Matten frisk? Regn? Måste man ut?

Man kan ju undra, åtminstone enligt Nelsson. Kan det vara friskt att tvinga två pudlar att gå ut när det regnar? Eller rättare sagt: kan det vara friskt att tvinga Nelsson att gå ut när det regnar?  Mattens fot är bättre (efter tre veckors linkande), men istället ådrog hon sig en rejäl höstförkylning som NÄSTAN knäckte henne. Men den här matten är av segare virke än så, så på söndagen följde Nelsson högst motvilligt med ut när matten trots hostan och den fortfarande lite svullna och stela foten som inte platsade i gummistövlar i a f tog på regnkappan och gick ut. Kairo var lättlockad - hann t o m med att sticka ut på en egen liten tur helt olovandes utanför staketet dagen före - Nelsson deklarerade tydligt att "REGN? NEJ TACK". Det hjälpte inte. Mattens list översteg Nelssons motvilja.

De tre kollade av vattennivåerna i närområdet. September har inneburit att alla regnrekord någonsin måste ha slagits i den här delen av landet. Därmed är det närbelägna träsket översvämmat, liksom en del andra vattendrag härikring. Och på söndagen var det blött både uppifrån och nerifrån om man säger så.

-Och var är vår promenadstig?



Fast det var värre förr, maj 2008. Samma plats,
samma Nelsson.




Genom en regnblöt lins.



Här brukar det vara lite sankt ibland, men man brukar
kunna gå i gympadojjor. I söndags
simmade en andfamilj in mellan träden.



-Finns det nå´t intressant här då?





-Och däråt går det visst inte heller att gå.





Det VAR mer vatten 2008, och Nelsson var Pälsson, bänken
därborta mellan björkarna stod nästan helt under vatten då.





Och så trädgårdens sista blommor i en liten bukett.



Trist väder, trist matte

Ja när det regnar hela tiden och matten inte kan skutta runt i någon större omfattning då får pudelpojkarna träna på något enkelt inomhus. Eller ja, den ena tyckte det var enkelt och hann med flera upphoppningar. Den andra tyckte att "va, varför ska jag sitta eller ligga på stolar och pallar?" och tog det lite mer piano så att säga, med tvekan upp på knarrande stolar och hala lådor. Men vad gör man inte för lite Frolic?

Pudlarna tränar med apporten inomhus också. Kan säga att den ena pudeln tycker apporten är världens mest eftertraktade leksak och hoppade extremt högt för att få tag i den. Rena belöningen när han fick sitta och ta emot den! Den andra pudeln däremot tycker att "Apporten, vad ska det vara bra för? Kan rullas en liten bit på golvet kanske? Tas in i munnen och hållas kvar? Nä, inte för mig" varpå han släpper den och en annan pudel kommer med blixtens hastighet från ingenstans, tar apporten och sticker iväg in under nå´t bord.

Båda pudlarna är numera på hunddagis tre dagar i veckan, och det kan jag säga känns VÄLDIGT skönt nu när jag inte kan gå ut med dem som jag brukar. Och hussen promenerar i o f sig med hundarna om det behövs men är inte världens bästa hundpromenerare så hans insatser blir lite begränsade. Och lillmatten har långa skoldagar i grannkommunen numera så hon är heller ingen tillgång på dagtid. Då är man glad att hunddagis finns och att hundarna är inskolade där! Ja, den ena pudeln skolade in sig i expressfart, älskar allt och alla och ilar in på dagis så fort han får chansen. Den andra pudeln däremot blir nog aldrig egentligen inskolad trots att han varit betydligt längre på hunddagis. Nää, han följer helst matten var hon än är. OK då säger han, jag kan väl vara på hunddagis då om det nu är så viktigt. Pulin Smilla och några andrar snygga tikar finns ju där.

Farliga fjällen för flicka från forntiden

Lapporten från Björkliden
med fjället Nuolja i förgrunden.

Silverfallet

Matten har ordet: Jobbet for till Björkliden i arla morgonstund häromdagen. Arbete på tåget och rekreation vid framkomsten. Rekreationen bestod av vandring till Silverfallet och stranden vid Torneträsk, en promenad som först gick nerför i 2 km till stranden. Torneträsk mötte som ett annat hav med hård vind och rejäla vågor som skummade mot stranden. Där intogs varma-koppen-och-smörgås-lunchen, innan kosan ställdes uppåt igen och samma 2 km avverkades innan det blev slappartid före middagen.

Höstfärger vid Torneträsk

Torneträsk

 På kvällen var det De Äldre (matten m fl) som höll ut längst, med TPspelet Globetrotter. De Yngre småbarnsföräldrarna stöp tidigt i säng. Rekreationen fortsatte dag 2 med gemensam vandring Björkliden-Kratersjön-Rallarkyrkogården-Björkliden. En lagom lång tur för delvis otränade deltagare och med tid för gemensam matlagning vid Kratersjön. Matten fick också hålla sitt lilla föredrag om rallartiden och Svarta Björn.

Röse längs leden mellan Björkliden och Kratersjön

Vid Kratersjön

Nu till det farliga: matten kände sig i god form efter alla turer runt ICA, till hundtoaletten och i Gruvbergsskogen med de fyrbenta vännerna på hemmaplan. Så den här vandringen skulle inte bli någon match för henne att knäcka, laddad med 70-talsutrustning av toppkvalité som hon var. Dag 1 gick utmärkt bra, likaså förmiddagen på dag 2. Men det hade regnat på morgonen och stenarna på stigen var slippriga och hala och matten tog det mycket försiktigt. Det var 50 m kvar till Kratersjön, matten studerade stenarna noga, fattade beslut om var fötterna skulle sättas ner och vips! Där låg hon i en hög med ena foten i en obekväm vinkel.

Udda med bandage UTANPÅ kängan, men hade man
tagit av kängan hade den aldrig kommit på igen.

Resten av turen företog matten med en bandagerad vänsterfot, med stöd av en fjällets riddare i form av manlig sjuksköterska som lotsade matten nerför den rätt branta, steniga och delvis hala stigen till Rallarkyrkogården. Sedan blev det enklare att gå även för en något tilltufsad matte, som dock fick åka fyrhjuling den sista kilometern.

Rallarkyrkogården. Många tror att rallarkockan Svarta Björn ligger
begravd under korset för Anna, Norge. Att Svarta Björn var Anna Hofstad
född 1878 från Offersöy i Norge. Men andra säger att under detta kors
 ligger ett spädbarn. Ingen vet säkert. Ingen vet säkert ens om
 Svarta Björn var verklighet eller är en legend.

Nu får de fyrbenta vännerna klara sig med lillmatten som promenadsällskap och så har Meijas matte förbarmat sig över dem också och tar dem med på promenad. Så båda två är nu rätt nöjda efter att ha umgåtts med Meija ett par timmar ute och inne i eftermiddag.

Sens moral:  För framtida fjälläventyr får forntida flickor  fixa framförhållning för fru-kroppen .

Och nästa gång ska de fyrbenta följa med är mattens planering.

Premiär!

..ja för den nya reflexvästen alltså. Här är nu riktigt mörkt på kvällarna, särskilt när regnet hänger i luften, och varken man själv eller den fyrbente vännen syns i mörkret. Så idag har vi varit på Vacker Tass eller förlåt - Arken Zoo menar jag, och införskaffat denna reflexvästarnas Rolls Royce, åtminstone om man ska se till priset. Men den sitter som gjuten på Nelsson (som sin vana trogen stack och gömde sig när han såg att han skulle ha något mer än koppel på sig), lyser ordentligt som ni ser i blixtskenet. Och tvärsöver ryggen finns en blinklampa som lyser eller blinkar i rött när man tänder den, annars bara reflex. Bilden gör inte rättvisa åt den illröda tvärgående lampan men man kan ana den som ett rosa skimmer. Ska nog investera i en åt Kairo också, men vi började så här.
F ö läggs den ena dagen till den andra ungefär som vanligt. Matten har idag börjat sitt nya (tillfälliga?) liv som deltidsarbetande och är fr o m idag alltid ledig på måndagar. Får så hur länge det håller m t p hur arbetsuppgifterna brukar hopa sig när man inte är på plats. Nelsson har fått snuva eller vad det nu är. Han har nyst nå´t alldeles fruktansvärt mycket de sista dagarna men lokale veterinärmott rådde mig att avvakta med besök där några dagar till i tanken att det kanske ändå bara är förkylning.
Kairo tovar något i hästväg, snart kommer nog hans päls att ryka all världens väg. Hans matte har börjat gymnasiet i grannkommunen och hennes dagar är långa och tålamodet med pälsvård ligger just nu på minus. Och den här Äldre Matten har inte den tid som behövs heller. Två timmars tovutredande igår och två timmar till idag och då är bara kroppen gjord -  man kan hålla sig för skratt. Och den stackars fyrbente har ju inte bett om att ha utställningspäls. Det är sanslöst vad mycket konstigt som nästlar sig in i den mjuka pälsen ända in mot huden och orsakar tovor stora som pingisbollar. Nu måste Den Äldre hjälpa Den Yngre med pälsvården.

Reflexer

1. Måste vi nu börja använda på kvällspromenaderna om de pågår senare än kl 21 cirka. Ikväll är det extra mörkt pga regnet.
2. Är sån´t som kroppen ägnar sig åt utan att man behöver tänka på det.

F ö har den spanska släkten lämnat Sverige och återvänt till Barcelona. Medan de var här besökte hela sällskapet Storforsen, där matte förevigade Kairo, Nelsson och Lillmatten på en bild. Av forsen ser man dock intet på denna bild. Den (forsen alltså) är annars väl värd ett besök om man kommer som turist till Pite Älvdal. Får man helt enkelt inte missa. 80 m fallhöjd i oreglerad älv, massor med forsande vatten och stort område med "döda fall" och jättegrytor mm. Inte mindre än två bröllop befann sig också där samtidigt som vårt sällskap som, förutom de tvåbenta och våra krulltottar, också innefattade pulidamen Smilla. Smilla är mycket bekant med särskilt Nelsson från hunddagis. De har mycket trevligt tillsammans där.

Vid Storforsen
(-nää, Storforsen är inte den lilla bäcken som syns där bakom)

Och så har Gruvberget återtagit sin lockelse på de två- och fyrbenta efter förra gångens misslyckande då Kairo drog iväg på ett eget äventyr. Men den gången kunde han inte motstå Nelsson SKALL (på kommando) utan kom tillbaka för att kolla varför kompisen skällde.
Den här gången höll sig huligan-Kairo till det övriga sällskapet och kom på varende inkallning som hans matte gjorde under de ca 30 min han fick vara lös i skogen. Kanske bidrog det att labradordamen Meija var med och Nelsson var synnerligen intresserad av henne denna dag. Han var alltför intensiv och närgången i sitt intresse. Men Meija sa inget, hon förhöll sig bara lugn och höll sig till den som verkade ha mest köttbullar. Alternativt blåbär.



Inte världens bästa bild kanske, och Meija hoppade ner
innan fotografen hann trycka på avtryckaren.

 Imorgon är åter en dag. En spännande dag för lillmatte, som börjar gymnasiet. Minst lika spännande för den halvgamla tanten, tillika lillmattens mamma.

Ny blogg

Matte har insett att det finns annat i livet än vi fyrbenta. Så nu bloggar hon om ANNAT också. Kolla in på http://www.tankarinutid.blogspot.com/.  Om ni orkar....

Två Pudlar - Två Individer

Nelsson: har blivit en lugn och sansad kille på 4 år. Lunkar fram i tillvaron snarare än springer. Varför stressa om man inte måste? Håller sig i mattes närområde på promenader även lös i skogen. Gör precis vad som helst för världens minsta Frolic. Är brun - eller ja, var brun, numera en odefinierbar färg åt det gråa med tydliga "glasögon". Gillar INTE nosrakning och kloklippning, övrig pälsvård kan man väl stå ut med enl Nelsson, öronrengöring kan t o m vara skönt. Har i sommar upptäckt att bada utomhus är roligt. Kan hålla sig hur länge som helst, tror i a f matten. Kan däremot inte hålla snattran, skäller som besatt så fort något/någon närmar sig huset, kör förbi på gatan, pratar, skrattar osv, skäller i bilen på allt utanför.

Kairo: en vild pudelyngling på 1 år och 3 månader. Rusar fram genom tillvaron i 100 knyck för det mesta. Älskar att kampa om allt möjligt. Kan ibland inte hålla sig inomhus. Har inte tid att stå still när han kissar, vilket han gör liksom i farten. Därför luktar han alltid som en herrtoalett :(. Kissar han inte på sina egan ben så stoppar han in huvudet under Nelssons ädlare delar när Nelsson kissar och så blir han blöt i huvudpälsen också. Så gör aldrig Nelsson. Verkar gilla agility - inga som helst problem att ta sig upp på/igenom/över de hinder vi hittills prövat. Är orädd i skogen - drar gärna iväg åt ett eget håll, helt utan kontakt med det övriga sällskapet :(.  Balanserar på nedfallna träd som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Tog fyra år att lära Nelsson. Gillar väl inte direkt pälsvård, men står ut med både nosrakning och kloklippning. Skäller INTE i onödan, men kan haka på den brune när han sätter igång ibland.

Idag har vi varit i skogen - en länge planerad tripp som inte blivit av p g a att matten haft för mycket annat att ta hand om under semestern. Som trädgårdsarbete, köra till soptippen x flera, semestertripp, handla, laga mat och allt det där ni vet. Åter till skogen. Vi tog en stig som vi gått många gånger förut. Hundaran var lösa, en yngre släkting passade på att plocka lite blåbär. Köttbullar i fickorna. Nelsson och Kairo var båda mycket intresserade av att komma på inkallning. Ända till K upptäckte ett spår som han började följa. Så  var han plötsligt borta. Utom synhåll, det sista man såg av honom var nosen i backen, svansen i topp och farten god. Han var inte borta så länge men tillräckligt för att "gammelmatten " skulle börja bli orolig. Det krävs det i o f s inte mycket för. Sedan fick båda hundarna gå spår. Kairo gick sitt fint, helt rakt men plockade inte upp de två "apporterna" dvs leksakerna som jag lägt ut.
Nelssons spår var betydligt längre. Fem apporter plus slutapporten hade jag. Slutapporten tappade jag någonstans medan jag la ut övriga märkte jag plötsligt. Spåret blev inte jättelångt, ca 400 m. Men Nelsson var ivrig och drog snabbt iväg. Hittade alla apporter inkl den jag tappat utan att veta var! Han greppade alla utom två. Jag känner mig mycket nöjd.

Nu har "gammelmatten" bestämt sig för att träna inkallning med Kairo i lina, precis som hon gjort med Nelsson. Kairos egen matte hör till typen staden-shoppa-skogenärotäck-osv. Så matten har insett att hon får ta saken i egna händer.

F ö håller vårt hus sakta men säkert på att fräschas upp utvändigt med hjälp av en snickare som matten hyrt in.



Efter spåret. Bättre bilder har man väl tagt på de två, men det var det
här som tog idag!

 I morgon ska vi umgås med den spanska delen av släkten.