Long time no see

Det var ett tag sedan sist. Under tiden har matten tänkt ut massor med blogginlägg som ni kan läsa rubrikerna till och ev lite kortfattat innehåll i härnedan, kompletterat med några bilder. Resten får ni fylla i själva, använd bara fantasin, tänk på att matten är en surtant något till åren kommen, den ena pudeln lite långsam, tar en sak i taget, förhäver sig icke, den andra pudeln oerhört pigg, snabb, nyfiken och icke-skällig, lillmatten är en trött tonåring och hussens minne är risigt.

En vecka eller lite mer var det nog
Påskhelgen och veckan efter tillbringade de fyrbenta på denna plats http://www.bergsglantanshunddagis.se/2cf3fbda97ea4061a66a35f9725c5f82.html
där de för övrigt även vistas alla dagar som matten jobbar och lillmatten går i skolan. Under tiden passade de tvåbenta på att besöka Riu Palmeras, Playa del Inglés . Man kan ju undra vem som hade det bäst? De fyrbenta i slutstadiet av vårvintern eller de tvåbenta i den inte alltför varma Atlantluften.

I bakgrunden syns hotellet

Blivande agilitystjärna?

Den svarte fyrbente, även kallad Kairo, har med sin matte gått kurs i några veckor. Förberedande agilitykurs. Här verkar han ha varit riktigt i sitt esse. Nu tänker sig hans matte att fortsätta träna denna ädla sport. Pälsen har krympt rejält vid senaste besöket hos saxen - Kairomatten förvandlade ett pälsmonster till något storhuvat kortklippt-här-och-där-fluff - så utställningskarriären den här säsongen läggs nog på hyllan.

Traditioner är till för att följas

Valborgsmässoafton - Sista-april med Uppsalamått mätt - och första maj var det traditionsenligt orkester för lillmatten. Matten och hussen tog de fyrbenta med sig för att lyssna och njuta av marschmusik, vårtal och Vintern Rasat  i vår(?)kvällen respektive Internationalen och Arbetets Söner i 1a maj-vinden. För hu så kallt och blåsigt det var. Rena vintern!

Bodens Blåsorkester

En blåsig och iskall Valborgsmässoaftonskväll

Omorganisation
I hemmet. De fyrbenta har haft mycket att göra med att hålla koll på Snickaren när denne kompetente man bytt ut delar av köket och lagt nya golv i hallen och i lillmattes rum. Och ännu mer koll på matten när hon bar böcker och möbler en kväll i fyra timmar.

Äntligen!

Våren verkar ha kommit även till vår nordliga landsända. Nylandsbäcken som på sommaren är en liten tunn rännil som knappt syns, var för någon vecka sedan en tre meter bred, strid älv bräddfylld av smältvatten. Nu har den krympt igen men träsket har sin vana trogen svämmat över. Idag har de fyrbenta hjälpt matten att börja kratta gräsmattan. Tulpanerna har knoppar, krokusen är överblommad, scillan lyser blå och påskliljorna slår snart ut. Och idag blommar trädgårdens ensamma blåsippa under vinbärsbusken.



10 maj nere vid träsket.



5 maj snöade det hela dagen.

100 år.
Hänvisas till http://www.tankarinutid.blogspot.com/.

Är det våren? Betraktelse.

Inte mycket händer i de fyrbentas liv just nu. Den ena dagen läggs till den andra, ganska lika varandra. De dagar Den Äldre Matten är hemma blir det lite längre promenader på dagarna, nu när ljuset vänt åter och vi har haft en fin tid med lagom kallt och mycket snö. Fram till för ett par veckor sedan. Nu har vårvintern övergått i slaskväder, snödrivorna smälter ihop sanslöst fort och idag tittade tulpanbladen fram i mattens plantering och likaså påskliljornas blad skymtade i de ännu så länge meterdjupa snödrivorna, där det bildats en liten snöfri zon på 3 dm i diameter runt en trädstam där  påskliljorna kommer att blomma om några veckor.


En krokus tittade fram invid husväggen för någon
vecka sedan.




Så här mycket snö var det när krokusen syntes
därborta nästan vid stupröret. Regnmätaren
syns  framtinad som en turkos fläck
där i snödrivan.
Idag har snön dragit sig
bort en dm till från den låga muren i rabatten.
Där ser vi idag tulpanbladen.

 Idag kunde matten konstatera att bäcken har gått upp, åtminstone bitvis, så snart forsar det bort ännu mer snö.

Nelsson och Kairo har mycket att göra så fort de kommer ut. Plötsligt luktar det väl helt annorlunda ute, nu när fjolårsgräset dyker upp igen i vägkanten mer och mer ju längre bort snödrivorna drar sig. Och smutsiga som bara den blir de. Kairo som var till proffsfrisören (hon som drog till Göteborg för några veckor sedan och lämnade våra pälsmonster till sina mattars frisyrövningar i framtiden) för en månad sedan, han ser ut som ett skogstroll igen. Förhoppningsvis kommer hans unga matte att ta hand om hans päls inom kort. Kairo har förresten ikväll börjat förberedande agilitykurs, får se vart det bär hän. Kanske slutar vid förberedande.

På kvällspromenaderna kan vi nu beskåda en sällsynt vacker stjärnhimmel. Den Yngre Matten, som är astronomiskt intresserad, har lärt ut till Den Äldre Matten om Venuspassagen och de synliga planeterna och vi kollar nu av planeterna och nymånen när mörkret lägrat sig. Och i natt var det ett i särklass tjusigt norrsken.

Till sist några bilder från häromveckan, innan dagsmejan började och allt vackert vitt blev svartgrått.



Promenad på träsket i början av mars,
 husse följde med också.




Kairo i långlina kommer på inkallning.




Nylandsbäcken 5 mars. Idag var den öppen bitvis.



-Det finns intressantare saker än
matte att kolla in.



Nelsson har ordet

Först och främst vill jag ha sagt att det är MYCKET trevligare att gå ut med matte när inte Kairo är med. För första gången på länge slapp jag ha med honom i kväll. Matte och jag fick en rask tur utan en massa tjafs, jag fick strosa på i släpande koppel (jag har sagt det förut: matte tror hon har bättre koll på mig då än om jag är helt lös - ha, det är vad hon tror ja). Hur som helst så höll jag mig någorlunda i mattes närhet och kom när hon ropade i lite lagom tempo. Matte verkade i a f nöjd. Fast vi har inga bilder från vår alldeles egna promenad.



-Förut en dag, när det var lite mer mulet.
Nu är Mount Nelsson-Kairo mycket högre.



-Kolla, de har plogat gatan!

Och sedan vill jag klaga till högre makter: varför är det så FRUKTANSVÄRT mycket snö? Matte gör ju inget annat än skottar i stort sett hela tiden när hon är hemma. Och ja, vi fyrbenta gör vårt bästa och försöker hjälpa till så gott det går. Idag t ex, sprang vi hit och dit på mattes uppskottade infart och i snöhögen hon gjort till ett riktigt Mount Nelsson-Kairo. Det berget är nu 70-80 cm högre än taket på hammocken som bidar sin tid i snödrivorna. Och är vi inte ute och störtar runt i snön så övervakar vi mattes arbete inifrån vår utsiktsplats i fåtöljen vid fönstret.

-Man kan ju knappt se vårt hus där i snödrivorna1

Matte får ibland lite dåligt samvete över allt skottande. Det tar ju från HUNDTIDEN så då hittar hon på något åt oss inne när samvetet blir för tungt och lillmatte varit alltför absorberad av sina läxor och skoluppgifter under alltför lång tid och nästan glömt att vi finns. T ex har vi tränat igen på att sitta i en låda. Det är ingen match om ni frågar mig, men Kairo tyckte att jag tog för stor plats.

-Man KAN sitta i ett tvättkorgslock!

Till sist kan jag inte låta bli att visa några till bilder från vår snövärld. Tur man har bra luktsinne så man hittar hem, för snart ser man inte vårt hus bakom alla snödrivor.

Vår gata häromdagen.
Fast sen har det kommit ännu mer snö!

-Därutanför det högra fönstret ser man toppen av
Mount Nelsson-Kairo.

-Och här ser man utsikten från toppen
av Mount Nelsson-Kairo.

Vinterskog

Äntligen fick pudelpojkarna rejsa i skogen igen med sin ständiga kompis labradåran Meija. Meija börjar vara lite till åren kommen (snart 12 år) och hänger kanske inte alltid med i svängarna när särskilt den Unge Ystre drar igång. Dessutom är hon alldeles för snäll och säger ALDRIG ifrån när killarna blir alltför närgångna. Idag var det koppelfritt för Nelsson och Kairo fick ha långlinan.  Knappt en timme längs en obefolkad skogsväg, utan trafik, 4-5 minusgrader och strålande sol. Det var bara den varma chokladen och bullarna som saknades!




Tittar man MYCKET noga ser man tre hundar i hundklumpen.

 

Nollgradigt! Inga vintertäcken!

Äntligen händer det något i pudelkillarnas tillvaro igen. Eftersom det idag var i det närmaste blidväder med nollgradigt och nästan sol så blev det några timmar utomhus. Vi började med nästan en timmes koppelpromenad med labradåran Meija och hennes matte och husse. Bara det var jobbigt nog, åtminstone för Kairo som hade ett väldigt sjå att kolla upp varför hon luktade så bedårande gott.



Så blev det en stunds lek i trädgården med matte, långlina på för Kairo för att minska risken för utbrytarförsök. Kairos egen matte behagade också titta ut så småningom och då flyttade vi oss ner till träsket och skoterspåren. Där blev det inkallningsträning och sitt-stanna-kvar-träning för båda killarna. Kairo i långlina, Nelsson med släpande koppel. Och båda hade fokus på sin respektive matte, och kom så snällt på inkallning i flygande fläng. Kanske för att störningarna just då var mikroskopiska. D v s inga andra hundar ute, enstaka skotrar på avstånd. Och så kom vi hem med två snömonster!



Tänk vad lite köttbullar kan åstadkomma!



Hur man får en filbunkspudel. Eller hur man får en innepudel.

Man tar först två pudlar, ungefär lika stora. De får frukost och halvtimmesprom i närområdet och sedan lämnas de ensamma i 4 timmar. Endast radion som sällskap. När husfolket kommer hem är pudlarna överglada och får en lite längre prom på närmare en timme. Knappt tio min senare kommer en Myndighetsperson hem till pudlarna och husfolket. De hälsar vederbörligen, hon finner sig i att bli påhoppad och påpussad. Men sedan beslutas att pudlarna får vakta köket ensamma utan att få komma ut därifrån medan Myndighetspersonen är kvar. Köket blir mycket välvaktat, båda sjunger ut i kör hur väl de vaktar, de försöker också tala om för dörren att den bör flytta på sig. Efter en dryg halvtimme lämnar Myndighetspersonen hemmet. Pudlarna får visa för husfolket hur duktigt de vaktat köket. Husfolket slår sig ner med lite te och pudlarna sträcker ut sig som döda filbunkar på golvet i en timme.

På kvällen, efter maten, är det dags för kvällspromenad med den svartes matte tillika den brunes lillmatte. För den Äldre Matten har drabbats av årets första förkylning med feber och elände och behöver vila (vid datorn). Den svarte är alltid på hugget och infinner sig snabbt vid dörren. Den brune slinker in under skrivarbordet längst in i hörnet, trynar på där och vänder demonstrativt bort huvudet när matten försöker övertala med torkad oxlever, ett annars mycket säkert kort. Så småningom lockas han ut när han hör matten klä på sig, tar en tur in i köket, förskansar sig under köksbordet. Men då kommer lillmatten och matten och överlistar honom. Matten misstänker nu starkt att Den Brune Nelsson egentligen var ämnad till en INNEpudel.

Nu kan vi inte gå här för snön ligger JÄTTEdjup.

God fortsättning på 2012!

Nelsson lillmatte och tillika Kairos matte, den 16-åriga gymnasisten, tillbringar jullovet med en rejäl förkylning så matten får de flesta hunpromenaderna på sin lott. Förutom femtielva timmar snöskottning. Så matten är inte så på nuförtiden när det gäller att göra något vettigt av koppelpromenaderna. Ofta släntrar gänget bara på. Dvs matten planerar och funderar medan Utbrytarkungen och Den Äldre Värdige gör sitt bästa för att berätta för omvärlden att de minsann besökt alla platser i närområdet och att de betraktar det som sitt. Utbrytarkungen gör också sitt bästa för att få igång den Äldre Värdige. Häromkvällen tänkte dock matten att "nu får vi göra något åt denne unge herr pudel som bara vill något annat än gå i koppel" så han fick långlina i början av promenaden. Det funkade väldigt bra. Han fick rusa av sig, komma på inkallning ett antal gånger och käftade inte med Nelsson. På slutet av promenaden upprepades detta tidigare så framgångsrika koncept. Nu dock med ett helt annat resultat. "Yes", tänkte nog den unge herr pudel, "en extremt rolig kampleksak". Så grabbade han tag i långlinan, löpte hit och dit, inbjöd till lek och kamp med både matten och den något ointresserade Nelsson som snällt gick i sitt koppel. Och huxflux var långlinan bara 2 dm lång i den ände som var närmast den unge ystre, men 14,8 m i andra änden. Matten fattade snabbt galoppen, den unge Ystre fattade aldrig att han var lös.

-Vi har lite svårt för att koncentrera oss
för det passerer så konstiga hundar här
på gågatan!

Idag har matten och de två fyrbenta tagit en riktig långprommis med nya erfarenheter för den Unge Ystre. Ekipaget gick in till sta´n i dystert vinterväder, ett par minusgrader och tidvis snö i luften och massor med snö på marken. Plogat dock, som väl var.  På sta´n blev det ett kort besök på Vacker Tass, där bjöd innehavaren på hundgodis. Sedan gågatan fram och tillbaka. Nästan folktomt, alla var väl inne i gallerian och resten på Systembolaget för parkeringen därutanför var som vanligt proppfull med bilar. Nelsson och Kairo fick i a f pröva några av gågatans sittplatser, träna på sitt, stanna kvar trots passerande folk och någon enstaka skällande fyrbent liten ettrig varelse. Och en möhippa drog genom gågatan, till nöje för andra lördagsflanörer. Därefter kom dagens nya erfarenhet,åtminstone för Kairo, egentligen också för matten och Nelsson eftersom de aldrig genomfört bussåkande tidigare i sällskap med den unge ystre. Så på en i övrigt passagerarfri buss åkte de fyrbenta tillsammans med matten hemåt igen. Chauffören var vänlig och sa att han brukar aldrig ta betalt för hundar, trots att matten påpekade att det nog kostade halv biljett per hund. Det blev ett bra tillfälle för alla tre att öva denna typ av aktivitet. Och alla tre skötte sig utmärkt! Ingen skällde, ingen bråkade, ingen fyrbent satt på sätena. Och matten matade de fyrbenta med torkad oxlever.......

-Där kommer vår buss i snöyran!



- Se så fint vi kan uppföra oss när det behövs!

Nu har matten planerat att skicka åtminstone den Brune, han som inte ser nå´t för pälsen hänger ner framför ögonen, i badet i eftermiddag, och så ska akvarieinnevånarna få det lite fräschare också var tanken.