Först var det attans kallt i maj och man fick tassa fram i snö vissa dagar. Sedan blev det varmare men kallt ändå. Vi travar på med matten och gör vanliga trista saker. Nu flämtar vi oss fram i skuggan efter årtiondets värmebölja. Åskväder igårkväll och ikväll tog matten mod till sig och bestämde att vi skulle bada. I en sjö. Vi har varit där förr, men det är ett par år sedan och då hade vi med oss proffsbadaren Meija, labradåran som numera badar i de himmelska gyttjepölarna och andra vattendrag för labradorer som inte finns kvar i jordelivet längre. Det var i a f lättare på den tiden Meija var med. Hon liksom bara drog med oss ut i vattnet. Vi pudelpojkar är lite mer försiktiga.
 |
| Strandkanten verkar säkrast |
 |
| Om man håller sig nära en person kanske det är lättare |
 |
| Lite spännande är det trots allt längre ut. |
 |
En gul boll är ändå en gul boll, även i sjön. Kanske man
man vågar längre ut nästa gång. Och matten står därute och
fotar, bäst man har koll när nu lilla K bara kollar bollen. |
Vattnet var varmt i den lilla Aldersjön. På sandstranden var det fortfarande en hel del folk kvar fast klockan var närmare åtta på kvällen. Matten och hennes kompis badade och lockade på oss fyrfotade men jag var väldigt upptagen av vattenbrynet och vad som dolde sig under ytan. Kairo tyckte att det gula bollen var åtråvärd men lyckades inte riktigt nå fram till den när botten under tassarna försvann. Och matten tyckte att koppel var säkrast med tanke på att när lilla K väl lyckats ta något har han inte fattat att föremålet ska lämnas tillbaka. Här finns mycket att träna på./Nelsson, badpudeln.
