Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

onsdag 14 september 2011

Trist väder, trist matte





Ja när det regnar hela tiden och matten inte kan skutta runt i någon större omfattning då får pudelpojkarna träna på något enkelt inomhus. Eller ja, den ena tyckte det var enkelt och hann med flera upphoppningar. Den andra tyckte att "va, varför ska jag sitta eller ligga på stolar och pallar?" och tog det lite mer piano så att säga, med tvekan upp på knarrande stolar och hala lådor. Men vad gör man inte för lite Frolic?

Pudlarna tränar med apporten inomhus också. Kan säga att den ena pudeln tycker apporten är världens mest eftertraktade leksak och hoppade extremt högt för att få tag i den. Rena belöningen när han fick sitta och ta emot den! Den andra pudeln däremot tycker att "Apporten, vad ska det vara bra för? Kan rullas en liten bit på golvet kanske? Tas in i munnen och hållas kvar? Nä, inte för mig" varpå han släpper den och en annan pudel kommer med blixtens hastighet från ingenstans, tar apporten och sticker iväg in under nå´t bord.





Båda pudlarna är numera på hunddagis tre dagar i veckan, och det kan jag säga känns VÄLDIGT skönt nu när jag inte kan gå ut med dem som jag brukar. Och hussen promenerar i o f sig med hundarna om det behövs men är inte världens bästa hundpromenerare så hans insatser blir lite begränsade. Och lillmatten har långa skoldagar i grannkommunen numera så hon är heller ingen tillgång på dagtid. Då är man glad att hunddagis finns och att hundarna är inskolade där! Ja, den ena pudeln skolade in sig i expressfart, älskar allt och alla och ilar in på dagis så fort han får chansen. Den andra pudeln däremot blir nog aldrig egentligen inskolad trots att han varit betydligt längre på hunddagis. Nää, han följer helst matten var hon än är. OK då säger han, jag kan väl vara på hunddagis då om det nu är så viktigt. Pulin Smilla och några andrar snygga tikar finns ju där.

söndag 11 september 2011

Farliga fjällen för flicka från forntiden

Lapporten från Björkliden
med fjället Nuolja i förgrunden.

Silverfallet
Matten har ordet: Jobbet for till Björkliden i arla morgonstund häromdagen. Arbete på tåget och rekreation vid framkomsten. Rekreationen bestod av vandring till Silverfallet och stranden vid Torneträsk, en promenad som först gick nerför i 2 km till stranden. Torneträsk mötte som ett annat hav med hård vind och rejäla vågor som skummade mot stranden. Där intogs varma-koppen-och-smörgås-lunchen, innan kosan ställdes uppåt igen och samma 2 km avverkades innan det blev slappartid före middagen.

Höstfärger vid Torneträsk

Torneträsk

 På kvällen var det De Äldre (matten m fl) som höll ut längst, med TPspelet Globetrotter. De Yngre småbarnsföräldrarna stöp tidigt i säng. Rekreationen fortsatte dag 2 med gemensam vandring Björkliden-Kratersjön-Rallarkyrkogården-Björkliden. En lagom lång tur för delvis otränade deltagare och med tid för gemensam matlagning vid Kratersjön. Matten fick också hålla sitt lilla föredrag om rallartiden och Svarta Björn.

Röse längs leden mellan Björkliden och Kratersjön

Vid Kratersjön
Nu till det farliga: matten kände sig i god form efter alla turer runt ICA, till hundtoaletten och i Gruvbergsskogen med de fyrbenta vännerna på hemmaplan. Så den här vandringen skulle inte bli någon match för henne att knäcka, laddad med 70-talsutrustning av toppkvalité som hon var. Dag 1 gick utmärkt bra, likaså förmiddagen på dag 2. Men det hade regnat på morgonen och stenarna på stigen var slippriga och hala och matten tog det mycket försiktigt. Det var 50 m kvar till Kratersjön, matten studerade stenarna noga, fattade beslut om var fötterna skulle sättas ner och vips! Där låg hon i en hög med ena foten i en obekväm vinkel.

Udda med bandage UTANPÅ kängan, men hade man
tagit av kängan hade den aldrig kommit på igen.
Resten av turen företog matten med en bandagerad vänsterfot, med stöd av en fjällets riddare i form av manlig sjuksköterska som lotsade matten nerför den rätt branta, steniga och delvis hala stigen till Rallarkyrkogården. Sedan blev det enklare att gå även för en något tilltufsad matte, som dock fick åka fyrhjuling den sista kilometern.

Rallarkyrkogården. Många tror att rallarkockan Svarta Björn ligger
begravd under korset för Anna, Norge. Att Svarta Björn var Anna Hofstad
född 1878 från Offersöy i Norge. Men andra säger att under detta kors
 ligger ett spädbarn. Ingen vet säkert. Ingen vet säkert ens om
 Svarta Björn var verklighet eller är en legend.
Nu får de fyrbenta vännerna klara sig med lillmatten som promenadsällskap och så har Meijas matte förbarmat sig över dem också och tar dem med på promenad. Så båda två är nu rätt nöjda efter att ha umgåtts med Meija ett par timmar ute och inne i eftermiddag.

Sens moral:  För framtida fjälläventyr får forntida flickor  fixa framförhållning för fru-kroppen .

Och nästa gång ska de fyrbenta följa med är mattens planering.

måndag 5 september 2011

Premiär!


..ja för den nya reflexvästen alltså. Här är nu riktigt mörkt på kvällarna, särskilt när regnet hänger i luften, och varken man själv eller den fyrbente vännen syns i mörkret. Så idag har vi varit på Vacker Tass eller förlåt - Arken Zoo menar jag, och införskaffat denna reflexvästarnas Rolls Royce, åtminstone om man ska se till priset. Men den sitter som gjuten på Nelsson (som sin vana trogen stack och gömde sig när han såg att han skulle ha något mer än koppel på sig), lyser ordentligt som ni ser i blixtskenet. Och tvärsöver ryggen finns en blinklampa som lyser eller blinkar i rött när man tänder den, annars bara reflex. Bilden gör inte rättvisa åt den illröda tvärgående lampan men man kan ana den som ett rosa skimmer. Ska nog investera i en åt Kairo också, men vi började så här.
F ö läggs den ena dagen till den andra ungefär som vanligt. Matten har idag börjat sitt nya (tillfälliga?) liv som deltidsarbetande och är fr o m idag alltid ledig på måndagar. Får så hur länge det håller m t p hur arbetsuppgifterna brukar hopa sig när man inte är på plats. Nelsson har fått snuva eller vad det nu är. Han har nyst nå´t alldeles fruktansvärt mycket de sista dagarna men lokale veterinärmott rådde mig att avvakta med besök där några dagar till i tanken att det kanske ändå bara är förkylning.
Kairo tovar något i hästväg, snart kommer nog hans päls att ryka all världens väg. Hans matte har börjat gymnasiet i grannkommunen och hennes dagar är långa och tålamodet med pälsvård ligger just nu på minus. Och den här Äldre Matten har inte den tid som behövs heller. Två timmars tovutredande igår och två timmar till idag och då är bara kroppen gjord -  man kan hålla sig för skratt. Och den stackars fyrbente har ju inte bett om att ha utställningspäls. Det är sanslöst vad mycket konstigt som nästlar sig in i den mjuka pälsen ända in mot huden och orsakar tovor stora som pingisbollar. Nu måste Den Äldre hjälpa Den Yngre med pälsvården.