Kvällsprommisen gick (som så många gånger förr) runt ICA Kvantum, enda skillnaden var att husse var med ikväll, det brukar han inte vara. Husse är inte så snabb så rundan tog en bra stund, särskilt som husse också skulle göra ett inköp i butiken.
Pudelekipaget väntade utanför. Ett utmärkt tillfälle för de två pudelkillarna att träna passivitet. Och för matten att få gråa (fler) hår. Killarna och matten parkerade sig på handikapp-parkeringen precis utanför ingången. Där passerar även efter kl 20 en hel del folk. En motorcykel knattrade in och parkerade på andra sidan. Visade sig att under hjälmen doldes en arbetskamrat till matte. Nelsson var inte sen att skälla ut denne skinnklädde man, fast dessförinnan var han faktiskt tyst. Kairo var tyst, men omåttligt nyfiken. Killarna fick träna på sitt, det gjorde de med bravur, och ligg funkade också, åtminstone för Den Äldre Erfarne. Den Yngre Nyfikne hade betydligt svårare med detta moment. Särskilt svårt blev det när världens sötaste lilla bruna labradorflicka endast tio veckor gammal passerade på fem meters avstånd. Då kunde varken Den Äldre eller Den Yngre hålla sig längre. Kairo LEKSKÄLLDE av lycka och kastade sig framåt, kopplet höll honom kvar. Den lilla labradoren klämde ur sig några prövande läten också, lät som hon var glad, såg inte på något sätt skrämd ut av pudelkillarnas (på behörigt avstånd) ivriga intresse. Nelsson lugnade faktiskt ner sig snabbt, men Kairo --- oj vad han längtade efter att leka med minilabrador!
Och tufft blev det att sedan tvingas gå samma väg som Den Lilla Söta en bit efter innan pudelkillarna med husse och matte svängde av.
Kvällarna blir längre nu. Matten njuter av ljuset som kommer tillbaka. Vad skönt att slippa reflexer, man kan gå ut med hundarna vid 20-tiden och det är fortfarande ljust. Och snön har smält så fort så man nästan kunnat se hur den försvinner minut för minut. Mattes rabatt har tinat fram, och snabbt är alla lökväxter på väg upp, det spirar både här och där. Fantastiskt! Och vinterjackan är snart ett minne blott, instoppad i garderoben. Läderstövlarna får kanske hänga med ett år till, men sjunger nog egentligen på sista versen. Nylandsbäcken i närområdet porlar nu för fullt av brunsörjigt vatten, kommer närmast från travbanan. Träsket känns synnerligen osäkert att ens tänka på att vistas på nu. Isarna börjar tunnas ut, släppa från land.
Och pudelkillarna är fulla med sand, det går inte att hålla jämna steg med det de drar med sig in. Man dammsuger men fem minuter senare känns golven som om de aldrig vore städade. Matten letar efter städhjälp för att överleva....
2 kommentarer:
Våren är så fin för att på¨något vis har man allt det härliga framför sig! Och vilken lättnad det är när dagsljuset dröjer sig kvar och man kan hitta på saker utomhus på kvällarna. Men... det där med gruset är ju ett aber :). Gissa hur det ser ut här. Jag dammsuger hela tiden och inte är det rent för det. Jag säger som favoritgrannen Aydin: "Vådd ska man jorra?"
Ja vi har äntligen fått det lugnare på dammsugarfronten. Men det är ett tag där på våren som man håller på att bli bindgalen på allt grus ;o)
Skicka en kommentar