Till skogs

...drog pudlarna med sina respektive mattar, hussen följde också med och i skogen mötte Meija med matte upp. Den här äldre matten har ju varit justerad i sin fot i fyra veckor och därför inte vågat sig ut i skogen förrän nu. Så med stödjande bandage och ögonen på skaft för att inte snubbla på något tyckte matten att hon kunde klara STORA, breda stigar. Äntligen, tycktes Kairo säga. Han var nog ganska less på koppelpromenader i närområdet och lite rejsande i trädgården med Nelsson nu de sista veckorna.
Kairo har energi som få. Han tillryggalade säkert tio gånger så läng sträcka som de tvåbenta på den stunden han fick springa i full frihet. Och kom på inkallning gjorde han faktiskt varenda gång. Det gjorde Nelsson också. Men han hittade en dam i skogen, en dam som höll på att göra upp eld. Nelsson tyckte det var ett mycket märkligt beteende och drog sig inte för att rusa fram till damen, stanna på behörigt avstånd och sedan skälla ut henne allt han orkade. Så kom han tillbaka till matten. Hon bjöd på köttbullar, som tack för att han kom tillbaka - inte för skällandet.
Matten gjorde sitt bäst för att fånga skogspromenaden på bild. Visserligen gick den i makligt tempo p g a mattens fot, men i a f Kairo hade farten i topp och bilderna blev därefter. Kanske inte de bästa som skådats i bloggvärlden precis.

Ser ni inte Kairo som kommer på inkallning det fortaste
han kan??? Den lilla svarts tufsen i nedre
högerkant av bilden.

Och här har vi två mattar och några diffusa hundar
därborta. Undrar var Nelsson är?

-Kairo, ta leksaken!

Prydliga pudelpojkar hemma i
höstlig trädgård igen.