Sommarfrilla!

Nelsson har tillbringat påskdagen utomhus på trimbordet, 14 grader varmt! Så härligt att stå ute och klippa - i flera timmar. Matte är inte så snabb, även om man kan tycka att hon borde ha fått upp tempot efter fyra år med Nelssons päls. Men icke. Nelsson är inte så tålmodig men finner sig i processen efter att ha gjort några svanhopp från trimbordet. Igår efter badet tyckte han att Commandern lät för illa/blåste för hårt/var allmänt less och gjorde världens längsta hopp från trimbordet och landade mitt i soffan typ två meter bort. Dök in under soffbordet men gick att locka fram igen för att bli färdigtorkad. Idag blev Kairos lekinviter på gräsmattan alltför lockande och Nelsson hoppade igen. För att genast bli upplyft igen.
Nu har matten äntligen kommit till skott och prövat 4F-skäret. Snabbt insåg hon att man måste först klippa bort den värsta pälsbollen med sax. Så Nelsson har nu blivit spindelpudel, nerrakad med bollar skulle det också kunna kallas. Resultatet är väl inte i toppklass och många pudelklippare ser nog en hel del fel och brister, men so what! Får väl fila lite mer med saxen vart efter det börjar sticka ut päls här o där och ta bort mer i nacken behövs nog. Och inte vet jag, men något sticker ut frampå halsen också ser jag.
Och så har vi införskaffat en WahlPocket Pro, en liten batteridriven historia som inte alls klarade av den för stunden extremt långa pälsen på Nelssons tassar. Får väl pröva igen när det inte är lika mycket att raka...
Resultatet, se och njut!

Spindelpudel.



Kom igen nu matte, nu gör vi nå´t roligare än klipper!

 En fantastiskt fin påsk har vi haft. Den här matten har aldrig varit med om lika varm påskhelg på de ca 30 år hon bott i den här landsänden. Nu var ju påsken ovanligt sen i år, men även om man tar med det i beräkningen är det ovanligt varmt för årstiden. Har väl adrig varit med om att man börjat kratta gräsmatten före Valborgsmässoafton. Det har jag gjort ikväll.

Vintern är slut!

Och idag, eller nja - igår, klockan har passerat midnatt och vi är på väg mot påskafton - har vi varit på Gruvberget igen. Lite snölegor och is kvar bara i riktigt skuggiga delar annars var det barmark. Så härligt!
Hundarna var som ystra kalvar på grönbete, mattarna strävade på i uppförsbacken och njöt i nerförsbacken, solen sken, t o m nå´n enstaka mygga hördes, om man ska tro den yngre generationen!
Kairo visar för var dag vilken otroligt snabb hund han är. Han är som en torped med alla spröt för inlärning ute. Det har tagit Nelsson fyra år att våga komma upp och balansera på en liggande trädstam. Kairo bara störtar fram och springer fram längs hela stammen som om han gjort det varenda dag i sitt snart ettåriga liv.



Kairo



Nelsson

Ropar man på Nelsson, anvisar honom en plats på en sten, så kommer han lydigt, pallrar sig upp med ett ben i taget - om han hinner innan Kairo trängt sig före och redan är på plats innan Nelsson kommit upp.

Kairo är som en magnet när det gäller att dra till sig kvistar, mossa, strån, pinnar, barr, torra fjolårslöv o s v. På Nelsson syns det knappt att man varit i skogen och snott runt på gräsmatten några varv.

Full fart! Kairo på väg ut ur bild, Nelsson efter.



-Sitt!




-Puss!

 I trädgården spirar det alltmer, pudelkillarna får rejsa på gräsmattan nu nästan dagligen. Ibland tar Kairo rabatten som vändplats - till mattens/trädgårdsskötarens förtret. Häromkvällen såg vi årets första levande igelkott alldeles i närheten av vårt hus, idag en ekorre och en stor korp i skogen. Scillan blommar i trädgården. Hos grannarna blommar krokusen. Och om en vecka är det Valborg!

Kairo blir ett år den 26 april. Det ska han fira genom att börja göra Nelsson sällskap på hunddagis några dagar i veckan, eftersom husses hälsa inte är på topp och han behöver ha hundfritt några dagar i veckan när matte arbetar och lillmatte går i skolan.

GLAD PÅSK!

Valpmöte och vårtankar från matten

Kvällsprommisen gick (som så många gånger förr) runt ICA Kvantum, enda skillnaden var att husse var med ikväll, det brukar han inte vara. Husse är inte så snabb så rundan tog en bra stund, särskilt som husse också skulle göra ett inköp i butiken.
Pudelekipaget väntade utanför. Ett utmärkt tillfälle för de två pudelkillarna att träna passivitet. Och för matten att få gråa (fler) hår. Killarna och matten parkerade sig på handikapp-parkeringen precis utanför ingången. Där passerar även efter kl 20 en hel del folk. En motorcykel knattrade in och parkerade på andra sidan. Visade sig att under hjälmen doldes en arbetskamrat till matte. Nelsson var inte sen att skälla ut denne skinnklädde man, fast dessförinnan var han faktiskt tyst. Kairo var tyst, men omåttligt nyfiken. Killarna fick träna på sitt, det gjorde de med bravur, och ligg funkade också, åtminstone för Den Äldre Erfarne. Den Yngre Nyfikne hade betydligt svårare med detta moment. Särskilt svårt blev det när världens sötaste lilla bruna labradorflicka endast tio veckor gammal passerade på fem meters avstånd. Då kunde varken Den Äldre eller Den Yngre hålla sig längre. Kairo LEKSKÄLLDE av lycka och kastade sig framåt, kopplet höll honom kvar. Den lilla labradoren klämde ur sig några prövande läten också, lät som hon var glad, såg inte på något sätt skrämd ut av pudelkillarnas (på behörigt avstånd) ivriga intresse. Nelsson lugnade faktiskt ner sig snabbt, men Kairo --- oj vad han längtade efter att leka med minilabrador!
Och tufft blev det att sedan tvingas gå samma väg som Den Lilla Söta en bit efter innan pudelkillarna med husse och matte svängde av.
Kvällarna blir längre nu. Matten njuter av ljuset som kommer tillbaka. Vad skönt att slippa reflexer, man kan gå ut med hundarna vid 20-tiden och det är fortfarande ljust. Och snön har smält så fort så man nästan kunnat se hur den försvinner minut för minut. Mattes rabatt har tinat fram, och snabbt är alla lökväxter på väg upp, det spirar både här och där. Fantastiskt! Och vinterjackan är snart ett minne blott, instoppad i garderoben. Läderstövlarna får kanske hänga med ett år till, men sjunger nog egentligen på sista versen. Nylandsbäcken i närområdet porlar nu för fullt av brunsörjigt vatten, kommer närmast från travbanan. Träsket känns synnerligen osäkert att ens tänka på att vistas på nu. Isarna börjar tunnas ut, släppa från land.
Och pudelkillarna är fulla med sand, det går inte att hålla jämna steg med det de drar med sig in. Man dammsuger men  fem minuter senare känns golven som om de aldrig vore städade. Matten letar efter städhjälp för att överleva....

Utställning!

-Nää, det är inte jag, det är Kairo!

Ja, alltså jag har slutat med sån´t, men den stackars Kairo fick tillbringa halva sin lördag i en utställningslokal. Hur kul är det på en skala??? Ja, kanske i a f roligare än att som jag få vakta hemmet i ensamt majestät i flera timmar tills de kom hem. Sedan fick jag OCKSÅ gå på utställning, fast jag behövde inte vara med, bara liksom kolla in finalen. En amstaff vann hela tillställningen. Valptvåan - där Kairo tävlade - vanns av en mops. Helt oförklarligt, enligt lillmatte som visade Kairo och hade lagt ner en hel del arbete på hans päls innan. Han fick i a f fin kritik och blev BIR och fick HP. Men vem har inte fått det på en inoff?



Kairo och hans matte visar upp sig.



-Jag måste ändå medge att min lillmatte
lyckats rätt väl med att få till
pälsen på Kairo. Så här såg han
ut när han kom hem - helt klart en vinnare, även
om inte domaren tyckte det.

Imorgon är åter en dag - en pudeldag för mig, en kördag för husse, en blanddag för matte, en "å-vad-skönt-att-få-vara-ensam-hemma-med-hundarna-dag" för lillmatte. Lev väl. Hälsar Nelsson.

Grattis på 4-årsdagen!

 ... eller får en pudel se ut hur som helst?

Nelsson 5 veckor maj 2007.



Som björnunge 5 månader
gammal, aug 2007.



En bildkavalkad på Drefvikens Fred Astair från liten

valp till dagens distingerade herre på 4 år.

Second puppy, 2 år, maj 2009



Nerrakad men med 3-veckors utväxt, 2,5 år,
 september 2009



I continental, april 2010, 3 år gammal



En mycket stram T60, på utväxt, nov 2010, 3,5 år.

T60, lite mer päls i a  f på benen, mars 2011.
Nästan 4 årig Nelsson.



Helgpromenader.

Kairo och Nelsson har umgåtts med labradåran Meija både lördag och söndag. Lördagen ägnades åt en tidsmässigt lång koppelpromenad i makligt tempo, passande både labradåran och husse som inte är så snabb. Kairo och Nelsson hade gott om tid att nosa runt längs den cykelväg där promenaden försiggick.

På söndagen blev tempot lite högre när sällskapet drog ut på Svartbyträskets is igen. Oj vilket före! Stenhård snöyta, inte halt, inte moddigt, inte blött, inga plumsiga snödrivor, solsken, 0-gradigt, ingen vind, bara att sträcka ut för hundar och tvåbenta. Kunde inte ha varit bättre! Här hade skidor eller spark funkat kanonbra, sådant fanns dock inte med. Närmare två timmars promenad blev det i a f och hundarna var lösa större delen av tiden. Härligt!

-Kolla, här är något!



-Äh, strunt i det! Vi kommer!



-Jag först! Gamlingarna kan vänta.

Matten skottar papper hemma, Nelsson får hålla tillgodo med enklare promenader. Lillmatten pluggar och försöker hålla ställningarna i nians betyg så Kairo får f n också hålla tillgodo med enklare promenader. Men till helgen blir det inoff som lite mjukstart inför Kairos debut på officiella utställningar under våren.

Bortrest

Inte Stockholm!!!
Men vilken stad kan det tänkas vara?
Ledtråd i högerkant av bilden!

Matten har varit bortrest ett och ett halvt dygn på snabbvisit i Kungliga Huvudkommunen. Centrala Stockholm en fredageftermiddag är ingen höjdare när man är van vid det något lägre tempot i landsorten, att inte behöva knuffa sig fram, hålla in tårna så man inte blir överkörd av en buss när man väntar på grön gubbe. Fast det är klart: Hötorget med massor av blommor i torghandeln, spirande tulpaner i riset under buskarna i parkerna och nå´n enstaka blommande krokus - det kan inte Norrbotten erbjuda den 25 mars. Nää, här är det blankslipad skarsnö som glittrade i ljuset från gatubelysning i den i övrigt mörka marskvällen när pudelkillarna och matten tog kvällsprommisen. Mycket att nosa på för pudlingarna, nu när dikeskanterna är framplogade och trottoarerna snöfria men ännu förrädiskt hala av fruset vatten.

Förutom en krokus och några tulpanblad bjöd Stockholm på hård vind, kyla, sol och späckade kursdagar förlagda till Bonnierhuset. Nu kan matten ännu mer om ADHD och konstaterade på hemvägen att Arlanda Express kör som max minst 205 km/tim. Ujujuj. Och inget säkerhetsbälte har man.

Väl hemma igen har matten skummat Pudelnytt och låtit sig impas liiite av den ståtliga Rocky på framsidan.

Imorgon ska pudlingarna vakta labradåran en stund. Ja, de ska ha lite hjälp av matten också.