Två Pudlar - Två Individer

Nelsson: har blivit en lugn och sansad kille på 4 år. Lunkar fram i tillvaron snarare än springer. Varför stressa om man inte måste? Håller sig i mattes närområde på promenader även lös i skogen. Gör precis vad som helst för världens minsta Frolic. Är brun - eller ja, var brun, numera en odefinierbar färg åt det gråa med tydliga "glasögon". Gillar INTE nosrakning och kloklippning, övrig pälsvård kan man väl stå ut med enl Nelsson, öronrengöring kan t o m vara skönt. Har i sommar upptäckt att bada utomhus är roligt. Kan hålla sig hur länge som helst, tror i a f matten. Kan däremot inte hålla snattran, skäller som besatt så fort något/någon närmar sig huset, kör förbi på gatan, pratar, skrattar osv, skäller i bilen på allt utanför.

Kairo: en vild pudelyngling på 1 år och 3 månader. Rusar fram genom tillvaron i 100 knyck för det mesta. Älskar att kampa om allt möjligt. Kan ibland inte hålla sig inomhus. Har inte tid att stå still när han kissar, vilket han gör liksom i farten. Därför luktar han alltid som en herrtoalett :(. Kissar han inte på sina egan ben så stoppar han in huvudet under Nelssons ädlare delar när Nelsson kissar och så blir han blöt i huvudpälsen också. Så gör aldrig Nelsson. Verkar gilla agility - inga som helst problem att ta sig upp på/igenom/över de hinder vi hittills prövat. Är orädd i skogen - drar gärna iväg åt ett eget håll, helt utan kontakt med det övriga sällskapet :(.  Balanserar på nedfallna träd som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Tog fyra år att lära Nelsson. Gillar väl inte direkt pälsvård, men står ut med både nosrakning och kloklippning. Skäller INTE i onödan, men kan haka på den brune när han sätter igång ibland.

Idag har vi varit i skogen - en länge planerad tripp som inte blivit av p g a att matten haft för mycket annat att ta hand om under semestern. Som trädgårdsarbete, köra till soptippen x flera, semestertripp, handla, laga mat och allt det där ni vet. Åter till skogen. Vi tog en stig som vi gått många gånger förut. Hundaran var lösa, en yngre släkting passade på att plocka lite blåbär. Köttbullar i fickorna. Nelsson och Kairo var båda mycket intresserade av att komma på inkallning. Ända till K upptäckte ett spår som han började följa. Så  var han plötsligt borta. Utom synhåll, det sista man såg av honom var nosen i backen, svansen i topp och farten god. Han var inte borta så länge men tillräckligt för att "gammelmatten " skulle börja bli orolig. Det krävs det i o f s inte mycket för. Sedan fick båda hundarna gå spår. Kairo gick sitt fint, helt rakt men plockade inte upp de två "apporterna" dvs leksakerna som jag lägt ut.
Nelssons spår var betydligt längre. Fem apporter plus slutapporten hade jag. Slutapporten tappade jag någonstans medan jag la ut övriga märkte jag plötsligt. Spåret blev inte jättelångt, ca 400 m. Men Nelsson var ivrig och drog snabbt iväg. Hittade alla apporter inkl den jag tappat utan att veta var! Han greppade alla utom två. Jag känner mig mycket nöjd.

Nu har "gammelmatten" bestämt sig för att träna inkallning med Kairo i lina, precis som hon gjort med Nelsson. Kairos egen matte hör till typen staden-shoppa-skogenärotäck-osv. Så matten har insett att hon får ta saken i egna händer.

F ö håller vårt hus sakta men säkert på att fräschas upp utvändigt med hjälp av en snickare som matten hyrt in.



Efter spåret. Bättre bilder har man väl tagt på de två, men det var det
här som tog idag!

 I morgon ska vi umgås med den spanska delen av släkten.