Livet som pudel

När det var som mest snö

Våren är inte här ännu, men vintern har släppt greppet även om den gjorde ett nytt försök idag. Matte lyckades pricka in värsta snövädret när vi tog förmiddags- (läs lunch) promenaden. Den startade med att matte gjorde vinterns praktvurpa och landade på en av de mer välstoppade kroppsdelarna och ena armbågen. Hon klagar lite nu när hon ska sitta bekvämt, eller behöver ta stöd med armbågen.

På en parkeringsplats på industriområdet
tränar vi nåt diffust.

Livet för oss fyrbenta är ungefär som det brukar. Ibland får matte för sig att vi behöver förkovras i nåt som kräver mental aktivitet. Häromdagen fick lilla K träna rallylydnad med matte och lite hopp medan jag fick titta på. Ja, ja, jag fick träna lite jag med fast inga hopp. Och vi tränar bara på konstiga, avfolkade platser, utan andra hundar. Bara vi.

Inkallning mellan våra maxade snödrivor,
nu är de nästan helt borta.

Matten kan ibland också komma på idén att träna Kairo på inkallning. Då blir det långlina för honom och jag får som vanligt vara kopplad. Det gör inte så mycket, jag nosar på men Kairo har mycket spring i benen. Och siktet på fjärran enligt matte. Därför är 15 m hennes gräns. Och lilla K han kommer allt som oftast när matte kallar, jag med fast jag har ju bara 1,5 m eller så. Men kommer andra hundar eller annat intressant då har Kairo knäck i lurarna. Det är där långlinan är bra. Nere vid sjön den här årstiden är det extra bra att träna sånt här. Många hundar, en del folk och färre skotrar i år än vad det brukar vara. Matte tycker skotrar är jobbiga för vi är väldigt intresserade av dem. De går fort, de som kör är oftast yngre killar utan vett som inte hör något heller. Enligt mattes fördomar om skoterfolk.

Fika efter hundpromenad. En gång var det 7 pudlar med,
trots att det inte var pudelpromenad. Det ska vi ha 25 april.

Vi tränar på att umgås med andra hundar också. Det gör vi på hundpromenad på lördagar kl 12. Ja vi promenerar ju en massa andra tider också och hundar är vi, även om vi mest är pudlar. Men på lördagar är det organiserad hundpromenad. Då kan man fika efteråt också, i ett fik som också välkomnar hundar. Ibland fikar vi, då får matten kaffe och vi hundgodis. Det får man om man är hund och går på hundpromenad och fikar efteråt. Bra reklam för Café Glittra/Vacker tass salong och tillbehör.

På en skolgård som ni har sett förut,
de blå pluttarna syns inte.

Matte hade också en idé att vi skulle träna med en pilatesboll som vi har. Men det stöp på att hon inte hittade pumpen. Så vi fortsätter träna på balansplattan istället. Både jag och Kairo kastar oss upp på den så fort vi får se den. Kairo satte sig t o m på den idag. Själv tycker jag det räcker med framtassarna. Matte säger att hon nu tror sig förstå vad en tasstarget är för något. Fast hon tror att de brukar vara mindre än en balansplatta.

Kairo trasslade in sig under granen häromdagen. Matten fick trassla in sig samma väg för att få loss honom - långlinan hade fastnat.  Jag hängde med på ett hörn också.

På väg ut från jättegranen.

En parallellgata när det var kallt,
den är jättelång o jätterak.

Bilderna valde vi lite på måfå det som fanns från vintern. Over and out./Nelsson.

Nelsson, med full koll på omvärlden

Då har jag gjort mitt för idag: kort förmiddagsprom med matte nere i sta´n sedan vi lämnat lillmatte på konfakursen. Sedan for vi hem, matte skottade lite, jag käkade frukost och sedan var det dags för nästa tur. Meija och hennes matte kom och hämtade oss och så tog vi en tur i skogen. Den närbelägna Gruvbergsskogen den här gången. Jag skötte mig exemplariskt i skoterspåren. Kom varenda gång matte kallade och tänk så lagom: när det dök upp ett par skotrar efter tag då hade matte nyss kopplat mig! Hem igen. Vilade genom att få tassarna, svansen och delar av nosen rakade, en  sysselsättning som jag hellre egentligen är utan. Men den här gången gick matte segrande ur processen. Nosen är dock kvar...

På kvällen har jag och lillmatte varit på lydnadskursen. En absolut onödig kurs om ni frågar mig. Om ni frågar lillmatte kommer hon att använda ett språk som man inte trodde henne om, särskilt inte med tanke på att hon var på konfakurs på förmiddagen. Och frågar ni de andra deltagarna kommer de att känna sig stolta över sina hundar och sig själva och tycka lite synd om lillmatte, samt säga att jag passar bättre på valpkurs 1. Om ni sedan slutligen frågar min matte så kommer hon att säga: skönt att man slapp se eländet och bara behövde agera lokal taxi. Och så ser hon efter i bokhyllan vilken litteratur som passar in på mig, samt sänder en tanke till biblioteket, bokhandeln, vänner och bekanta på nätet och mer närbeläget och funderar över om vi ändå inte ska börja om från början med lydnaden, "from the very beginning". Eller som hon sa till lillmatte: "vi kan låtsas att han är en omplacering som vi nyss fått hem och att vi nu ska börja ta itu med alla olater och lära honom allt han måste kunna för att överleva därute". "Kul", sa lillmatte, "jag ser hellre på TV".

Lydnadsträning?

Idag smällde vädret till ordentligt och plötsligt hade vi plusgrader! Nelsson fick en betydligt längre promenad mitt på dagen, åtminstone i tid räknat, än vad de sista veckorna erbjudit. Visserligen bara nere på träsket, men i långlina och med boll och en massa snöskotrar att kolla på. Och på väg hem mötte ekipaget en liten söt, svart toypudelfröken på 7 månader! Hon var som en katt, hoppade upp i mitt knä, på min axel och på mitt huvud(!) medan Nelsson gjorde sitt bästa för att få hälsa på denna lilla varelse.

På kvällen har Nelsson och lillmatte gjort debut på tävlingslydnadskurs! Inget för mig, tycktes pudelherrn tänka. Nä, här var det mycket att lukta på, ridhuslukter, många andra hundar och en massa nytt. Lillmatte gjorde sitt bästa för att få kontakt med Nelsson som tyckte att det mesta andra var intressant utom det Lillmatte hade att säga, föreslå att man skulle göra osv. Den unge goldenkillen Rolex, som vi tidigare promenerat med i skogen och tränat spår med några gånger, var också där. Han kommit mycket väl ihåg att han inte gillar Nelsson och talade åter om det. Nelsson å sin sida talade ljudligt om för alla andra att han mycket hellre skulle vilja springa runt och jaga hundar än träna lydnad.

Så nu har matte och lillmatte insett att här måste backas i all form av träning. Kontaktövningar verkar stå högt i kurs nu och passivitetsträning ligger också högt på listan.