Regnsommar

Matte har inte fattat att Gruvberget fortfarande ligger kvar en liten bit hemifrån. Hon verkar tro att det är flera mil dit. Vi går snart i strejk, för nu börjar det kännas som om vi är ena riktiga gräsmattehundar. Vi som egentligen är träsktroll eller kanske skogspudlar. Nu lever vi i alla fall på hoppet att matte ska fatta att det är tre km inte trehundra mil till Gruvis. Nu när vi ändå har semester.

Valborgsmässoafton. Kallt.

Det har regnat en del här på sista tiden. Det kan ha bidraget till bristen på skog.Vi travar runt i villakvarteren, sniffar fram längs träsket, visar upp oss i stan, vaktar gräsmattan, vaktar huset, vaktar allt som behöver vaktas. Ibland får vi igång matten på lite träning inomhus eller i trädgården. Ibland kommer vi i närkontakt med djurlivet här ikring. Hundar, finns några stycken, då vaktar vi. Matte kör med nån slags avledningsmanöver - SÖK säger hon. Då hör vi "det regnar Frolic i småbitar, ta dem så fort ni kan". Det gör vi och går därmed miste om att skälla ut en annan fyrbening efter noter. 

Igelkottar finns det också, i år har vi ännu inte sett några platta tack o lov. De som inte är platta grymtar o spänner ut alla taggar. Det tycker vi är väldigt spännande. Och de finns i vår egen trädgård, eller kanske grannens om vi ska vara petiga.

Det finns en igelkott,
långt bort där gräsmattan tar slut.
En svart liten klump.

Matte tycker det är skönt att bara slöa runt på promenaderna, hon med sitt, vi med vårt. Men det händer ibland att vi tvingas öva på nåt. Platsliggning t ex, på kort avstånd och kort tid. Då är vi duktiga.

Å här ligger vi på fotbollsplan.

"Sa du Frolic?"  

Ibland får vi också bestiga jättestora gräsmatteberg, åtminstone ser det så ut på bild. I verkligheten är det bara en liten kulle, några meter hög. Vi får stanna däruppe, matte säger "stanna kvar" i bestämd ton och går ner. Sen ropar hon och då kommer vi. Fort. Snabbast är lilla K, alltid, i alla lägen. Fast han fuskar ofta med det där att stanna kvar, även när vi leker kurragömma inomhus.

Stanna kvar, uppe på en kulle.

Underligt ställe det här, dusch i källaren.

Vi träffar ibland också andra pudlingar. I april var det pudelpromenad här och matte ledde det hela med oss som supportrar och labradormattenutanlabrador som hjälpmatte. Matte tyckte det behövdes ett extra stöd när vi nu var så många. 

Pudelpromenad i vackert väder i april

Där längst till vänster sitter vi, på minifortet, mitt i stan.

Förra helgen frotterade vi oss också med andra pudlar. Men mest frotterade vi oss med frottéhanddukar för det spöregnade på Pudelklubbens utställning. Vi vann inte, det kan bero på att vi inte var med annat än som åskådare i finalen, Och lilla K höll på att få fnatt när han träffade sin uppfödare.

Vi fick inte vara med. Vann gjorde Charmer Wins Pure Passion, en mellan-
pudel. F ö tyckte matte att mellanpudeln i final och dvargpudeln i
samma final var väldigt lika varandra, storleksmässigt alltså.
Gick inte att se vem som var vem utifrån storlek,

Allt enligt Nelsson, en mellanpudelhane i sina bästa år.