Vinterskog

Äntligen fick pudelpojkarna rejsa i skogen igen med sin ständiga kompis labradåran Meija. Meija börjar vara lite till åren kommen (snart 12 år) och hänger kanske inte alltid med i svängarna när särskilt den Unge Ystre drar igång. Dessutom är hon alldeles för snäll och säger ALDRIG ifrån när killarna blir alltför närgångna. Idag var det koppelfritt för Nelsson och Kairo fick ha långlinan.  Knappt en timme längs en obefolkad skogsväg, utan trafik, 4-5 minusgrader och strålande sol. Det var bara den varma chokladen och bullarna som saknades!




Tittar man MYCKET noga ser man tre hundar i hundklumpen.

 

Nollgradigt! Inga vintertäcken!

Äntligen händer det något i pudelkillarnas tillvaro igen. Eftersom det idag var i det närmaste blidväder med nollgradigt och nästan sol så blev det några timmar utomhus. Vi började med nästan en timmes koppelpromenad med labradåran Meija och hennes matte och husse. Bara det var jobbigt nog, åtminstone för Kairo som hade ett väldigt sjå att kolla upp varför hon luktade så bedårande gott.



Så blev det en stunds lek i trädgården med matte, långlina på för Kairo för att minska risken för utbrytarförsök. Kairos egen matte behagade också titta ut så småningom och då flyttade vi oss ner till träsket och skoterspåren. Där blev det inkallningsträning och sitt-stanna-kvar-träning för båda killarna. Kairo i långlina, Nelsson med släpande koppel. Och båda hade fokus på sin respektive matte, och kom så snällt på inkallning i flygande fläng. Kanske för att störningarna just då var mikroskopiska. D v s inga andra hundar ute, enstaka skotrar på avstånd. Och så kom vi hem med två snömonster!



Tänk vad lite köttbullar kan åstadkomma!



Hur man får en filbunkspudel. Eller hur man får en innepudel.

Man tar först två pudlar, ungefär lika stora. De får frukost och halvtimmesprom i närområdet och sedan lämnas de ensamma i 4 timmar. Endast radion som sällskap. När husfolket kommer hem är pudlarna överglada och får en lite längre prom på närmare en timme. Knappt tio min senare kommer en Myndighetsperson hem till pudlarna och husfolket. De hälsar vederbörligen, hon finner sig i att bli påhoppad och påpussad. Men sedan beslutas att pudlarna får vakta köket ensamma utan att få komma ut därifrån medan Myndighetspersonen är kvar. Köket blir mycket välvaktat, båda sjunger ut i kör hur väl de vaktar, de försöker också tala om för dörren att den bör flytta på sig. Efter en dryg halvtimme lämnar Myndighetspersonen hemmet. Pudlarna får visa för husfolket hur duktigt de vaktat köket. Husfolket slår sig ner med lite te och pudlarna sträcker ut sig som döda filbunkar på golvet i en timme.

På kvällen, efter maten, är det dags för kvällspromenad med den svartes matte tillika den brunes lillmatte. För den Äldre Matten har drabbats av årets första förkylning med feber och elände och behöver vila (vid datorn). Den svarte är alltid på hugget och infinner sig snabbt vid dörren. Den brune slinker in under skrivarbordet längst in i hörnet, trynar på där och vänder demonstrativt bort huvudet när matten försöker övertala med torkad oxlever, ett annars mycket säkert kort. Så småningom lockas han ut när han hör matten klä på sig, tar en tur in i köket, förskansar sig under köksbordet. Men då kommer lillmatten och matten och överlistar honom. Matten misstänker nu starkt att Den Brune Nelsson egentligen var ämnad till en INNEpudel.

Nu kan vi inte gå här för snön ligger JÄTTEdjup.

God fortsättning på 2012!

Nelsson lillmatte och tillika Kairos matte, den 16-åriga gymnasisten, tillbringar jullovet med en rejäl förkylning så matten får de flesta hunpromenaderna på sin lott. Förutom femtielva timmar snöskottning. Så matten är inte så på nuförtiden när det gäller att göra något vettigt av koppelpromenaderna. Ofta släntrar gänget bara på. Dvs matten planerar och funderar medan Utbrytarkungen och Den Äldre Värdige gör sitt bästa för att berätta för omvärlden att de minsann besökt alla platser i närområdet och att de betraktar det som sitt. Utbrytarkungen gör också sitt bästa för att få igång den Äldre Värdige. Häromkvällen tänkte dock matten att "nu får vi göra något åt denne unge herr pudel som bara vill något annat än gå i koppel" så han fick långlina i början av promenaden. Det funkade väldigt bra. Han fick rusa av sig, komma på inkallning ett antal gånger och käftade inte med Nelsson. På slutet av promenaden upprepades detta tidigare så framgångsrika koncept. Nu dock med ett helt annat resultat. "Yes", tänkte nog den unge herr pudel, "en extremt rolig kampleksak". Så grabbade han tag i långlinan, löpte hit och dit, inbjöd till lek och kamp med både matten och den något ointresserade Nelsson som snällt gick i sitt koppel. Och huxflux var långlinan bara 2 dm lång i den ände som var närmast den unge ystre, men 14,8 m i andra änden. Matten fattade snabbt galoppen, den unge Ystre fattade aldrig att han var lös.

-Vi har lite svårt för att koncentrera oss
för det passerer så konstiga hundar här
på gågatan!

Idag har matten och de två fyrbenta tagit en riktig långprommis med nya erfarenheter för den Unge Ystre. Ekipaget gick in till sta´n i dystert vinterväder, ett par minusgrader och tidvis snö i luften och massor med snö på marken. Plogat dock, som väl var.  På sta´n blev det ett kort besök på Vacker Tass, där bjöd innehavaren på hundgodis. Sedan gågatan fram och tillbaka. Nästan folktomt, alla var väl inne i gallerian och resten på Systembolaget för parkeringen därutanför var som vanligt proppfull med bilar. Nelsson och Kairo fick i a f pröva några av gågatans sittplatser, träna på sitt, stanna kvar trots passerande folk och någon enstaka skällande fyrbent liten ettrig varelse. Och en möhippa drog genom gågatan, till nöje för andra lördagsflanörer. Därefter kom dagens nya erfarenhet,åtminstone för Kairo, egentligen också för matten och Nelsson eftersom de aldrig genomfört bussåkande tidigare i sällskap med den unge ystre. Så på en i övrigt passagerarfri buss åkte de fyrbenta tillsammans med matten hemåt igen. Chauffören var vänlig och sa att han brukar aldrig ta betalt för hundar, trots att matten påpekade att det nog kostade halv biljett per hund. Det blev ett bra tillfälle för alla tre att öva denna typ av aktivitet. Och alla tre skötte sig utmärkt! Ingen skällde, ingen bråkade, ingen fyrbent satt på sätena. Och matten matade de fyrbenta med torkad oxlever.......

-Där kommer vår buss i snöyran!



- Se så fint vi kan uppföra oss när det behövs!

Nu har matten planerat att skicka åtminstone den Brune, han som inte ser nå´t för pälsen hänger ner framför ögonen, i badet i eftermiddag, och så ska akvarieinnevånarna få det lite fräschare också var tanken.

Utbrytarkungen

 

 

Utbrytarkungen

förklädd till jultomte.

I Mattens och Nelssons familj bor  en Utbrytarkung. Han heter Kairo. Ibland är han också en inbrytarkung.

Snödrivan syns därborta mot staketet.



 

Matten har noterat att snödrivan innanför staketet har växt sig allt högre och därmed utgör inte längre staketet något egentligt hinder för en nyfiken fyrbent mästarhoppare. Så matten tog sig i kragen häromdagen och skottade undan en del snö. Det blev liksom en liten vallgrav innanför staketet. De två fyrbenta var med matten i den snötäckta trädgården medan matten finputsade snöskottningen. En välbyggd och synnerligen väldoftande lapphundstik med vidhängande matte passerade på cykelvägen utanför staketet. Båda de fyrbenta uppmärksammade genast matten på sakernas tillstånd genom att rusa fram till staketet, vråla ut sina synpunkter och så tog Utbrytarkungen helt sonika ett hopp över. Den mer försiktige Nelsson var också väldigt intresserad och följde efter viss tvekan sin kompis. Lapphunden med vidhängande matte fann sig snart omringad av uppvaktande pudelkavaljerer, som dock villigt följde med när lapphunden leddes in genom grinden av sin matte. Frid och fröjd, utbrytarkungen var nu förvandlad till en av två Synnerligen Intresserade pudelherrar. Dessa herrar fick dock finna sig i att bli kopplade de också då lapphundsdamen var i begynnande löp.

Matten insåg att vallgraven innanför staketet inte var tillräckligt djup så hon skyndade sig att göra den djupare, nästan ända ner till marken. Staketet är under sommartid drygt 80 cm högt, nu blev det väl kanske 70 cm. Ingen match för en Utbrytarkung, som en annan dag var ute med Den Yngre Matten när det passerade en gångtrafikant. Intressant tvåbent tänkte nog Utbrytarkungen, satsade allt på ett långhopp från den fint uppskottade snövallen, över den fördjupade vallgraven, över staketet och ut på cykelvägen. Väl där insåg han att en tvåbent utan vidhängande fyrbent inte var lika intressant som en pipleksak och kom genast tillbaka in genom grinden.



Så oskyldiga! Ibland kan man ligga på samma pläd,
så länge den inte är pulvriserad av någons tänder.



Inomhus är utbrytarkungen en inbrytarkung. Han passerar med lätthet kompostgallret som delar in hallen i två delar: en avdelning för skor och ytterkläder m m innanför ytterdörren, en annan avdelning för fyrbenta vänner som ska förhindras att i obevakade ögonblick göra om skohyllan till ett eldorado av bitleksaker. Nelsson är MYCKET rädd för kompostgaller och skulle aldrig komma på idén att försöka forcera ett sådant om det på minsta vis gör motstånd eller är ivägen. Kairo däremot gör sitt bästa för att helt enkelt TRÄNGA sig igenom - och lyckas för det mesta. Sedan är det fri passage även för Nelsson. Men det är bara när de tvåbenta är hemma som inbrytningen resulterar i skohämtning eller inbrytning i skåpet med spårlinan och diverse attiraljer för spårläggning. När de fyrbenta är ensamma hemma stängs kompostgallret noga av t ex matten innan hon går ut. När hon sedan kommer hem sitter båda de tvåbenta precis innanför ytterdörren och väntar - inga skor har konsumerats, inga skåpdörrar är öppnade men kompostgallret är forcerat med all säkerhet av Kairo som förtrupp och Nelsson som efterföljare. 



   



Skönt att julen är över så man slipper

sånt här trams.

Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."

Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.

Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

SNÖ!

Matten har varit på arbetsresa till Stockholmsområdet och för att inte förorsaka alltför mycket krångel i hemmet undertiden har de fyrbenta fått tillbringa några dygn på hundpensionat. Det var två mycket glada pudlar som mötte matte vid hennes hemkomst. Och ännu gladare blev de när matten tog ut dem på kvällsrundan och det visade sig att det "spösnöade", för att använda Den Yngre Mattens ordval. Kairo plöjde runt som en galning trots att han var kopplad. Snö i pälsen efter fem meters promenad och efter en halvtimmes promenad på oplogade gator och gångbanor samt nästan en timmes fritt galopperande runt på trädgårdens snöklädda ytor såg har mer ut som en snögubbe än som en svart pudel. Nelsson plöjde på han med, men låg hästlängder efter Kairo som var helt vild i snön.

Matten själv fick ägna nästan en timme åt Den Vita Sporten, och nu kan man säkert ägna en timme till åt denna ädla sportgren. För att inte tala om hur det kommer att se ut i morgon bitti om det fortsätter som nu. All den snö som inte kommit i oktober och november verkar nu komma på ett par dygn.