Hunddagar och Pudelträff



Nyfriserade



Matten och pudelkillarna har varit strängt upptagna i två dagar. Tisdagen hade matten bestämt sig för att nu skulle pudelpojkarna friseras upp ordentligt men dessförinnan skulle de få en skogstur. Sagt och gjort. Sällskapet packade in sig i Volvon, utrustade med långlina, köttbullar, Frolic, leksaker och vatten för alla. Färden gick som så många gånger förr till Gruvberget. Där möttes sällskapet av en gök som kokoade så det hördes över hela skogen. Riktigt roligt att höra tyckte i a f matten. Vad pudelkillarna tyckte behöll de för sig själva för en gångs skull, åtminstone den Brune brukar ju gala för minsta lilla.

Det blev en 40-minuters promenad i solskenet och bland myggen med herr Brun fri såsom fågeln och unge herr Vilde Svart i långlinan. Båda gillade dock köttbullar och kom varje gång på inkallning. Så hade matten planerat att avsluta det hela med en liten träningsomgång i skogen. Hon har hört talas om, och vid några tillfällen även praktiserat under kunnit ledning av Brukspersoner, uppletanderuta (eller vad det nu heter). Matten trampade runt en stund och pudlingarna fick titta på uppbundna vid ett träd. En gammal vante kastades ut. Kairo fick börja ( i långlina, matten ville inte ha en vildpudel i skogen), han hämtade in vanten som om han aldrig gjort annat. En leksak till kastades ut, men nu hade lilla K hittat nåt intressantare att göra och struntade fullständigt i leksaken. Herr Brun fick istället pröva lyckan, han lommade ut, tog upp leksaken, släppte den och kom tillbaka till matten och tittade uppfodrande på henne för att få en köttbulle. Man kan säga att han inte var på hugget.

Sällskapet for hem igen och sedan fick matten ett sammanbrott när hon upptäckte att långlinan inte var med hem. Bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka för att hämta den.



Det går knappt att fånga Kairo
på bild i rörelse för han är så
vansinnigt snabb.



 Resten av dagen ägnades åt att bada, torka, raka, börja frisera herr Nelsson. Nelsson tyckte det var onödigt. Både Nelsson och Kairo fick öronen plockade och rengjorda också, Kairo var inte så intresserad av det. Onsdagen fortsatte i frisersalongens tecken. Nu var det Kairos tur att badas,  torkas och rakas. Han avskydde fönen. Och matten kände sig väldigt ovan vid denne lille svarte filur, det brukar vara K:s egen matte som sköter hans päls, men hon är bortrest. Tänk så olika de är, dessa två. Nelsson lägger sig tillrätta för att fönas torr, tassarna går rätt lätt att raka, nosen har han varit VÄLDIGT rädd om i 5 år och matten har inte klarat den delen av pälsvården förrän nu helt nyligen. Lilla yrhättan Kairo däremot, lätt att bada, nosen jättelätt att raka, men ack så bekymrad han var över fönen och för att inte tala om att raka tassarna. Där blev hussen tvungen att rycka in för att hålla i. Och så fortsatte det med klippning av båda.

Några av deltagarna i pudelträffen. Bättre bilder, tagna av andra,  finns
 på facebook och Pudelklubbens hemsida.

På kvällen bar det så iväg till Pudelträffen. Det var längesedan sist pudelkillarna träffade andra pudlar på detta sätt. Oj vad de var taggade! Där var ju tjusiga små pudeltjejer, tuffa pudelkillar och ett antal mattar och hussar. Tror det var sammanlagt 12 pudlar i alla färger utom röd och i alla storlekar utom toy. Det blev social samvaro vilket pudelkillarna uppskattade lite i överkant, matten vågade inte släppa dem lösa så kopplen fick hållas hårt. En kortare promenad och sedan lite ringträning. Här finns mycket att jobba på om K ska anträda utställningsringarna igen insåg matten. Han är dock en mycket vacker pudel med ett fint huvud och skulle kunna gå långt i utställningsvärlden tror i a f den här matten. Han har åtminstone två champions i sin kullsyskonskara. Och matten är liiiite stolt eftersom det var flera som verkligen uttryckte sig positivt om hans vackra utseende. Och så skryter matten lite till slut om flera positiva kommentarer om Nelssons klippning.







Pudelträffens äldsta deltagare, den värdige Akilles 14 år gammal, ur
San-Jo-Les första kull. Pensionerad agilitypudel..



Vakta trädgård

Vi vaktar för fullt, det var inte idag, men vi såg
likadana ut den där dagen.

Matte säger att idag har det varit sommarens finaste dag hittills. Jag är faktiskt benägen att hålla med, även om vi fyrbenta inte fått se så mycket annat än närområdet idag heller. Men vi tog faktiskt en tur längs träsket på förmiddagen och sedan har vi chillat i trädgården mest hela dagen. Matte, hon har jobbat och jobbat så svetten lackade, planterat balkonglådor och annat, friserat häcken mot gatan, lagat mat åt två- och fyrbenta.

Också full vaktstyrka häromdagen.

Ja chillat och chillat. Jag har skött mitt självpåtagna uppdrag som vakthund alldeles utmärkt om ni frågar mig. INGEN har passerat, pratat högt eller lågt, skällt i de närmaste tjugo kvarteren eller så, lekt eller gjort något annat utan att jag talat om med ljudlig stämma att här är det jag som vaktar och bestämmer vem som får göra vad. Jaja, matte har väl lite att säga till om också. Men inte Kairo och inte husse, lillmatte bryr jag mig inte om för hon är inte hemma. Kairo, han har mest ägnat dagen åt att kuta efter mig när jag kutar till staketet och skäller ut någon och dessemellan har han hjälpt matte med planteringarna, grävt ner och grävt upp sina tuggben på diverse ställen, tuggat på mattes skor, lekt vem-kan-springa-fortast-med-en-petuniaplanta-i-munnen-leken (den leken gillade inte matte), dykt ner i plantjordsäcken och gömt ett tuggben på toan när det inte fanns något säkert ställe ute.



Som tur var slapp vi äta den här konstiga maten som
matte och husse åt utomhus ikväll.


På kvällen fick vi middag ute och sedan fick vi äntligen gå en runda igen. Då fick matte plötsligt för sig att vi skulle TRÄNA, typ 10 minuter eller så, man ska inte ta i för mycket när man är otränad. Det blev lite platsliggning för mig och utställningsträna för Kairo och båda fick vi träna passivitet när den andre tränade. Måste säga att Kairo har blivit betydligt mycket bättre på det än förut. Och omgivningarna på Banverkets parkering är störande, folk, bussar, hundar och tåg. Klart att man inte kan hålla koll på matte då.


                      

"Jag bara förbereder mig, -reder mig, - reder mig..."




I bästa utställningsform!

 
Jag förbereder mig för morgondagens utställning. Det gör jag genom att vila mig i form i mattes säng. Jag har beordrat henne att skriva i bloggen åt mig under tiden. I morgon är det pudelutställning. HÄR. Ja, inte hemma hos oss precis även om jag och lilla söta K mycket väl skulle kunna ha en egen utställning så snygga som vi är, utan i sta´n. Jag tänkte chilla lite hemma istället. K tänkte faktiskt samma sak fast chillar nog i ett lite högre tempo. Ja, ja, jag vet. Jag skulle utklassa alla andra om jag var med i ringen, jag har ju sommarfrilla med bollar runt fotlederna, och min färg är vackert brun runt ögonen där jag har mina glasögon. Mina vinklar, särskilt de i bak, är i toppform. Och jag har en klädsam rondör som kan charma vilken domare som helst. Mitt temperament är också det absolut bästa: ta det lugnt, kolla in gräsmattan under tassarna, hälsa på domaren lite lagom med att hoppa upp, kanske skälla lite om det är många konkurrenter. Och mina rörelser är lite lagom pudliga, jag brukar lunka på, kollar in matte lite om det behövs, håller svansen snyggt i en kringla mot ryggen, och ställer vant upp framför domaren. Jag bits inte, i alla fall biter jag inte pudeldomare.

Matte förbereder sig också. Hon ska vara FUNKTIONÄR som det så vackert heter, tror hon. Det hon i själva verket ska göra är att sälja fikabröd och varm korv eller vad det nu kan vara som finns där. Och så ska hon kolla in de där som jag lätt skulle konkurrera ut om jag vore där. De som har osynliga snoddar i huvudpälsen, rak päls fast pudlar naturligt har krullig päls, fint rakade nosar fast det egentligen växer päls där också (ja, ja, min nos är också rakad i a f nästan), och rör sig så där stolt och fjolligt med trippande pudelsteg som lilla söta K gör när han är på det humöret och befinner sig i utställningsring.

Lycka till säger jag, till alla mina pudelkolleger här i norr. Var glad att ni slipper möta MIG i ringen!

Sommarhälsningar från Nelsson

Ville bara visa att vi nu har en SUPERGATA,
slät asfalt så långt ögat når, inga stora djupa
gropar den här sommaren..

Meija

Bästa kompisen Meija

Idag den 10 juni 2012 har pudelkillarnas absolut bästa kompis Meija somnat in för evigt, 12 år gammal. Matte sörjer med Meijas matte och husse. Meija var en labradordam ända ut i tårna. Vänlig, alltid glad och viftade jämt på svansen, älskade allt ätligt och oätligt vilket många gånger ledde till besök, behandling och övernattning på djursjukhuset. Många gånger har hennes matte trott att slutet var kommet, men så har Meija piggnat till och fortsatt som vanligt. Älskade som den sanna labrador hon var att bada. Året runt, i allt som kunde tänkas vara vått - vatten eller dy, ispölar och tjärnar, plusgrader eller minusgrader - det gick att bada i alla väder och i allt blött.

Pudelkillarnas erfarenheter av andra hundar är i stor utsträckning erfarenhet av Meija. Båda har som valpar hängt i hennes öron och som ynglingar uppvaktat henne lite väl intensivt. Denna väna och tålmodiga dam har aldrig sagt nej, bara försökt hålla sig undan, vilket kanske inte alltid varit så bra för pudelkillarnas uppfattning om det täcka könet.

Här kommer en bildkavalkad från pudelkillarnas alla möten med Meija. Skogen, isen, vattnet, promenader, trädgården, umgås inomhus - många är tillfällena då Meija och pudelkillarna träffat varandra.

 

                          



En favoritplats - i vattnet.

Sista gången vi träffade Meija var häromdagen då vi tog kvällsrundan runt ICA i spöregn tillsammans. Vi säger tack till Meija för alla fina minnen och stunder tillsammans.


Long time no see

Det var ett tag sedan sist. Under tiden har matten tänkt ut massor med blogginlägg som ni kan läsa rubrikerna till och ev lite kortfattat innehåll i härnedan, kompletterat med några bilder. Resten får ni fylla i själva, använd bara fantasin, tänk på att matten är en surtant något till åren kommen, den ena pudeln lite långsam, tar en sak i taget, förhäver sig icke, den andra pudeln oerhört pigg, snabb, nyfiken och icke-skällig, lillmatten är en trött tonåring och hussens minne är risigt.

En vecka eller lite mer var det nog
Påskhelgen och veckan efter tillbringade de fyrbenta på denna plats http://www.bergsglantanshunddagis.se/2cf3fbda97ea4061a66a35f9725c5f82.html
där de för övrigt även vistas alla dagar som matten jobbar och lillmatten går i skolan. Under tiden passade de tvåbenta på att besöka Riu Palmeras, Playa del Inglés . Man kan ju undra vem som hade det bäst? De fyrbenta i slutstadiet av vårvintern eller de tvåbenta i den inte alltför varma Atlantluften.

I bakgrunden syns hotellet

Blivande agilitystjärna?

Den svarte fyrbente, även kallad Kairo, har med sin matte gått kurs i några veckor. Förberedande agilitykurs. Här verkar han ha varit riktigt i sitt esse. Nu tänker sig hans matte att fortsätta träna denna ädla sport. Pälsen har krympt rejält vid senaste besöket hos saxen - Kairomatten förvandlade ett pälsmonster till något storhuvat kortklippt-här-och-där-fluff - så utställningskarriären den här säsongen läggs nog på hyllan.

Traditioner är till för att följas

Valborgsmässoafton - Sista-april med Uppsalamått mätt - och första maj var det traditionsenligt orkester för lillmatten. Matten och hussen tog de fyrbenta med sig för att lyssna och njuta av marschmusik, vårtal och Vintern Rasat  i vår(?)kvällen respektive Internationalen och Arbetets Söner i 1a maj-vinden. För hu så kallt och blåsigt det var. Rena vintern!

Bodens Blåsorkester

En blåsig och iskall Valborgsmässoaftonskväll

Omorganisation
I hemmet. De fyrbenta har haft mycket att göra med att hålla koll på Snickaren när denne kompetente man bytt ut delar av köket och lagt nya golv i hallen och i lillmattes rum. Och ännu mer koll på matten när hon bar böcker och möbler en kväll i fyra timmar.

Äntligen!

Våren verkar ha kommit även till vår nordliga landsända. Nylandsbäcken som på sommaren är en liten tunn rännil som knappt syns, var för någon vecka sedan en tre meter bred, strid älv bräddfylld av smältvatten. Nu har den krympt igen men träsket har sin vana trogen svämmat över. Idag har de fyrbenta hjälpt matten att börja kratta gräsmattan. Tulpanerna har knoppar, krokusen är överblommad, scillan lyser blå och påskliljorna slår snart ut. Och idag blommar trädgårdens ensamma blåsippa under vinbärsbusken.



10 maj nere vid träsket.



5 maj snöade det hela dagen.

100 år.
Hänvisas till http://www.tankarinutid.blogspot.com/.

Är det våren? Betraktelse.

Inte mycket händer i de fyrbentas liv just nu. Den ena dagen läggs till den andra, ganska lika varandra. De dagar Den Äldre Matten är hemma blir det lite längre promenader på dagarna, nu när ljuset vänt åter och vi har haft en fin tid med lagom kallt och mycket snö. Fram till för ett par veckor sedan. Nu har vårvintern övergått i slaskväder, snödrivorna smälter ihop sanslöst fort och idag tittade tulpanbladen fram i mattens plantering och likaså påskliljornas blad skymtade i de ännu så länge meterdjupa snödrivorna, där det bildats en liten snöfri zon på 3 dm i diameter runt en trädstam där  påskliljorna kommer att blomma om några veckor.


En krokus tittade fram invid husväggen för någon
vecka sedan.




Så här mycket snö var det när krokusen syntes
därborta nästan vid stupröret. Regnmätaren
syns  framtinad som en turkos fläck
där i snödrivan.
Idag har snön dragit sig
bort en dm till från den låga muren i rabatten.
Där ser vi idag tulpanbladen.

 Idag kunde matten konstatera att bäcken har gått upp, åtminstone bitvis, så snart forsar det bort ännu mer snö.

Nelsson och Kairo har mycket att göra så fort de kommer ut. Plötsligt luktar det väl helt annorlunda ute, nu när fjolårsgräset dyker upp igen i vägkanten mer och mer ju längre bort snödrivorna drar sig. Och smutsiga som bara den blir de. Kairo som var till proffsfrisören (hon som drog till Göteborg för några veckor sedan och lämnade våra pälsmonster till sina mattars frisyrövningar i framtiden) för en månad sedan, han ser ut som ett skogstroll igen. Förhoppningsvis kommer hans unga matte att ta hand om hans päls inom kort. Kairo har förresten ikväll börjat förberedande agilitykurs, får se vart det bär hän. Kanske slutar vid förberedande.

På kvällspromenaderna kan vi nu beskåda en sällsynt vacker stjärnhimmel. Den Yngre Matten, som är astronomiskt intresserad, har lärt ut till Den Äldre Matten om Venuspassagen och de synliga planeterna och vi kollar nu av planeterna och nymånen när mörkret lägrat sig. Och i natt var det ett i särklass tjusigt norrsken.

Till sist några bilder från häromveckan, innan dagsmejan började och allt vackert vitt blev svartgrått.



Promenad på träsket i början av mars,
 husse följde med också.




Kairo i långlina kommer på inkallning.




Nylandsbäcken 5 mars. Idag var den öppen bitvis.



-Det finns intressantare saker än
matte att kolla in.



Nelsson har ordet

Först och främst vill jag ha sagt att det är MYCKET trevligare att gå ut med matte när inte Kairo är med. För första gången på länge slapp jag ha med honom i kväll. Matte och jag fick en rask tur utan en massa tjafs, jag fick strosa på i släpande koppel (jag har sagt det förut: matte tror hon har bättre koll på mig då än om jag är helt lös - ha, det är vad hon tror ja). Hur som helst så höll jag mig någorlunda i mattes närhet och kom när hon ropade i lite lagom tempo. Matte verkade i a f nöjd. Fast vi har inga bilder från vår alldeles egna promenad.



-Förut en dag, när det var lite mer mulet.
Nu är Mount Nelsson-Kairo mycket högre.



-Kolla, de har plogat gatan!

Och sedan vill jag klaga till högre makter: varför är det så FRUKTANSVÄRT mycket snö? Matte gör ju inget annat än skottar i stort sett hela tiden när hon är hemma. Och ja, vi fyrbenta gör vårt bästa och försöker hjälpa till så gott det går. Idag t ex, sprang vi hit och dit på mattes uppskottade infart och i snöhögen hon gjort till ett riktigt Mount Nelsson-Kairo. Det berget är nu 70-80 cm högre än taket på hammocken som bidar sin tid i snödrivorna. Och är vi inte ute och störtar runt i snön så övervakar vi mattes arbete inifrån vår utsiktsplats i fåtöljen vid fönstret.

-Man kan ju knappt se vårt hus där i snödrivorna1

Matte får ibland lite dåligt samvete över allt skottande. Det tar ju från HUNDTIDEN så då hittar hon på något åt oss inne när samvetet blir för tungt och lillmatte varit alltför absorberad av sina läxor och skoluppgifter under alltför lång tid och nästan glömt att vi finns. T ex har vi tränat igen på att sitta i en låda. Det är ingen match om ni frågar mig, men Kairo tyckte att jag tog för stor plats.

-Man KAN sitta i ett tvättkorgslock!

Till sist kan jag inte låta bli att visa några till bilder från vår snövärld. Tur man har bra luktsinne så man hittar hem, för snart ser man inte vårt hus bakom alla snödrivor.

Vår gata häromdagen.
Fast sen har det kommit ännu mer snö!

-Därutanför det högra fönstret ser man toppen av
Mount Nelsson-Kairo.

-Och här ser man utsikten från toppen
av Mount Nelsson-Kairo.