Blåbär

Vår vanliga skog som förvandlats till blåbärsskog.

Vi är inga blåbär, men igår var vi äntligen ut i skogen igen. Förra gången vi var till Gruvis med matte höll vi alla på att bli uppätna av myggen, men nu var det myggfritt, soligt, lite kyligt i luften och ganska behagligt. Ända tills matte upptäckte blåbären. Kairo tyckte det var helt ointressant och hade hellre fortsatt trava på på stigar och bland ris och sten, än att bara vänta. Jag var benägen att hålla med. Matte typ fastnade med krökt rygg, en plastpåse (läs tom bajspåse) i ena handen och blåbär i den andra. I en halvtimme. Hur kul är det på en skala? Jo, jag kom på efter en stund att blåbär är goda, så jag snodde de största mitt framför nosen på matten.

 Sen drog vi i alla fall såsmåningom vidare. Och matte har fått betala sitt pris - jag har hört att hon klagat över ont i ryggen. Rätt åt henne.

Och här har vi hittat tillbaka till terrängspåret.

Lilla K har en outsinlig energi och ett bra minne. Vi fick leka med några leksaker, som för det mesta är undanlagda, en dag. Så hamnade de tillsammans med lite hundgodis ovanpå skoskåpet i hallen. Det tyckte jag var ganska ointressant, betydligt skönare att ligga i solen på trappen. Men lilla K, han satsade järnet för att nå de åtråvärda grejerna. Inte vet jag hur han lyckades just den gången, men andra gånger vet jag att han snappat åt sig både det ena och det andra. Sedan kör han triumfrejs några snabba varv runt gräsmattan.

"Om jag satsar järnet så når jag nog"

Hopp!

Ja så där håller vi på. Kairo jagar fram i tillvaron och jag softar mest. Ibland är vi nyfriserade, här nedan ser ni en nyfriserad Kairo och jag, ja jag skulle kanske behöva en uppfräschning. Matte planerar för det - nångång framöver.

Matten hälsar att hon lekte lite med färgerna i datorn.

Over and out för den här gången. /Nelsson, en mellanpudel ständigt i sina bästa år.

Vi gratulerar!





Lillmatte

                                                                                                                                                                                                                     

Ja nu måste jag få skryta lite om min lillmatte. Vi är väl inte alltid de bästa vännerna men idag måste jag ändå gratulera henne med några extra voff-voff. Hon har idag fått diplom som en av skolans två bästa elever, den andra var hennes bästa vän. Båda har idag gått ut nian med toppbetyg och fick skolans utmärkelse för  "enastående prestationer och utmärkta studieresultat under skolåren 7-9".

Råneälven

Nationaldagsfirande

Förra helgen ägnade vi åt att dels göra en utflykt i skogarna utanför sta´n, såg massor med stormfällda träd som tromben som drog fram här på lördagen fällt. Vi hann också grilla korv, kuta i skogen, beundra Råneälven på några forsande sträckor. Och dagen därpå var det dags för lillmatte att spela i orkestern igen på nationaldagen. Och den här helgen skolkar vi från den planerade utställningen i Vännäs. Ingen orkade åka, alltför långt, alltför varmt, alltför trötta hälsar matte och lillmatte.

1a advent



Det syns ju knappt att de är två!



Några ljus hann matten inte med idag, bara elljusstakarna har kommit fram och lite utebelysning i träden har också kommit på plats. Lussekatterna och pepparkakorna, åtminstone de hemgjorda, lyser med sin frånvaro. Men pudelkillarna har i a f sprungit av sig i skogen en stund medan det fortfarande var ljust.



Inte lätt att sitta still när man är 7 månader!
Men Den Erfarne, där bredvid, han kan.





Nelsson poserar vid äppelträdet. Alla äpplen hänger kvar till
vinterns fåglar. Björktrastarna och sidensvansarna
brukar göra slut på frukten under en vinter.



Kunde inte låta bli en bild till på äppelträden.



Just nu

.. lillmatte kör lydnad i hallen: - Kairo, sitt! Nelsson sätter sig. - Nelsson, puss! Kairo försöker ta klickern.
- Time out! Nelsson och Kairo mäter sig mot varandra. Och ut på tomten för att rejsa en stund.

Hoppas ni alla kära läsare har gjort er medborgerliga plikt och röstat idag. Det har vi gjort här. Nelsson fick följa med på en 1,5-timmes promenad till och från vallokalen. Där fick han träna platsliggning medan husse var in och röstade. Många saker att kolla på: bilister, cyklister, valsedelsutdelare, folk som kom och gick. Det blev två 2-minuterspass medan husse röstade. Gick mycket bra, fast matte stod ju på koppellängd förstås. Där utanför sporthall, badhus och polisstation törs man inte ha hunden lös.

Vad jag röstade på???? Ja, jag kan säga så mycket som att sakfrågorna var inte det som avgjorde, utan snarare de ideologiska grunderna som sitter i sedan barnsben. Och så personröstade jag på yngre kvinnor i alla tre valen.

På eftermiddagen har vi varit i Gruvbergsskogen. Först en promenad med hundarna lösa i olika omgångar, vill inte ha ett okontrollerat rejsande med de två pudelkillarna i full frihet. Nelsson är visserligen skapligt bra på inkallning numera men skulle tro att han har glömt det mesta i ett rejsningsläge med Kairo. Sedan fick Nelsson gå ett spår med 5 apporter och en slutapport, vet inte hur långt det var men det tog nog 20 min för honom. Gick jättebra om jag får säga det själv. Nelsson tog de tre första, passerade 4an och 5an men jag visade dem och vi lekte lite med dem och slutet tog han. Sen blev det köttbulle och Frolic.

Nu väntar sjömansbiffen. Nelsson har knoppat in igen på hallgolvet. Kairo lyckades blöta ner hela sig själv genom att rulla runt i den nyklippta gräsmattan, som fortfarande var lite fuktig efter några regndroppar tidigare idag, och få hela pälsen fullproppad med gräsklipp som pricken över i utanpå kvistar och barr från skogen. Han vistas på trimbordet nu.

Morsning korsning. Ikväll blir det valvaka framför TVn.

-Var är godiset?



Dragkamp! Jag ger mig aldrig!



Nelsson tränar platsliggning i skogen,
med Kairo och lillmatte som störning.

Skogens konung

... i TVÅ exemplar dessutom. Det var vad vi träffade på under sen kvällsprommis efter pudelklubbens möte ikväll. Där kommer jag och Nelsson helt fredligt, närmar oss hundtoan som är målet för promenaden och jag tänkte precis att "nu kan ha få springa lite lös med släpande koppel". Då stod de där: på 50 m avstånd en reslig älgko och något 20tal m bakom henne ytterligare en! Precis där vi skulle fortsätta promenaden. Mitt i villaområdet, visserligen i kanten av fotbollsplanen men ändå. Kan väl säga att vi valde en annan väg och Herr Pudel märkte nog egentligen aldrig vad som fanns i närheten, vinden låg på från ett annat håll, och matte höll stenhårt i kopplet.

Så nu måste vi i fortsättningen även hålla reda på älgarna förutom alla hundar, löptränande tvåbenta, unga ligister på moppe, äldre ligister (?) på snöskoter och vanligt löst folk med eller utan cykel. Och så en del bilar.