Träna inomhus, eller nää

Nu är det kallt här igen. Man kan bara vara ute kortare stunder, enligt matte typ max en halvtimme åt gången. Just nu -20, återigen enligt matte. Frågar ni mig så tycker jag att när man väl är ute så kan man vara ute ett tag. Några timmar eller så. Fast varför gå ut om man har det skönt inne? Då kan man lika gärna vara kvar inne. Ja, om ni förstår så menar jag bara att man har det bra där man är. Inne kan man ju bara mysa på. Ute finns otroligt mycket att hålla reda på.
Kairo, har har alltid bråttom oavsett om han ska ut eller in. Jag tar det lite mer piano. Brukar t o m backa och streta emot när vi ska ut. Eller in.
Häromkvällen var det mycket snö. Matte fick skotta länge. Vi fick sitta inne länge och vänta på henne. Det är tråkigt tycker vi. Vi gick i alla fall en av våra kvällsturer som tar 45 min och det var ganska mycket snö att plöja fram i.

Där framme är järnvägsövergången in
mot vårt område.

Ikväll fick matte plötsligt för sig att vi skulle träna nåt. Hon hittade en träapport och tyckte vi kunde testa lite. Jag fattade nada, snusade lite på den, prövade ta den i munnen och släppte den direkt på golvet framför mattes fötter. Då kom Kairo som skjuten ur en kanon och greppade den, drog några varv runt köket och inväntade en belöning för att släppa den. Matte körde bytesmetoden.  Sen fick han ta den på riktigt. Han greppade den direkt i ett fast grepp, höll kvar tills matte sa till och släppte i mattes hand, En gång, en gång till men se tredje gången då drog han igen in under ett bord och matte efter. Kul det där med apportträning!

Halvårsrapport

Vi har varit lite tysta under hösten, jag och min kompanjon Kairo. Ja frågar ni matte så håller hon nog inte med. Hon tycker vi är ganska högröstade när vi inte borde vara det. Men vad jag menar är att vi inte hörts så mycket här i bloggen. Men den som till äventyrs är vän med matte på FB har sett oss där. Och vi tror att de flesta av de fåtaliga läsarna här också finns där, på FB.

Hursomhelst. Vi har varit på hunddagis ett stort antal dagar. Vi har tagit med matte på promenader ett ännu större antal dagar. Vi har varit på pudelklubbsträning ett litet antal gånger. Vi har blivit friserade ett antal gånger. Jag har fått ny frisyr. Numera ser jag ut som en schnauzer, eller kanske nån form av terrier, eller nåt annat med mustasch. Snyggt är det i a f, fast lite jobbigt när man får päls i munnen och det droppar vatten överallt när man druckit lite.

På en skolgård (hm). Vi smyger runt där på kvällarna ibland.

Lite lekplatsagility har vi hunnit med också. Kairo är en fena på att kuta runt på de där blåa pluttarna. Men jag tycker det är lite läskigt för alla hänger ihop med nån slags vajer och allt rör sig så fort någon  kliver på dem. Förresten har jag lite ryggproblem och matten låter mig göra lite som jag vill numera... Hehe.

Med pudelklubben på Hundarenan

Vid Bodån i centrala stan.

Å här har vi rest till grannkommunen för att träffa frisören Anna
som lilla K besöker ibland när matte är för lat och Anna är på
rätt plats dvs här uppe hos oss och inte på Västkusten.

Lördag kväll sparktur med matte.

Fullmåne vid träsket på lördag-
kvällen.

I helgen har vi rejsat runt med sparken. Så pass att den tappade en skruv. Fort gick det i a f. Matte verkade tycka att det gick för fort, för hon bromsade i den enda nedförsbacken som dessutom är ganska mesig. Matte säger att vi borde har dragselar i stället för halsband när vi har sparken och det inte är sandat. Kairo drog som attan och det gjorde jag med. Vi blev ett bra dragpar. I koppel. Matte verkade inte väga mer än ett par hekto eller så. Fullmåne var det också och tjusigt värre nere vid träsket. Och dessutom ett helt sanslöst norrsken på vägen hem. Matten blev så fascinerad att vi tvingades till en extrasväng ut i mörkret på baksidan och så stod hon där med mobilen och fotade. Fattar inte varför. Det enda som syntes på bilderna var ett svart mörker. Hörde att matten saknade sin gamla systemkamera med stativ och möjlighet att välja B för tiden, dvs väldigt lång slutartid -  så lång som man själv vill -  och vanlig film.

För övrigt har jag blivit sjuk. En lördagmorgon i slutet på oktober vaknade jag med en jädrans ryggvärk. Tog tre timmars ylande och totalvägran att gå innan matte fattade att Djuksjukhuset borde kontaktas. Väl där blev det röntgen och smärtstillande och morfin eller vad det nu var och sen mer smärtstillande i flera dagar. Sen blev jag frisk igen. Tror jag. Veterinären sa att det hette spondylos, det jag drabbats av. Det är nog för att jag är så himla gammal, 7½ år. En människa i samma ålder skulle vara i 60årsåldern. Då kan man väl få ha lite krämpor. Det värsta med det här är ändå att jag titt som tätt måste ha täcke när vi går ut. Det gillar jag inte. Förut hade matte -20 som täckegräns, nu verkar det vara - 2.

Idag har tog vi en promenad i till stan på förmiddagen. Där gick vi till husse och hälsade på. Lilla K blev lite fundersam och ville helst sitta i mattes knä (sånt sysslar jag aldrig med) först. Sen tog vi en tur med hussen i rullstol och vi bredvid genom stan. Impade på matte genom att sitta blickstill (båda två) bredvid husse medan hon snabbgickin till frisören och beställde tid. Vi höll stenkoll på henne hela tiden genom skyltfönstret.

Ja då var det väl inget mer. Snart är det jul. Tror knappast jag kommer att ha tid att skriva då. Det blir nog för mycket med pepparkakor, julskinka, tomtar och så lillmatte som äntligen kommer hem igen ett tag. Men man vet ju aldrig. Annars kanske vi ses på FB.

Gott nytt 2014!

Vi är lite sega på att uppdatera här. Matten säger att det händer inte så mycket i våra liv just nu. Vi tar våra promenader. Det är hundtoaletten, fotbollsplan, träsket, runt ICA, ibland till Gruvis (alltför långt mellan gångerna), ibland till sta´n. Rejsa i trädgården. Leta hundgodis inne. Träna lite enklare konster. Trimbordet för skönhetens skull ibland. Matten säger att hon helt enkelt inte hinner med eller möjligen saknar inspiration till både det ena och det andra. Kanske blir det bättre framöver. Nytt år - nya löften att bryta. Se vidare i mattens andra blogg om de tankarna.

Tro inte att vi åker spark!
Det är matten som kör, vi springer
bredvid. 

Tills vidare säger vi bara att: snö är bättre än is, slask, dimma, imma, dis och liknande. Och vi gillar faktiskt sparken. Den är som en cykel, fast annorlunda. Matten får upp en jädrans fart och vi kutar bredvid. Det går mycket fortare än våra vanliga promenader. Och matten minns med fasa en vinter i slutet på 1970-talet när hon med dåvarande svärmor tog i sparktur på Jämtlands landsbygd. Varsin spark, fort gick det i nerförsbackarna. Och matten tänkte att man kan ju inte bli frånåkt av svärmor så hon gav järnet. Tills hon kom till en sandfläck, bromsade på känt manér med hälarna hårt i marken - ena foten vred runt i en onaturlig vinkel. Men matten var inte sämre än att hon sparkade tillbaka 2 km, tog sedan av sig läderstövlarna och det sa (nästan) POFF, så var ena fotleden mer lik en fotboll. Det tog flera veckor innan den läderstöveln gick att sätta på igen.

På återseende! Kanske matten blir mer inspirerade efter pudelmötet i slutet på januari. Vem vet?