Säsongsstart!

För utomhusutställningar alltså. Lillmatte har gett sig den på att här ska ställas ut, finns inget annat att visa upp så måste jag ju ställa upp. Så även denna vårdag som trots allt ändå blev rätt bra. Lillmatte hade tänkt sig tävla i juniorhandling också, men den var inställd så det blev en vanlig inoff. Matte såg det som en träning inför nästa helg då det är officiell utställning.
Där var en massa hundar och deras ägare, några tält varav vårt var det enda gröna och stod på det blötaste stället. Matte sa att det är lika bra att vi tränar på tältuppsättning också eftersom vädret nu ändå var fint, sol och nästan ingen vind, lite småkallt men det blev bättre frampå dagen. Kanske nästa helg att det snöar och blåser, vem vet.
Vi fick vänta länge. Domaren, Mats Lyngmark, tog god tid på sig. Han instruerade också varje förare i hur hunden skulle visas. Det tyckte lillmatte var bra, hon fick lite nya tips. Hur som helst: bland cirka 35 hundar av alla de slag i vuxenklassen (inga andra pudlar dock) gick vi hela tiden vidare ända tills det bara återstod 6 hundar i ringen, men då var det slut för vår del. Men lillmatte är omåttligt stolt över att vi blev 6a. I protokollet stod bl a "välvisad".

I väntan på min tur. Det var mycket fjolårsgräs som

 fastnade i pälsen.

Så här glad var lillmatte efteråt. Jag tyckte det var

onödigt med en så´n där utställningsuppställning.

Näst helg bär det av till Piteå. Idag var vi i bara i sta´n på lokala kennelklubbens utställning.

Islossning? Nää.

Matte har varit bortrest med jobbet ett par dagar och en natt. Helt onödigt om ni frågar mig, skapade bara en massa jobb och sömnbrist för mig. Var ju tvungen ligga innanför ytterdörren hela natten och spana, så hon inte skulle komma hem utan att jag märkte det. Nu blev det så att jag och lillmatte mötte henne vid bussen på eftermiddagen istället, fast egentligen var vi ju ute och cykeltränade.

Isen ligger fortfarande på träsket, även om det finns öppet vatten också. Matte hävdar bestämt att hon såg en bisamråtta där ikväll när vi var ute. Den såg inte jag, hade annat för mig.

Med  blixt, sol bakom och autokorrigering kan man

få LIIITE annan färg!

Regn och kyla, rapport från sista-aprilhelgen i norr.

Valborgsmässoafton blev den kallaste och mest regniga på många år. Matte kan inte ens komma ihåg en sista april-1a maj-helg med så urrisigt väder.  Vi var i a f ut på valborgsmässoaftonskvällen och kollade på lillmatte som spelade med sin orkester, tågandes genom sta´n i duggregnet. Vårtal och körsång enl traditionen, några fler fyrbenta såg vi också, jag hade en del att göra med att hålla koll på dem. Några enstaka smällare hördes på avstånd, men inte värre än att vi stod ut.
1a maj randades med ännu sämre väder. I stort sett spöregn hela dagen. Matte tyckte dock att vi skulle trotsa vädrets makter och ta oss in till sta´n igen för att kolla lillmattes orkester som skulle spela i 1a-maj-tåget. Det blev inställt pga regnet. Men då hade vi redan packat in oss i bilen, husses barnbarn väl fastspänt i barnstolen, barnvagnen av modernt snitt snyggt hopvikt och intryckt längst bak på MIN plats. Jag fick trona i baksätet med matte och bebben. Ut i spöregnet och vi tågade på egen hand runt stan. Tala om att man var blöt, smutsig, krullig efteråt.
Nu har vi fått lite mer maj-aktigt väder, snön är snart ett minne blott, och temperaturen är i a f på plussidan nu. Förra året påminner sig matte kunde man gå barbent i foppatofflor den här tiden. Men i år hade matte fortf vinterjackan igår.
Några bilder från helgen. Kan inte låte bli att för jämförelsens skull visa en från förra året också.

Här finns minsann också tussilago!

Blåsorkestern med poliseskort en regnig valborgs-

mässoafton 2010.

30 april 2010 i duggregn.

30 april 2009 nästan på samma ställe som ovan,

nästan precis samma tid på kvällen.

Och sist men inte minst, en fasantupp besökte igår vår

trädgård, fotad genom köksfönstret.

Premiär!

Så var vi tillbaka i Gruvbergsskogen igen efter ett uppehåll på några månader. Härligt att få springa lös och jaga Meija i snödrivorna och på de få snöfria fläckarna. Vi var ute mitt på dagen och det var nog tur för mattarna, för snön bar mig och Meija men mattarna plumsade igenom här-och-där. Längre fram på dagen bar det det säkert ännu sämre. Någon skare att tala om har vi inte haft den här vintern. Fortfarande är det mycket snö kvar i skogen, men inte tillräckligt för snöskotrar och skidåkare. Och de enda fyrbenta var vi själva. Och matte konstaterade nöjt när vi satte oss i bilen att jag kom VARENDA gång hon kallade på mig under den timmen vi var ute. Köttbullarna lockade :)

Pinnar finns det gott om i Gruvbergsskogen.

Meija kollar sin matte, jag kollar min.

Kom igen nu, tråkmånsar!

Klart man kommer när matte ropar! Men pinnen

lämnar jag inte!

Man blir trött av vårens första skogspromenad

när snön fortfarande ligger kvar i skogen!

Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt hurra!

Jaha, så har man beträtt utställningsringen på inoff igen då. Det blev en lång dags färd mot - ingenting. Eller ja, jag blev ju BIR förstås (i den mördande konkurrensen med mig själv), men se´n tog turen slut trots att lillmatte gjorde sitt bästa för att få mig att 1) sluta gnälla för att matte inte stod precis bredvid, 2) stå åt rätt håll, 3) stå snyggt, 4) trava på en pudligt elegant sätt (ett helt onödigt sätt att visa upp sig på, jag tycker att krabbgång är väl så bra). Våra trimbordsgrannar under dagen var två stycken bichon havanais som vi träffar ibland på prommisarna i vårt närområde. De gick det bättre för, den ena blev unghunds-BIS, den andra reserv-BIS i öppen klass där jag blev utkonkurrerad. Några pudlar såg vi också, en dvärg som tävlade i valp-ettan och ett par storpudlar i publiken.
Igårkväll blev jag tillsnofsad igen av mattes arbetskompis, rakning här och klippning där. Blev en sen middag hemma efteråt. Matte var uppe halva natten och letade efter viktiga hundpapper och annat som behövs under en utställningsdag.
Under dagen friskade det på utanför och snömoln drog in, säkert fanns där aska från den sprutande vulkanen med det omöjligt-att-uttala-namnet också, vem vet. Hur som helst tog vi ett par foton i snöyran utanför lokalen innan vi for hem igen. Och nu ligger det ett vackert vitt kramsnötäcke över all ful svart gammal snö.

Var är min päls? Behöver den i snöyran!

Trött

Klart man behöver täcke när rumpan är (nästan) bar.

Jag har blivit tass-badad ikväll, en enkel procedur enl matte när man nu bara har bollar längst ner och är kal på benen. Ja, det tog ju en stund förstås, för sen blev det föning i alla fall o matte envisades med att tassarna skulle rakas när de nu var sandfria. Jag blev väldigt trött av allt det här och när jag äntligen fick komma in i sovrummet skyndade jag mig att pula ner mig ordentligt i min säng.
Sista tiden har inte hänt så mycket här. Husfolket var bortresta ett tag och jag fick vara på hundpensionatet en natt och sedan hos min kompis Meija. Mycket trevligt om ni frågar mig. Husfolkets resa gick i sorgens tecken för det var begravning för lillmattes kusin, 31-åringen som fick en svår hjärnskada i april förra året vid en cykelolycka. Begravningen var enl matte vacker och passande en ung person, med vacker modern musik på orgel, flöjt och CD och en ung präst.
Men nu ser vi framåt igen och förbereder oss för årets begivenheter i - tro det eller ej - utställningsringarna.

I verkligheten

... så är jag MYCKET snyggare än på bilderna hälsar matte. Hon tycker det är svårt att få fram en rättvisande bild inomhus. Återkommer med mer bilder på mig i min nya frilla när tillfälle ges.