar inspiration till både det ena och det andra. Kanske blir det bättre framöver. Nytt år - nya löften att bryta. Se vidare i mattens andra blogg om de tankarna.

Tro inte att vi åker spark!
Det är matten som kör, vi springer
bredvid. 

Tills vidare säger vi bara att: snö är bättre än is, slask, dimma, imma, dis och liknande. Och vi gillar faktiskt sparken. Den är som en cykel, fast annorlunda. Matten får upp en jädrans fart och vi kutar bredvid. Det går mycket fortare än våra vanliga promenader. Och matten minns med fasa en vinter i slutet på 1970-talet när hon med dåvarande svärmor tog i sparktur på Jämtlands landsbygd. Varsin spark, fort gick det i nerförsbackarna. Och matten tänkte att man kan ju inte bli frånåkt av svärmor så hon gav järnet. Tills hon kom till en sandfläck, bromsade på känt manér med hälarna hårt i marken - ena foten vred runt i en onaturlig vinkel. Men matten var inte sämre än att hon sparkade tillbaka 2 km, tog sedan av sig läderstövlarna och det sa (nästan) POFF, så var ena fotleden mer lik en fotboll. Det tog flera veckor innan den läderstöveln gick att sätta på igen.

På återseende! Kanske matten blir mer inspirerade efter pudelmötet i slutet på januari. Vem vet?

Trollsländans champions talar

Undrens tid är inte förbi! Matten har återfått inspirationen och hjälper oss att formulera några tankar om livet i vår del av pudelvärlden.
Jag kan börja med att meddela att min yngre kompis här hemma, Kairo, även kallad lilla K, åter har äntrat utställningsringarna. Framgångarna låter dock vänta på sig, i den typen av ringar alltså. Här på våran gata i sta´n är det vi som regerar. Många hundar här, men vi är Trollsländans multichampions! Utställning, agility, rallylydnad, kamphund, vakta - här kan vi allt!

Lilla K och lillmatte i Jävre, paus efter utställningen i Byske.

Lilla K

Jag, Nelsson, med flygöron.

Kommunen däremot är inte någon champion, åtminstone inte om ni frågar matte som tycker att kommunens skötsel av gräsmattan utanför vår häck mest liknar ingenting. Där växer nu istället en mycket vacker äng, 2 m bred och 30 m lång,  med balsamin, prästkragar, svinmålla, ormrot, rödklöver och vad ni vill. Matten har också en del synpunkter på kommunens bemanning av äldreboendena i stan. Men det vet vi fyrbenta inte så mycket om. Vi har hälsat på husse en gång där han bor, men han blev inte lika glad som vi trodde att han skulle bli. Så vi avstår från det i fortsättningen.

Vi vaktar kommunens äng utanför vår häck.

Under våren har det hänt en massa här hemma, ja inte för oss, men hussen har ju flyttat så det blev ju ganska stor skillnad. Och matten har ett jätteprojekt som heter städa-i-källaren (röja, mer rättvisande beskrivning), där får inte vi vara. Men jag kan lova att det är en mycket spännande plats när man lyckas slinka ner utan att någon märker nå´t. Tex gillar jag tvättstugan extra mycket. Särskilt den där ställningen där matte sorterat in smutstvätt i olika korgar. Mycket intressant där. Och matte tycker det är konstigt att det är så många strumpor och sockor som är udda, fast de är i par när de läggs ner i tvättkorgen. Ja, jag erkänner, jag känner till en del om det där.
Vi har varit på en del träningar - konstigt ställe som heter Plutohallen. Undrar varför. Jag såg ingen planet och inga tecknade hundar heller. Men många äkta fyrbenta pudlar av diverse storlek och färg. Och många mattar och hussar. Där var konstgräs inomhus, man fick inte kissa på det. Det gjorde jag ändå. Och så skulle vi träna på att gå i ring, att hoppa i en agilitybana, tunnlar och en massa annat. Var ganska kul, särskilt den dagen när lillmatten var med också och tog hand o lilla K så jag fick matte för mig själv. De andra gångerna fick vi turas om. Det gillar inte jag.
Matten har haft semester ett par veckor. Så vi har varit mer hemma nu ett tag. Vaktat gräsmattan, lilla K har gömt sina ben på de mest märkliga platser. Matte gillar inte när han gräver ner de i rabatten eller i/vid dammen, i häcken som han kliver rakt in i genom att helt enkelt bara forcera rakt igenom det låga lilla nätstaket som matten har där sedan länge. JAG har minsann aldrig försökt mig på det. Men lilla K tycker att det är mycket roligare att strosa runt i trädgårdens utkanter och göra nya upptäckter. JAG tycker det är bäst att hålla koll på matte och allt som rör sig på gatan.



Lilla K under dagens bedömning. Domaren kom från Israel.

 Just det, höll på att glömma. Matte o jag har ju gjort en långresa för några veckor sedan. Nattåget t o r till Stockholmstrakten. Vi var till min uppfödare Leone och träffade tjocka släkten - en massa Drefvikare hade mött upp för en eftermiddag med samvaro i skogen, lite rallylydnad o annat. Kul! Fick ju träffa söta pudeltjejer också särskilt mycket gillade jag Edit. Och så blev det pendeltåg till Södertälje o mattes syster. Och hem igen på tåget. Matte sov inte så mycket, inte jag heller - många hundar i kupén att hålla koll på. Men matte tyckte ändå att jag skötte mig väldigt bra.



Kairo, lilla K, får avsluta dagens bildkavalkad.

 Over and out för den här gången. Nu ska matten förbereda sig för en veckas arbete nästa vecka, ja inte i källaren utan på Norra Europas Modernaste Sjukhus. Sedan återupptar hon semestern fyra veckor till.

Sommarhälsningar från Nelsson, en mellanpudel i sina bästa år.

Gott Nytt År!

Vi pudelkillar önskar alla våra fans runt om i vårt avlånga land ett gott nytt år! Vi firade in nya året med matte och husse hemma hos deras kompisar. Inte alltför kul, vi fick mest vänta under bordet iförda koppel. Matte muttrade något om att hon inte vågade riskera söndertuggade skor, trasig inredning, nerkissade mattor eller andra problem. Roligast var ändå att gå ner i deras källare och kolla runt allt där. Där fanns många skrymslen och vrår, där hade man kunnat tillbringa mycket tid på upptäcktsfärd.
Tråkigast var att gå ut vid midnatt. För mig var det inga problem, jag höll fanan högt som vanligt, men lilla K han gick ut med svansen mellan benen och såg allmänt olycklig ut. För att det smällde lite här och där. Blev genast bättre när vi fick en massa Frolic. Sedan sov vi länge på nyårsdagen.



En halvgammal bild på oss.

Hälningar från Nelsson.,

Händer något eller?

Vad händer i pudelvärlden undrar ni kanske? Svaret är enkelt: ingenting. Det är helt alldeles sant. Vi får absolut inte göra någonting alls. Inte ens Gruvberget har vi varit till på länge. Nä, matte bara skottar snö hela tiden, eller lagar mat eller äter. Eller sover för den delen. Eller handlar. Kanske har hon jobbat lite på sitt jobb också nån dag eller så. Och idag blev jag upplurad på trimbordet. Bara kardad men ändå. Häromveckan var vi i o f s in till sta´n. Jag tvingades in på Vacker Tass/Arken Zoo och fick klippa klor och raka snoken medan lilla K fick mysa på ute i butiken och kolla in Intressanta Saker och Vackra Tikar. Och om vi mot förmodan får göra något så är det alldeles för kallt och man måste gå på tre ben eller också spösnöar det.

Jag provar min nya hundsäng. Den prasslar.



Vi busar lite på uppfarten medan matte skottar.




Vi kollar så matte inte rymmer medan hon skottar snö.

En hel dag ägnade matte åt att greja med fönstren. Något så helt onödigt om ni frågar mig. Man ser ju ändå ut även om det är lite smutsigt och lite damm och spindelväv har väl ingen dött av. Och vem bryr sig om julgardinerna sitter uppe ett par år i rad eller så? Inte jag i a f. Nu har matten i a f bytt gardiner i kök och vardagsrum och putsat fönstrens insida också. Jag tyckte de gamla gardinerna var minst lika bra som de nya, men matte hävdar att vi behövde mer julkänsla här hemma även om julhelgen var slut.

Julgardiner och julduk på plats i köket,
mer julkänsla enligt matte.

Förstår ni? Bra gardiner! Varför byta?

Idag (alltså innan det blev natt, så egentligen borde det stå igår) var det ett väldigt egendomligt väder här. Jag menar bara att först så snöade det i en vecka. Sedan blev det smällkallt undel alla juldagar och vi kunde knappt gå ut, jag tvingades till det förb-e täcket och vägrade nästan följa med. Nu blev det plötsligt PLUS-grader idag och 1 dm blötsnö blev belagd med ett pansartäcke av is, regn och hagel. Hur kul är det på en skala? Vid horisonten tornade en blysvartgå himmel upp sig mot Gruvberget som helt enkelt bara försvann, senare blev himlen dessutom röd i nederkant. Mycket märkligt allting.

Här är vi i a f, kameran ljuger om himlens färg där borta vid
vägens "slut". Där ska man se Gruvberget i vanliga fall, men
nu bara en svart ridå. Men mattes busskur syns. Där
brukar vi möta henne eller lillmatte ibland.

Morsning! Nu ska vi ha vår skönhetssömn så vi orkar med att fira in det nya året hos mattes kompisar./Nelsson. (Även kallad Pälsson, Skällsson, Gnällsson, Snällsson).

Vädrets makter

Pudel och vädrets makter har inte varit överens sista tiden. Det är ingen ordning på vintern här. Ena dagen - läs för några dagar sedan typ förra helgen - tog vi en prommis längs med träsket på ett ställe där vi inte går så ofta. Pudlingarna och jag var lite undrande - var det vatten eller var det is vi såg på?

Tittade man åt andra hållet så blev det lite tydligare: Is.

Och så fortsatte vi längs stranden, bort förbi Meijas hus. Det har varit så varmt så vatten trängt upp ur marken som är kall och så frusit till på många ställen, eller hur det nu uppkommit. I skogen där vi gick en annan dag var det svallis på stigarna som var som frusna bäckar. Så även här längs träskets strand. Här brukar det vara lite fuktigt på sommaren och man kan bli lite blöt om fötterna om man har otur, men det brukar gå att ta sig fram i t ex sandaler i a f. Men nu  --- ett mindre fält av svallis som liksom rinner ut i sjön. Bara att gå runt.



Svallisen "rinner" ner i sjön. Vi brukar gå här, rakt över, strand-
kanten fortsätter egentligen där bakom Nelssons rygg ungefär.



Senare i veckan har det blivit ännu varmare. Nu har träsket gått upp igen. Och dimman har legat mer eller mindre tjock över sjö och skog. Men är man Pudel så måste man ändå ut. Och matten sliter sitt hår för det är sand överallt inne. Man dammsuger, hundarna kommer in och så är det dags igen.



Dimma över träsket häromdagen.



I morgon blir det kanske Gruvberget (för vilken gång i ordningen?) igen. Fast vi var där idag också. För ovanlighetens skull tog vi oss runt i terrängspåret, i god ordning. Matte sprang INTE, Nelsson i koppel, Kairo i långlina. Och ett antal svallis-områden fick vi passera. Kairo förstod att hålla sig på sidan, Nelsson plågade sig över isfälten. Matten klafsade också på vid sidan.

Och idag har vi fått veta att Nelssons kullsyskon Drutt och Koffie, de två svarta i kullen, båda somnat in för evigt av olika anledningar. Nu är kvar de bruna, Nelsson och Monya. Vi sänder många tankar till Drutts och Koffies familjer.

Oktober

Ja den månaden är slut och pudlingarna har gjort sina vanliga rundor, runt ICA, kiosken-svängen, hundtoaletten/fotbollsplan,  industriområdet, träskstranden, Övre Torpgärdan, diverse Gruvbergsstigar o -terräng, gräsmattan och tillbringat X antal dagar på hunddagis. En helt vanlig månad alltså. Sista delen av oktober bjöd på rejäl kyla, neråt  minus 15 några dagar och pudrat med frost. Träsket la sig med blankis. Och så kom tisdagen med kraftigt snöfall, stigande temperatur, regn och isgator med smältvatten ovanpå. Nu har vi plusgrader igen och träsket har gått upp igen bitvis.

Vi har alltså varit lite här o där i närområdet som synes på bilderna härnedanför.

Gruvberget, tur det finns nära. Vart skulle vi annars ta vägen för våra skogspromenader?


Gruvberget, sitta på stubbar - det är vi bra på.





Och den här kontrollen har vi i alla fall hittat.
Finns det fler?

Närområdet - gräsmattan är bra till mycket. Ibland kastar matten ut Frolic. Eller hundleksaker, fast då blir letandet inte lika intensivt.

Vad gömmer sig där bland löven månntro?

 Gruvberget igen. Den här gången gjorde lillmatte oss sällskap. Och Nelsson hade den goda smaken att dra iväg på ett eget litet äventyr, två gånger till o med. Han var lös och Kairo i långlinan. Och plötsligt utan förvarning drar Nelsson iväg i 100 knyck utför stigen, över kalhygget o ner bland storstenen neråt vägen. Vi såg honom hela tiden men jädrar, aldrig sedan den gången han drog efter en snöskoter har jag sett honom springa så fort och målmedvetet. Han kom tillbaka igen ganska fort, inhöstade en liten bit Frolic som tack för att han kom tillbaka och drog snabbt iväg igen till samma ställe. Men då blev det koppel på sedan. Och inte kunde vi förstå vad som lockat så när vi gick ner o kollade.


"Ja, jag lurar dem liiite och håller mig i
bakgrunden men snart drar jag
iväg nerför stigen", tänker nog Nelsson.




Frolic till alla?




Lillmatten, tillika hårdrockaren, med Kairo.

 En dag förra helgen gick vi en runda som vi tar ibland när matten är less på de vanliga. Den runt travet och förbi Arenan. Den tar dryga timmen i någorlunda god fart. Och på slutet lite posering vid travhäststatyn. Nelsson tittade misstänksamt upp på den och skällde sedan lite på prov.

För ett par veckor sedan var det så här vackert ner mot träsket. En riktigt fin oktoberlördag. Vi tog fika med ner till sjön och drack det där. Hussen hade rullatorn, pudlingarna fick gå i mikrofart.


Svartbyträsket en oktoberlördag.



Ledig fredag.

Ledig måndag är utbytt mot ledig fredag och idag purrade matte oss med frukost redan kl 8. Det är vi inte vana vid, i a f inte när matte är ledig. Sedan blev det lite jäktigt för matte för hussen behövde hjälp med en del saker men så kom vi iväg ändå. Det visade sig att vi skulle till stan. Och det var ju trevligt med en runda runt city medan husse blev vacker i hår och skägg. Vi hann med ett besök i parken vid Kungsbron också. Där tyckte matte att vi kunde posera lite som statyer.

Det kom ett litet gäng fyrbenta
utanför bild till vänster.

Efter poserandet hämtades husse upp igen och kördes vidare till sina egna aktiviteter. Vi andra åkte hem igen och busade på gräsmattan en stund. Matte gick in och ut några gånger och till slut hade hon tydligen bestämt sig för att vi INTE skulle in. Så det blev bilen igen. Nu blev vi riktigt taggade för matte styrde kosan mot Gruvberget och upp längs den något risiga grusvägen efter allt regnande. Väl framme försvann  matte i skogen och lämnade oss i bilen. Som tur var kom hon tillbaka igen och vi fick äntligen komma ut. Det blev en liten tur i blåbärsriset mellan de slippriga stenarna, lilla K i långlina som genast började trassla förstås, jag fri såsom fågeln. Så värst långt gick vi inte. Matte gruffade över att hon var trött och hungrig.
Tillbaka till bilen och matte formligen tvingade in mig medan lilla K fick stanna utanför. Så orättvist. De gick iväg och jag såg nog att han fick spårsele och spårade som en raket rakt upp i skogen. Snart kom de tillbaka och det blev min tur. Jag gillar verkligen det där med spår. Snoken i backen och framåt. Inte så fort, man måste ju njuta också. Hörde att lilla K fullkomligt struntade i leksakerna som låg i hans spår, men framåt kom han och köttbullen på slutet hittade han. Jag kan väl tycka att det där med apportpinnar eller vad det heter kan man vara utan fast för mattes skull tittade jag lite på nå´n av dem och lyfte upp en. Men spårade som attan gjorde jag. Och köttbullen kom jag minsannn fram till.

Vi protesterar mot för korta spår!
Och att man måste sitta här bak i bilen.



Tur vi har den här i a f!
Snygg bil i fin spårskog.

Nu har vi parkerat matte vid tangentbordet och själva slaggar vi gott på golvet, hälsar Nelsson.