Premiär!

..ja för den nya reflexvästen alltså. Här är nu riktigt mörkt på kvällarna, särskilt när regnet hänger i luften, och varken man själv eller den fyrbente vännen syns i mörkret. Så idag har vi varit på Vacker Tass eller förlåt - Arken Zoo menar jag, och införskaffat denna reflexvästarnas Rolls Royce, åtminstone om man ska se till priset. Men den sitter som gjuten på Nelsson (som sin vana trogen stack och gömde sig när han såg att han skulle ha något mer än koppel på sig), lyser ordentligt som ni ser i blixtskenet. Och tvärsöver ryggen finns en blinklampa som lyser eller blinkar i rött när man tänder den, annars bara reflex. Bilden gör inte rättvisa åt den illröda tvärgående lampan men man kan ana den som ett rosa skimmer. Ska nog investera i en åt Kairo också, men vi började så här.
F ö läggs den ena dagen till den andra ungefär som vanligt. Matten har idag börjat sitt nya (tillfälliga?) liv som deltidsarbetande och är fr o m idag alltid ledig på måndagar. Får så hur länge det håller m t p hur arbetsuppgifterna brukar hopa sig när man inte är på plats. Nelsson har fått snuva eller vad det nu är. Han har nyst nå´t alldeles fruktansvärt mycket de sista dagarna men lokale veterinärmott rådde mig att avvakta med besök där några dagar till i tanken att det kanske ändå bara är förkylning.
Kairo tovar något i hästväg, snart kommer nog hans päls att ryka all världens väg. Hans matte har börjat gymnasiet i grannkommunen och hennes dagar är långa och tålamodet med pälsvård ligger just nu på minus. Och den här Äldre Matten har inte den tid som behövs heller. Två timmars tovutredande igår och två timmar till idag och då är bara kroppen gjord -  man kan hålla sig för skratt. Och den stackars fyrbente har ju inte bett om att ha utställningspäls. Det är sanslöst vad mycket konstigt som nästlar sig in i den mjuka pälsen ända in mot huden och orsakar tovor stora som pingisbollar. Nu måste Den Äldre hjälpa Den Yngre med pälsvården.

Reflexer

1. Måste vi nu börja använda på kvällspromenaderna om de pågår senare än kl 21 cirka. Ikväll är det extra mörkt pga regnet.
2. Är sån´t som kroppen ägnar sig åt utan att man behöver tänka på det.

F ö har den spanska släkten lämnat Sverige och återvänt till Barcelona. Medan de var här besökte hela sällskapet Storforsen, där matte förevigade Kairo, Nelsson och Lillmatten på en bild. Av forsen ser man dock intet på denna bild. Den (forsen alltså) är annars väl värd ett besök om man kommer som turist till Pite Älvdal. Får man helt enkelt inte missa. 80 m fallhöjd i oreglerad älv, massor med forsande vatten och stort område med "döda fall" och jättegrytor mm. Inte mindre än två bröllop befann sig också där samtidigt som vårt sällskap som, förutom de tvåbenta och våra krulltottar, också innefattade pulidamen Smilla. Smilla är mycket bekant med särskilt Nelsson från hunddagis. De har mycket trevligt tillsammans där.

Vid Storforsen
(-nää, Storforsen är inte den lilla bäcken som syns där bakom)

Och så har Gruvberget återtagit sin lockelse på de två- och fyrbenta efter förra gångens misslyckande då Kairo drog iväg på ett eget äventyr. Men den gången kunde han inte motstå Nelsson SKALL (på kommando) utan kom tillbaka för att kolla varför kompisen skällde.
Den här gången höll sig huligan-Kairo till det övriga sällskapet och kom på varende inkallning som hans matte gjorde under de ca 30 min han fick vara lös i skogen. Kanske bidrog det att labradordamen Meija var med och Nelsson var synnerligen intresserad av henne denna dag. Han var alltför intensiv och närgången i sitt intresse. Men Meija sa inget, hon förhöll sig bara lugn och höll sig till den som verkade ha mest köttbullar. Alternativt blåbär.



Inte världens bästa bild kanske, och Meija hoppade ner
innan fotografen hann trycka på avtryckaren.

 Imorgon är åter en dag. En spännande dag för lillmatte, som börjar gymnasiet. Minst lika spännande för den halvgamla tanten, tillika lillmattens mamma.

Ny blogg

Matte har insett att det finns annat i livet än vi fyrbenta. Så nu bloggar hon om ANNAT också. Kolla in på http://www.tankarinutid.blogspot.com/.  Om ni orkar....

Två Pudlar - Två Individer

Nelsson: har blivit en lugn och sansad kille på 4 år. Lunkar fram i tillvaron snarare än springer. Varför stressa om man inte måste? Håller sig i mattes närområde på promenader även lös i skogen. Gör precis vad som helst för världens minsta Frolic. Är brun - eller ja, var brun, numera en odefinierbar färg åt det gråa med tydliga "glasögon". Gillar INTE nosrakning och kloklippning, övrig pälsvård kan man väl stå ut med enl Nelsson, öronrengöring kan t o m vara skönt. Har i sommar upptäckt att bada utomhus är roligt. Kan hålla sig hur länge som helst, tror i a f matten. Kan däremot inte hålla snattran, skäller som besatt så fort något/någon närmar sig huset, kör förbi på gatan, pratar, skrattar osv, skäller i bilen på allt utanför.

Kairo: en vild pudelyngling på 1 år och 3 månader. Rusar fram genom tillvaron i 100 knyck för det mesta. Älskar att kampa om allt möjligt. Kan ibland inte hålla sig inomhus. Har inte tid att stå still när han kissar, vilket han gör liksom i farten. Därför luktar han alltid som en herrtoalett :(. Kissar han inte på sina egan ben så stoppar han in huvudet under Nelssons ädlare delar när Nelsson kissar och så blir han blöt i huvudpälsen också. Så gör aldrig Nelsson. Verkar gilla agility - inga som helst problem att ta sig upp på/igenom/över de hinder vi hittills prövat. Är orädd i skogen - drar gärna iväg åt ett eget håll, helt utan kontakt med det övriga sällskapet :(.  Balanserar på nedfallna träd som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Tog fyra år att lära Nelsson. Gillar väl inte direkt pälsvård, men står ut med både nosrakning och kloklippning. Skäller INTE i onödan, men kan haka på den brune när han sätter igång ibland.

Idag har vi varit i skogen - en länge planerad tripp som inte blivit av p g a att matten haft för mycket annat att ta hand om under semestern. Som trädgårdsarbete, köra till soptippen x flera, semestertripp, handla, laga mat och allt det där ni vet. Åter till skogen. Vi tog en stig som vi gått många gånger förut. Hundaran var lösa, en yngre släkting passade på att plocka lite blåbär. Köttbullar i fickorna. Nelsson och Kairo var båda mycket intresserade av att komma på inkallning. Ända till K upptäckte ett spår som han började följa. Så  var han plötsligt borta. Utom synhåll, det sista man såg av honom var nosen i backen, svansen i topp och farten god. Han var inte borta så länge men tillräckligt för att "gammelmatten " skulle börja bli orolig. Det krävs det i o f s inte mycket för. Sedan fick båda hundarna gå spår. Kairo gick sitt fint, helt rakt men plockade inte upp de två "apporterna" dvs leksakerna som jag lägt ut.
Nelssons spår var betydligt längre. Fem apporter plus slutapporten hade jag. Slutapporten tappade jag någonstans medan jag la ut övriga märkte jag plötsligt. Spåret blev inte jättelångt, ca 400 m. Men Nelsson var ivrig och drog snabbt iväg. Hittade alla apporter inkl den jag tappat utan att veta var! Han greppade alla utom två. Jag känner mig mycket nöjd.

Nu har "gammelmatten" bestämt sig för att träna inkallning med Kairo i lina, precis som hon gjort med Nelsson. Kairos egen matte hör till typen staden-shoppa-skogenärotäck-osv. Så matten har insett att hon får ta saken i egna händer.

F ö håller vårt hus sakta men säkert på att fräschas upp utvändigt med hjälp av en snickare som matten hyrt in.



Efter spåret. Bättre bilder har man väl tagt på de två, men det var det
här som tog idag!

 I morgon ska vi umgås med den spanska delen av släkten.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Del 2.

Sollerön.

Nelsson och Kairo planerade en skön hemmavecka med slappa dagar i trädgården, lite skogspromenader och kanske en och annan Frolic om man skötte sig som förväntat. Men vad händer? Istället blev det hundpensionatet nästan en vecka och en massa andra fyrbenta grannar, skogspromenader men inte med matte och lillmatte.
Familjens tvåbenta planerade en släkt-, vänner-o-bekanta- samt turistvecka. Det blev det också i viss utsträckning. Mest misslyckad planering drabbade tonåringen som inte tillfrisknat ännu från sin sommarförkylning. Hon missade/orkade inte med planerad shoppingdag i kungliga huvudkommunen och fick istället tillbringa dagen framför TVn. I övrigt blev veckan ungefär som familjens organisatör/chaufför/bank/sjukvårdare/kartläsare/allt-i-allo hade tänkt sig.
Efter flygresa t o r Norrbotten-Arlanda samt ca 130 mil i bil i mellansverige är familjen nu uppdaterad på hur släkten har det i Södertälje, i Trosa, i Stockholm, på Torö, i Siljansbygden. Både levande och döda har fått besök. Unga såväl som gamla. Friska såväl som sjuka. Några fyrbenta hanns också med.  Lite turism blev det också. Och mitt i idyllen i hjärtat av Dalarna kom beskedet om attentaten i Norge och alla skadade och döda.

Djurlivet i Sörmland.

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Planerad helg: Huligan-Kairo skulle iordningställas på fredagen för utställning x flera under helgen. Först strejkade Metron, sedan funkade Metron men luktade misstänkt bränt, ingen vågade köra den så huliganen fick torkas med handfönen. Blev väl inte helt rak i pälsen om man säger så. Fredag kväll packades större delen av den nödvändiga utrustningen in i bilen och allt var frid och fröjd.
Lördag morgon: tidig uppstigning och frukost före kl 7. Då deklarerar huliganens matte att hon knappt sovit under natten, att hon inte kan andas och att halsen är helt igenkorkad. Efter en kvarts tvekan bestämdes att ställa in lördagens SPKutställning i Överkalix. Den illröda halsen och tillhörande person kurerade sig i soffan hela dagen. Hon gjorde sitt bästa med aktiving av hundarna men det räckte med att sprida ut Frolic för lite nosarbete för hundarna så var hon helt slut.
Söndag: utställning i Piteå och även juniorhandling. Handlern har sett fram mycket mot detta för att ev kunna kvalificera sig till Hund 2011 i Stockholm. Men som det ser ut just nu är beslutet att ställa in (inte ställa ut - hähä) hela morgondagen med förhoppning om att bli frisk snart.

Istället för utställning har Den Äldre Matten ägnat dagen åt att klippa häcken och sedan försökt roa de fyrbenta så gott det gick utan bistånd av Den Yngre Matten. Allt med tanke på att försöka bevara så mycket som möjligt av Kairos välfriserade utseende från fredagen som möjligt mtp ev utställning på söndagen. Men hundarna tänkte inte i de banorna.

De tänkte YES, vi rejsar gräsmattan runt, buskarna runt, rullar runt, kampar om allt möjligt inkl varandras kroppar. Matten tänkte, nä ni ska allt göra något annat också och letade fram de agilityhinder som finns hemma och gjorde en bana enl eget tycke. Kairo har tidigare i veckan visat att agility är en sport för honom.

I expressfart tog han sig runt de fåtal hinder i dålig kondition som den lokala kennelklubben satt upp. Nelsson tyckte att "OK jag kan hoppa över hopphindren och maka mig igenom slalombanan men tro inte att ni får upp mig på något annat". Här hemma blev det hopphinder och tunnlar. Säcktunneln har Nelsson grejat förut men nu sa båda "nää, det där är inget för oss". "Jag kan HOPPA över den", sa Kairo.

Här var det god marginal!

Jag kan jag med!

Den ena tog en annan väg...

För övrigt har matten fyllt på nya fiskar i akvariet under veckan, efter en välbehövlig uppfräschning.

Nu hoppas vi att lillmatte tillfrisknar snart. Hon gjorde ett bra jobb i fredags med huliganens frisyr (fast Den Äldre Matten var den som badade den här gången). I morgon ska bilen tömmas på utställningsgrejer, Piteå slipper konkurrensen av huligan-Kairo.

Medelhavet? Nää, Norrbotten.



-Här får man sitta och vänta.

 Smällhett ute, matten ägnar semestern åt att rensa upp både det ena och det andra i trädgården. Även trädgårdens baksida är snart presentabel för folk, fast alla som passerar på cykelvägen utanför tomtgränsen har ju förstås i alla år kunnat beskåda allsköns bråte som trängts med ogräs och nå´t enstaka odlat där. Den Yngre Generationen och hennes bästa kompis har haft sommarjobb med att hjälpa till främst med målning av staket. Nu skördar de frukterna - money, money, money - av sitt slit.



Sommarjobbande tonåringar.

 De fyrbenta ägnar dagarna åt att kolla att matten gör det hon ska i trädgården. Den Svarta Huliganen far fram som en express trots 28-gradig värme, plöjer ner viktiga skatter i rabatterna, knipsar av en eller två stiliga blomknoppar på funkian i förbifarten, raserar liljorna när han hoppar över, ligger o vilar (mycket kort) i bergeniabeståndet när han planerar nästa illdåd. Den Brune (?) Värdige (?) Väktaren tar det lite mer piano och kollar mest in omvärlden, har stenkoll på matten och alla passerande fordon - bilar såväl som cyklister, barn och promenerande hundägare med sina hundar, och sist men inte minst alla grannar som grillar, grannar som vilar, grannar som pratar, grannar som leker, grannar som jobbar, grannar som låter, grannar som ser konstiga ut, grannar som bara är - och alla skäller han ut efter noter. Rusar först fram till staketet och vrålar där ut sitt missnöje med sakernas tillstånd. Den Svarte Huliganen lämnar då sina egna uppgifter och hänger på Den Brune Väktaren. Då kommer matten och sällar sig till skaran och visar de fyrbenta var de ska vara. Och mässar om att de inte får vråla för då blir de instängda i hallen. Den Brune Värdige Väktaren kan å sin sida ibland heller inte låta den Svarta Huliganen vara i fred utan tar gärna upp kampen om diverse skor som den Svarte Huliganen snabbt flyttar ut från hallen till gräsmattan, den Brune brottas med den Svarte för att visa vem som är äldst dock inte snabbast för den Svarte är snabb som blixten och har räknat ut hur man forcerar gallret som matten försöker använda för att hindra de fyrbenta att lämna hallen när ytterdörren är öppen. Han är blixtsnabb även där. Den Brune skyr galler som pesten.

Idag har matten investerat i nya trädgårdsmöbler, skruvat ihop dem och invigt dem tillsammans med maken och de två sommarjobbande tonåringarna.  De fyrbenta tittade på. De tyckte det var väldigt intressant med upp-packningen av kartongen, särskilt när de fick tag på kartongdelar som man kunde kampa om.

Inte blir det mycket de fyrbenta får göra i dessa varma dagar. Mest bara vara i trädgården och gå kortare promenader. I träsket var det algblomning för ett tag sedan, men nu verkar det vara förbi och de fyrbenta har upptäckt nöjet av att bada. Den Brune Värdige klev glatt i så långt kopplet räckte häromdagen, den Svarte Huliganen var spak som ett lamm när vågorna kluckade mot strand och vågade sig knappt fram (han som kastade sig i älven i förra veckan), men idag var han modigare och gick ut lika långt som den Brune Värdige.

Semestern fortsätter. Kvällarna är varma, man kan sitta ute och äta i den nya trädgårdsmöbeln, men nu börjar det bli fuktigare på nätterna. Vore det inte för ljuset skulle man kunna tro att vi var i något medelhavsland och inte i Norrbotten.

- Här sitter jag än, och min kompis han är igång med sitt
som ni ser.