Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

torsdag 12 juli 2012

Hunddagar och Pudelträff


Nyfriserade

Matten och pudelkillarna har varit strängt upptagna i två dagar. Tisdagen hade matten bestämt sig för att nu skulle pudelpojkarna friseras upp ordentligt men dessförinnan skulle de få en skogstur. Sagt och gjort. Sällskapet packade in sig i Volvon, utrustade med långlina, köttbullar, Frolic, leksaker och vatten för alla. Färden gick som så många gånger förr till Gruvberget. Där möttes sällskapet av en gök som kokoade så det hördes över hela skogen. Riktigt roligt att höra tyckte i a f matten. Vad pudelkillarna tyckte behöll de för sig själva för en gångs skull, åtminstone den Brune brukar ju gala för minsta lilla.

Det blev en 40-minuters promenad i solskenet och bland myggen med herr Brun fri såsom fågeln och unge herr Vilde Svart i långlinan. Båda gillade dock köttbullar och kom varje gång på inkallning. Så hade matten planerat att avsluta det hela med en liten träningsomgång i skogen. Hon har hört talas om, och vid några tillfällen även praktiserat under kunnit ledning av Brukspersoner, uppletanderuta (eller vad det nu heter). Matten trampade runt en stund och pudlingarna fick titta på uppbundna vid ett träd. En gammal vante kastades ut. Kairo fick börja ( i långlina, matten ville inte ha en vildpudel i skogen), han hämtade in vanten som om han aldrig gjort annat. En leksak till kastades ut, men nu hade lilla K hittat nåt intressantare att göra och struntade fullständigt i leksaken. Herr Brun fick istället pröva lyckan, han lommade ut, tog upp leksaken, släppte den och kom tillbaka till matten och tittade uppfodrande på henne för att få en köttbulle. Man kan säga att han inte var på hugget.

Sällskapet for hem igen och sedan fick matten ett sammanbrott när hon upptäckte att långlinan inte var med hem. Bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka för att hämta den.



Det går knappt att fånga Kairo
på bild i rörelse för han är så
vansinnigt snabb.

 Resten av dagen ägnades åt att bada, torka, raka, börja frisera herr Nelsson. Nelsson tyckte det var onödigt. Både Nelsson och Kairo fick öronen plockade och rengjorda också, Kairo var inte så intresserad av det. Onsdagen fortsatte i frisersalongens tecken. Nu var det Kairos tur att badas,  torkas och rakas. Han avskydde fönen. Och matten kände sig väldigt ovan vid denne lille svarte filur, det brukar vara K:s egen matte som sköter hans päls, men hon är bortrest. Tänk så olika de är, dessa två. Nelsson lägger sig tillrätta för att fönas torr, tassarna går rätt lätt att raka, nosen har han varit VÄLDIGT rädd om i 5 år och matten har inte klarat den delen av pälsvården förrän nu helt nyligen. Lilla yrhättan Kairo däremot, lätt att bada, nosen jättelätt att raka, men ack så bekymrad han var över fönen och för att inte tala om att raka tassarna. Där blev hussen tvungen att rycka in för att hålla i. Och så fortsatte det med klippning av båda.
Några av deltagarna i pudelträffen. Bättre bilder, tagna av andra,  finns
 på facebook och Pudelklubbens hemsida.

På kvällen bar det så iväg till Pudelträffen. Det var längesedan sist pudelkillarna träffade andra pudlar på detta sätt. Oj vad de var taggade! Där var ju tjusiga små pudeltjejer, tuffa pudelkillar och ett antal mattar och hussar. Tror det var sammanlagt 12 pudlar i alla färger utom röd och i alla storlekar utom toy. Det blev social samvaro vilket pudelkillarna uppskattade lite i överkant, matten vågade inte släppa dem lösa så kopplen fick hållas hårt. En kortare promenad och sedan lite ringträning. Här finns mycket att jobba på om K ska anträda utställningsringarna igen insåg matten. Han är dock en mycket vacker pudel med ett fint huvud och skulle kunna gå långt i utställningsvärlden tror i a f den här matten. Han har åtminstone två champions i sin kullsyskonskara. Och matten är liiiite stolt eftersom det var flera som verkligen uttryckte sig positivt om hans vackra utseende. Och så skryter matten lite till slut om flera positiva kommentarer om Nelssons klippning.



Pudelträffens äldsta deltagare, den värdige Akilles 14 år gammal, ur
San-Jo-Les första kull. Pensionerad agilitypudel..


måndag 9 juli 2012

Vakta trädgård


Vi vaktar för fullt, det var inte idag, men vi såg
likadana ut den där dagen.

Matte säger att idag har det varit sommarens finaste dag hittills. Jag är faktiskt benägen att hålla med, även om vi fyrbenta inte fått se så mycket annat än närområdet idag heller. Men vi tog faktiskt en tur längs träsket på förmiddagen och sedan har vi chillat i trädgården mest hela dagen. Matte, hon har jobbat och jobbat så svetten lackade, planterat balkonglådor och annat, friserat häcken mot gatan, lagat mat åt två- och fyrbenta.

Också full vaktstyrka häromdagen.

Ja chillat och chillat. Jag har skött mitt självpåtagna uppdrag som vakthund alldeles utmärkt om ni frågar mig. INGEN har passerat, pratat högt eller lågt, skällt i de närmaste tjugo kvarteren eller så, lekt eller gjort något annat utan att jag talat om med ljudlig stämma att här är det jag som vaktar och bestämmer vem som får göra vad. Jaja, matte har väl lite att säga till om också. Men inte Kairo och inte husse, lillmatte bryr jag mig inte om för hon är inte hemma. Kairo, han har mest ägnat dagen åt att kuta efter mig när jag kutar till staketet och skäller ut någon och dessemellan har han hjälpt matte med planteringarna, grävt ner och grävt upp sina tuggben på diverse ställen, tuggat på mattes skor, lekt vem-kan-springa-fortast-med-en-petuniaplanta-i-munnen-leken (den leken gillade inte matte), dykt ner i plantjordsäcken och gömt ett tuggben på toan när det inte fanns något säkert ställe ute.


Som tur var slapp vi äta den här konstiga maten som
matte och husse åt utomhus ikväll.

På kvällen fick vi middag ute och sedan fick vi äntligen gå en runda igen. Då fick matte plötsligt för sig att vi skulle TRÄNA, typ 10 minuter eller så, man ska inte ta i för mycket när man är otränad. Det blev lite platsliggning för mig och utställningsträna för Kairo och båda fick vi träna passivitet när den andre tränade. Måste säga att Kairo har blivit betydligt mycket bättre på det än förut. Och omgivningarna på Banverkets parkering är störande, folk, bussar, hundar och tåg. Klart att man inte kan hålla koll på matte då.