Regnsommar

Matte har inte fattat att Gruvberget fortfarande ligger kvar en liten bit hemifrån. Hon verkar tro att det är flera mil dit. Vi går snart i strejk, för nu börjar det kännas som om vi är ena riktiga gräsmattehundar. Vi som egentligen är träsktroll eller kanske skogspudlar. Nu lever vi i alla fall på hoppet att matte ska fatta att det är tre km inte trehundra mil till Gruvis. Nu när vi ändå har semester.

Valborgsmässoafton. Kallt.

Det har regnat en del här på sista tiden. Det kan ha bidraget till bristen på skog.Vi travar runt i villakvarteren, sniffar fram längs träsket, visar upp oss i stan, vaktar gräsmattan, vaktar huset, vaktar allt som behöver vaktas. Ibland får vi igång matten på lite träning inomhus eller i trädgården. Ibland kommer vi i närkontakt med djurlivet här ikring. Hundar, finns några stycken, då vaktar vi. Matte kör med nån slags avledningsmanöver - SÖK säger hon. Då hör vi "det regnar Frolic i småbitar, ta dem så fort ni kan". Det gör vi och går därmed miste om att skälla ut en annan fyrbening efter noter. 

Igelkottar finns det också, i år har vi ännu inte sett några platta tack o lov. De som inte är platta grymtar o spänner ut alla taggar. Det tycker vi är väldigt spännande. Och de finns i vår egen trädgård, eller kanske grannens om vi ska vara petiga.

Det finns en igelkott,
långt bort där gräsmattan tar slut.
En svart liten klump.

Matte tycker det är skönt att bara slöa runt på promenaderna, hon med sitt, vi med vårt. Men det händer ibland att vi tvingas öva på nåt. Platsliggning t ex, på kort avstånd och kort tid. Då är vi duktiga.

Å här ligger vi på fotbollsplan.

"Sa du Frolic?"  

Ibland får vi också bestiga jättestora gräsmatteberg, åtminstone ser det så ut på bild. I verkligheten är det bara en liten kulle, några meter hög. Vi får stanna däruppe, matte säger "stanna kvar" i bestämd ton och går ner. Sen ropar hon och då kommer vi. Fort. Snabbast är lilla K, alltid, i alla lägen. Fast han fuskar ofta med det där att stanna kvar, även när vi leker kurragömma inomhus.

Stanna kvar, uppe på en kulle.

Underligt ställe det här, dusch i källaren.

Vi träffar ibland också andra pudlingar. I april var det pudelpromenad här och matte ledde det hela med oss som supportrar och labradormattenutanlabrador som hjälpmatte. Matte tyckte det behövdes ett extra stöd när vi nu var så många. 

Pudelpromenad i vackert väder i april

Där längst till vänster sitter vi, på minifortet, mitt i stan.

Förra helgen frotterade vi oss också med andra pudlar. Men mest frotterade vi oss med frottéhanddukar för det spöregnade på Pudelklubbens utställning. Vi vann inte, det kan bero på att vi inte var med annat än som åskådare i finalen, Och lilla K höll på att få fnatt när han träffade sin uppfödare.

Vi fick inte vara med. Vann gjorde Charmer Wins Pure Passion, en mellan-
pudel. F ö tyckte matte att mellanpudeln i final och dvargpudeln i
samma final var väldigt lika varandra, storleksmässigt alltså.
Gick inte att se vem som var vem utifrån storlek,

Allt enligt Nelsson, en mellanpudelhane i sina bästa år.

Livet som pudel

När det var som mest snö

Våren är inte här ännu, men vintern har släppt greppet även om den gjorde ett nytt försök idag. Matte lyckades pricka in värsta snövädret när vi tog förmiddags- (läs lunch) promenaden. Den startade med att matte gjorde vinterns praktvurpa och landade på en av de mer välstoppade kroppsdelarna och ena armbågen. Hon klagar lite nu när hon ska sitta bekvämt, eller behöver ta stöd med armbågen.

På en parkeringsplats på industriområdet
tränar vi nåt diffust.

Livet för oss fyrbenta är ungefär som det brukar. Ibland får matte för sig att vi behöver förkovras i nåt som kräver mental aktivitet. Häromdagen fick lilla K träna rallylydnad med matte och lite hopp medan jag fick titta på. Ja, ja, jag fick träna lite jag med fast inga hopp. Och vi tränar bara på konstiga, avfolkade platser, utan andra hundar. Bara vi.

Inkallning mellan våra maxade snödrivor,
nu är de nästan helt borta.

Matten kan ibland också komma på idén att träna Kairo på inkallning. Då blir det långlina för honom och jag får som vanligt vara kopplad. Det gör inte så mycket, jag nosar på men Kairo har mycket spring i benen. Och siktet på fjärran enligt matte. Därför är 15 m hennes gräns. Och lilla K han kommer allt som oftast när matte kallar, jag med fast jag har ju bara 1,5 m eller så. Men kommer andra hundar eller annat intressant då har Kairo knäck i lurarna. Det är där långlinan är bra. Nere vid sjön den här årstiden är det extra bra att träna sånt här. Många hundar, en del folk och färre skotrar i år än vad det brukar vara. Matte tycker skotrar är jobbiga för vi är väldigt intresserade av dem. De går fort, de som kör är oftast yngre killar utan vett som inte hör något heller. Enligt mattes fördomar om skoterfolk.

Fika efter hundpromenad. En gång var det 7 pudlar med,
trots att det inte var pudelpromenad. Det ska vi ha 25 april.

Vi tränar på att umgås med andra hundar också. Det gör vi på hundpromenad på lördagar kl 12. Ja vi promenerar ju en massa andra tider också och hundar är vi, även om vi mest är pudlar. Men på lördagar är det organiserad hundpromenad. Då kan man fika efteråt också, i ett fik som också välkomnar hundar. Ibland fikar vi, då får matten kaffe och vi hundgodis. Det får man om man är hund och går på hundpromenad och fikar efteråt. Bra reklam för Café Glittra/Vacker tass salong och tillbehör.

På en skolgård som ni har sett förut,
de blå pluttarna syns inte.

Matte hade också en idé att vi skulle träna med en pilatesboll som vi har. Men det stöp på att hon inte hittade pumpen. Så vi fortsätter träna på balansplattan istället. Både jag och Kairo kastar oss upp på den så fort vi får se den. Kairo satte sig t o m på den idag. Själv tycker jag det räcker med framtassarna. Matte säger att hon nu tror sig förstå vad en tasstarget är för något. Fast hon tror att de brukar vara mindre än en balansplatta.

Kairo trasslade in sig under granen häromdagen. Matten fick trassla in sig samma väg för att få loss honom - långlinan hade fastnat.  Jag hängde med på ett hörn också.

På väg ut från jättegranen.

En parallellgata när det var kallt,
den är jättelång o jätterak.

Bilderna valde vi lite på måfå det som fanns från vintern. Over and out./Nelsson.

Träna inomhus, eller nää

Nu är det kallt här igen. Man kan bara vara ute kortare stunder, enligt matte typ max en halvtimme åt gången. Just nu -20, återigen enligt matte. Frågar ni mig så tycker jag att när man väl är ute så kan man vara ute ett tag. Några timmar eller så. Fast varför gå ut om man har det skönt inne? Då kan man lika gärna vara kvar inne. Ja, om ni förstår så menar jag bara att man har det bra där man är. Inne kan man ju bara mysa på. Ute finns otroligt mycket att hålla reda på.
Kairo, har har alltid bråttom oavsett om han ska ut eller in. Jag tar det lite mer piano. Brukar t o m backa och streta emot när vi ska ut. Eller in.
Häromkvällen var det mycket snö. Matte fick skotta länge. Vi fick sitta inne länge och vänta på henne. Det är tråkigt tycker vi. Vi gick i alla fall en av våra kvällsturer som tar 45 min och det var ganska mycket snö att plöja fram i.

Där framme är järnvägsövergången in
mot vårt område.

Ikväll fick matte plötsligt för sig att vi skulle träna nåt. Hon hittade en träapport och tyckte vi kunde testa lite. Jag fattade nada, snusade lite på den, prövade ta den i munnen och släppte den direkt på golvet framför mattes fötter. Då kom Kairo som skjuten ur en kanon och greppade den, drog några varv runt köket och inväntade en belöning för att släppa den. Matte körde bytesmetoden.  Sen fick han ta den på riktigt. Han greppade den direkt i ett fast grepp, höll kvar tills matte sa till och släppte i mattes hand, En gång, en gång till men se tredje gången då drog han igen in under ett bord och matte efter. Kul det där med apportträning!

Halvårsrapport

Vi har varit lite tysta under hösten, jag och min kompanjon Kairo. Ja frågar ni matte så håller hon nog inte med. Hon tycker vi är ganska högröstade när vi inte borde vara det. Men vad jag menar är att vi inte hörts så mycket här i bloggen. Men den som till äventyrs är vän med matte på FB har sett oss där. Och vi tror att de flesta av de fåtaliga läsarna här också finns där, på FB.

Hursomhelst. Vi har varit på hunddagis ett stort antal dagar. Vi har tagit med matte på promenader ett ännu större antal dagar. Vi har varit på pudelklubbsträning ett litet antal gånger. Vi har blivit friserade ett antal gånger. Jag har fått ny frisyr. Numera ser jag ut som en schnauzer, eller kanske nån form av terrier, eller nåt annat med mustasch. Snyggt är det i a f, fast lite jobbigt när man får päls i munnen och det droppar vatten överallt när man druckit lite.

På en skolgård (hm). Vi smyger runt där på kvällarna ibland.

Lite lekplatsagility har vi hunnit med också. Kairo är en fena på att kuta runt på de där blåa pluttarna. Men jag tycker det är lite läskigt för alla hänger ihop med nån slags vajer och allt rör sig så fort någon  kliver på dem. Förresten har jag lite ryggproblem och matten låter mig göra lite som jag vill numera... Hehe.

Med pudelklubben på Hundarenan

Vid Bodån i centrala stan.

Å här har vi rest till grannkommunen för att träffa frisören Anna
som lilla K besöker ibland när matte är för lat och Anna är på
rätt plats dvs här uppe hos oss och inte på Västkusten.

Lördag kväll sparktur med matte.

Fullmåne vid träsket på lördag-
kvällen.

I helgen har vi rejsat runt med sparken. Så pass att den tappade en skruv. Fort gick det i a f. Matte verkade tycka att det gick för fort, för hon bromsade i den enda nedförsbacken som dessutom är ganska mesig. Matte säger att vi borde har dragselar i stället för halsband när vi har sparken och det inte är sandat. Kairo drog som attan och det gjorde jag med. Vi blev ett bra dragpar. I koppel. Matte verkade inte väga mer än ett par hekto eller så. Fullmåne var det också och tjusigt värre nere vid träsket. Och dessutom ett helt sanslöst norrsken på vägen hem. Matten blev så fascinerad att vi tvingades till en extrasväng ut i mörkret på baksidan och så stod hon där med mobilen och fotade. Fattar inte varför. Det enda som syntes på bilderna var ett svart mörker. Hörde att matten saknade sin gamla systemkamera med stativ och möjlighet att välja B för tiden, dvs väldigt lång slutartid -  så lång som man själv vill -  och vanlig film.

För övrigt har jag blivit sjuk. En lördagmorgon i slutet på oktober vaknade jag med en jädrans ryggvärk. Tog tre timmars ylande och totalvägran att gå innan matte fattade att Djuksjukhuset borde kontaktas. Väl där blev det röntgen och smärtstillande och morfin eller vad det nu var och sen mer smärtstillande i flera dagar. Sen blev jag frisk igen. Tror jag. Veterinären sa att det hette spondylos, det jag drabbats av. Det är nog för att jag är så himla gammal, 7½ år. En människa i samma ålder skulle vara i 60årsåldern. Då kan man väl få ha lite krämpor. Det värsta med det här är ändå att jag titt som tätt måste ha täcke när vi går ut. Det gillar jag inte. Förut hade matte -20 som täckegräns, nu verkar det vara - 2.

Idag har tog vi en promenad i till stan på förmiddagen. Där gick vi till husse och hälsade på. Lilla K blev lite fundersam och ville helst sitta i mattes knä (sånt sysslar jag aldrig med) först. Sen tog vi en tur med hussen i rullstol och vi bredvid genom stan. Impade på matte genom att sitta blickstill (båda två) bredvid husse medan hon snabbgickin till frisören och beställde tid. Vi höll stenkoll på henne hela tiden genom skyltfönstret.

Ja då var det väl inget mer. Snart är det jul. Tror knappast jag kommer att ha tid att skriva då. Det blir nog för mycket med pepparkakor, julskinka, tomtar och så lillmatte som äntligen kommer hem igen ett tag. Men man vet ju aldrig. Annars kanske vi ses på FB.

Det här gör jag aldrig om.

Att blogga från mobilen - fy så krångligt. Återkommer när jag lyckats överföra bilder från mobilen till datorn. Det var lätt med Nokian som jag kvaddade, med denna Samsung inte helt självklart.

Badkväll

Först var det attans kallt i maj och man fick tassa fram i snö vissa dagar. Sedan blev det varmare men kallt ändå. Vi travar på med matten och gör vanliga trista saker. Nu flämtar vi oss fram i skuggan efter årtiondets värmebölja. Åskväder igårkväll och ikväll tog matten mod till sig och bestämde att vi skulle bada. I en sjö. Vi har varit där förr, men det är ett par år sedan och då hade vi med oss proffsbadaren Meija, labradåran som numera badar i de himmelska gyttjepölarna och andra vattendrag för labradorer som inte finns kvar i jordelivet längre. Det var i a f lättare på den tiden Meija var med. Hon liksom bara drog med oss ut i vattnet. Vi pudelpojkar är lite mer försiktiga.

Strandkanten verkar säkrast

Om man håller sig nära en person kanske det är lättare

Lite spännande är det trots allt längre ut.

En gul boll är ändå en gul boll, även i sjön.  Kanske man
man vågar längre ut nästa gång. Och matten står därute och
fotar,  bäst man  har koll när nu lilla K bara kollar bollen.

Vattnet var varmt i den lilla Aldersjön. På sandstranden var det fortfarande en hel del folk kvar fast klockan var närmare åtta på kvällen. Matten och hennes kompis badade och lockade på oss fyrfotade men jag var väldigt upptagen av vattenbrynet och vad som dolde sig under ytan. Kairo tyckte att det gula bollen var åtråvärd men lyckades inte riktigt nå fram till den när botten under tassarna försvann. Och matten tyckte att koppel var säkrast med tanke på att när lilla K väl lyckats ta något har han inte fattat att föremålet ska lämnas tillbaka. Här finns mycket att träna på./Nelsson, badpudeln.

Rekat

Nästa lördag kommer pudelpromenaden till vår lilla stad. Eller ja, egentligen finns den ju här hela tiden för vi promenerar med matte stup i kvarten och vi är ju pudlar. Eller åtminstone jag, Kairo är väl mer som en - katt, ett lodjur, en grävling, eller nåt, ibland pudel.

I alla fall har vi rekat. Matte har lite kontrollbehov och tyckte att vi kunde kolla hur lång tid den tilltänkta pudelpromenaden kommer att ta. Hon ska vara promenadledare - ett uppdrag som hon tar på största allvar och sådant kräver förberedelser. Man kan inte bara ta ett koppel, en pudel eller två och gå. Nä det måste förberedas. Så vi blev försökskaniner, eller om ni så vill försökspudlar.

Vi började med att konstatera att ån är isfri.

På Centrumtorget hade vi lite parcourövningar,
vi tog oss upp på stenforten.

En del hinder var onödiga tyckte jag, men Kairo gav järnet.
Lägg märke till kommunens påskpynt. Matte var imponerad.

Det blir nog bra med pudelpromenaden. Bara solen skiner och två blir vi ju i a f.