Utanför hundramarna

Ikväll fick pudelkillen regera ensam i hemmet. Det gjorde han från en plats inklämd under hallbyrån, en tydlig markering att han inte var nöjd med sakernas tillstånd. "Ska ALLA åka utom jag?"
De tvåbenta var på konsert. Den yngsta stod för musiken, de två äldre för lyssnandet. Ja, nu var ju den yngsta inte helt ensam om att stå för musiken. Hon hade god hjälp av ett åttital andra ungdomar samt ett antal musiklärare. Det var fyra blåsorkestrar från musikskolorna i vårt närområde som hade sammanstrålat till en gemensam konsert. Jag måste säga att man blir imponerad. Vilket tryck! Vilka förmågor! Vilka fantastiska solister - de inte bara trakterar sina blåsinstrument utan tenorsaxofonisten hade också en härlig stämma i en Duke Ellingtonlåt och en av flöjtisterna sjöng solo med framgång i danslåten Sway. En annan flöjtist spelade solo i Fluxa (?) - ett fint flöjtnummer.
Man kan lugnt säga att en pudelkille med koll på omvärlden inte hade passat så bra i detta sammanhang!

Hej mitt vinterland!

Så här fint var det i början av sportlovsveckan i Björkliden. Lillmatte och hennes kompis ägnade sig åt slalom hela dagarna, ja det blev väl en del fika och godisätande också, matte och jag promenerade en hel del, husse hängde med då och då. I år försökte vi på nytt att till fots ta oss via skoterspår/skidspår till Rallarkyrkogården i Tornehamn men husse gav upp efter nå´n km så då vände jag o matte också. Vi hann i a f möta ett antal skidåkare med hund så jag hade en del att göra. Och därutöver var det många skidåkare och annat löst folk att ha koll på så fort man steg utanför dörren till vår stuga. Och förresten även när man var inomhus. Matte undrar igen om det egentligen inte är en draghund jag är, med specialite att skälla på allt och alla. Det gjorde i a f de 20-30 draghundar som vistades i hundgård i närheten av vår stuga. Man kunde inte passera ens uppe bland fjällbjörkarna på andra sidan vägen utan att de där snöälskande draghundarna samtliga ylade så det stod härliga till. Ja, jag kan erkänna: jag hjälpte till lite jag med.

Draghundar förrester: vi fick beskåda dem på nära håll in action vid ett par tillfällen då de kom förbi med sina slädar efter sig i flera ekipage om 4-6 hundar som drog för allt vad de var värda. Häftigt!

                                 

  Klart man måste sträcka på sig så man kan se vad som händer.

                                  

  Mot slutet av veckan såg det ut så här utanför vårt fönster.

                                  

Och vad är då bättre än att ta en tupplur invid gardinen?

Sista dagen kom solen tillbaka igen och även matte vågade sig ut i backarna med hyrd utrustning. Det resulterade i träningsvärk ett par dagar senare. Så går det när skidåkarmusklerna bara tränas en gång per år. Det kunde ha varit värre, lillmattes resesällskap körde in i ett träd sista dagen och gjorde en rejäl vurpa. Hjälmen bidrog säkert till att skadorna begränsades till några svullnader här och där men inget allvarligare.

                                   

 Man kan väl få fika och stå på ett renskinn även om man nu inte åker skidor? Fast jag tyckte att de där skinnen luktade bra mystiskt.

               

Snöhögar på parkeringplatsen är bra ställen att leka på. Matte hade med sig en kampleksak (gammal vante). Tur man är vig, lättare än matte och mycket snabbare så man kunde hämta den .

Puss på Dig, lillmatte!

Nattlig hälsning: Nu drar vi till fjällen ett tag, så här blir lite stiltje en tid. Idag, eller var det inte igår bestämt(?), har vi i a f varit nere på isen och pudelrejsat lite. Jag tvingas ha långlinan, matte litar inte på mig, säger hon. Men jag löpte på rätt bra ändå mellan matte och lillmatte. Och som ni ser här ovan är jag inte alltid arg.

REKLAM!

... det brukar vi inte göra här. Men kolla in den här bloggen www.lifeofleif.com/indexx.html . Matte gillade särskilt inlägget om svininfluensan och jag hade synpunkter på avsnittet där han nämner något om en pudel./Nelsson.

Dagens höjdpunkt!

Ja, det här var en av dagens höjdpunkter! Jag o lillmatte på toppen av en snöhög, nedanför satt husse och matte och fixade just fram fika. Det är därför jag ser så koncentrerad ut. För en gångs skull så tog hela familjen en söndagspromenad med målet FIKA i snön, ja lillmatte åkte skidor förstås. Vi var ute ett par timmar. På väg hem kom dagens andra höjdpunkt: jag satte efter lillmatte som åkte före och matte hängde inte med riktigt (hon höll i kopplet, vis av tidigare erfarenheter) så hon snabbade sig och skoterspåret höll inte riktigt för mattes kroppshydda - OOPS, skrek hon och föll raklång i snön. Det fattade jag direkt att det betydde "skynda dig hit Nelsson , vi ska leka" så jag vände på stubben och hoppade på henne. Det finns inget så roligt som mattar som krälar runt i snödrivorna!

En ny erfarenhet har jag gjort idag: en blå fyrkantig grunka som KLICKAR! Sedan får man godis. Matte lät väldigt rolig när hon läste instruktionerna som följde med - på tyska! Sedan hämtade hon ett lexikon och till slut konstaterade hon att här behövs fler hundböcker - på svenska.

Är min matte utbytt?

Jag tror att min matte är en utbytesmatte. Ikväll gick vi den andra rundan, ICA-Kvantum-svängen, och tror ni man fick nosa runt nå´t? NÄÄ, nästan ingenting. Matte höll bara på hela tiden att jag inte fick nosa, (ja, LIITE fick jag ju) och bara skulle gå fint bredvid henne. Usch så tråkigt. Och inte fick jag skälla på Caesar Millan heller, bara parkera på golvet, försökte resa mig några gånger men som sagt: utbytesmatten var stenhård LIGG KVAR.

Här får ni en länk http://www.pottipotti.wordpress.com/ till lite mellanpudeln Twix och hans mattes blogg med text och bilder på Lillmatte och Twix som hon visade på inoff på lördagen. Skönt att man slapp vara med där.

Rymmaren!

En rymmare har hittat sin förare! Men har

fortfarande siktet inställt på fjärran.

Notera slafset runt magen = reflexvästen.

Fredagkväll tog matten och Nelsson en av de vanliga kvällsturerna, den till hundtoan. Där hade matten den goda smaken att träna inkallning med Nelsson. Det hade Nelsson inte förstått. Han hade för mycket att göra med att kolla in alla goda dofter som fanns i snön, framför allt de dofter som ledde bort från mattens håll, upp längs vägen vid fotbollsplans långsida, där älgarna uppehöll sig häromsistens. Nelsson fick upp god fart, kopplet slängde efter, matten hojtade för allt hon var värd. Och la in en överväxel hon aldrig använt tidigare och rusade upp längs vägen efter den försvinnande pudelsvansplymen och kopplet som slängde som en orm efter pudelherrn. Samtidigt halade hon upp mobilen och ringde efter En Räddande Ängel - Lillmatten. Flåsande kallade matten på hjälp, Lillmatte slog alla rekord när det gäller att klä på sig och springa mot sin gamla mellanstadieskola. Gemensamt tog de sig sedan fram i snöyran, spåren syntes tydligt efter den snabbfotade rymmaren och hans slängande koppel, längs cykelvägar och villakvarter gick färden fram. Av rymmaren själv syntes inte så mycket som svansplymen ens. Matten och lillmatten såg hur han hade snurrat runt här och där men ingen Nelsson syntes till. De stannade och rådgjorde med varandra och undrade var han var - då plötsligt stod han där! Bakom matten med en uppsyn som vad gör ni? Ska vi göra nå´t nu eller? Då hade ha varit försvunnen i 20-30 min. Kändes som 20 - 30 timmar eller så! I mörkret, i snöyran, sent på kvällen i 15 minusgrader.

Lördagen blev lugnare. Meijas familj var borta över dagen och hon var utlokaliserad några timmar  så matten och Nelsson tog med henne för att titta på när Lillmatte visade Twix, en 11-månaders mellanpudelkille, på inoff. De var ett mycket fint ekipage men det räckte inte ända fram till placering i valpfinalen (cirka 50 deltagare). I kritiken stod i a f  bl a "välvisad". 

 

Twix på inoff 2010-02-06