6 dagar med en pudelkrodilpiraya

Ja vad ska man säga? Grävskopor och lastbilar invaderar gatan utanför MIN trädgård, jag har fullt upp med att skälla på märkliga maskiner och konstiga karlar hela dagarna och så ska jag dessutom ha den här märkliga lilla tingesten i hasorna stup i kvarten. Fattar inte hur min matte tänker egentligen. Vi som hade det så bra här. Så tar de hem en pudelkrokodilpiraya i mikroformat. En som tar mina saker, svassar runt som om han ägde stället här mitt framför nosen på mig. Försöker stoppa ner nosen i Min Matskål när jag äter, puffar på MIG när jag ligger i MITT kökshörn, eller under MIN byrå, eller bredvid MIN toastol (ja jag vet, det är en konstig plats att sova på men jag gillar den). Då talar jag om vem som bestämmer här: JAG! Grrr! Tror ni han bryr sig? Nä, han bara svassar vidare med svansen i topp. Men när lillmatte spelar piano då blir han minsann skrajsen, gömmer sig bakom matte. Vilken fjant! Och inte får man leka med honom heller. När jag liksom blir på humör och känner att nu kan vi rejsa lite då säger de att jag är FÖR STOR och inte fattar. Och så får han vara i sin hage och jag håller kollen på avstånd. Så där håller vi på.

Midsommar har vi i a f firat, trots grävskopan och pudelkrokodilpirayan. Mattes kompis med tillhörande man och min kompis Meija (labben) var här. Där ska ni tro att pudelkrodilpirayan smilade in sig direkt. Både Meija och hennes matte föll pladask för det svarta trollet, som faktiskt morrade lite åt Meija också. Nu är ju Meija den absolut snällaste hund som överhuvudtaget finns i hela världen så hon brydde sig inte. Nä hon tog sig ett bad i våran mikroskopiska damm istället, knappt så stor så hon fick plats där. Kan säga att hennes matte inte blev så glad. Tyvärr fick inte matte fram kameran och kunde föreviga denna händelse.

Midsommardagen har jag firat genom att kolla matte som hållit på med trädgårdsarbete. Jag skötte lite på mitt håll, och kom på att något skulle kollas upp på vår granngata så jag drog iväg ut från vår baksida med långlinan i släptåg. Hörde hur matte ylade nå´nstans i bakgrunden, men vem bryr sig? Hursomhelst så var det inte så mycket att kolla så när matte kom ifatt mig vände jag om och följde med henne hem igen.

Pudelkropdilpirayan verkar ha blivit väldigt hemmastadd nu. Lillmatte sköter om honom dygnet runt. Hon pustar och undrar hur han någonsin ska lära sig att trava runt i ring. Han som knappt kan hålla ordning på alla fyra benen än. Men snabb är han, och nyfiken. Och lämnar små pölar och högar här och där när lillmatte släpper kontrollen för en stund. Fast ibland lyckas han även sköta dessa bestyr utomhus, även om han mest verkar vara intresserad av gräs, blommor, väggar, dammen, trappen, rabatter, leksaker, lillmattes ben, löv, pinnar, små konstiga saker som ingen vet vad det är o s v. Än så länge har han inte varit längre bort än vår trädgård och cykelvägen. Lillmatte har koppeltränat honom två gånger. Där ligger jag ljusår före kan jag säga.

Och så avslutar vi med en daglilja

vid dammen med grannens

välskötta trädgård i bakgrunden.

Kairo har anlänt!

San-Jo-Les Kairo, 8 veckor idag.

Idag på förmiddagen har matte och lillmatte gjort en resa med bil t o r Övermorjärv. När de kom hem hade de med sig den här till pudel maskerade krokodilen. Jag måste säga att han är liiite jobbig, men ändå intressant. Han tog sig friheten att morra Åt Mig bara för att jag var lite studsig och nyfiken. Vad är det för fel med det?
Sedan har jag haft ett himla sjå att hålla koll på honom hela dagen. Lillmatte har hjälpt till. Eller var det jag som hjälpte henne kanske? Den här pudelkrokodilen har i a f inte lämnat henne en sekund knappt. Själv fick jag minsann klara mig utan matte hela eftermiddagen för hon for iväg till jobbet. Och den maskerade krokodilen nosar runt, käkar, kissar, bajsar och sover. Inget rejsande med mig inte. Nä, när jag kommer med bästa kampleksaken drar han sig undan och lillmatte kampar istället med mig. Undras hur detta ska sluta?

Jag och Kairo och mattes ben.

                                   Kairo vilar på sin mattes =min lillmattes ben.

Som ni ser så är jag i a f ganska snäll och bråkar inte. Nä, jag gör som matte och lillmatte säger, som den väluppfostrade pudelkille i sina bästa år som jag är. / MVH  Drefvikens Fred Astair, även kallad Nelsson.

Gropen

Snart är den utanför vårt hus!

Ja, nu närmar den sig mer och mer. Jättegropen har nu 25 m kvar innan den stänger vår infart! Blir det nästa vecka månntro? Den sniglar sig fram, blockerar för allt, maskinerna väcker den nattugglande lillmatten nu på sommarlovsmorgnarna när hon hellre sussar en stund till. Matten har redan flytt fältet i arla morgonstund och hör aldrig något. Ser bara hur GROPEN kommer närmare i snigelfart.
Sommaren har slagit till, åtminstone när det gäller de långa ljusa kvällarna. Nu kan man förlänga ICA-Kvantumrundan till en Lill-Avanrunda som vi gjorde häromkvällen. Pudelherrn visade att han kan minsann sitta på ganska spetsiga stenar. En timmes koppelpromenad avslutades med lek med bollar i trädgården och lite rejsande. Ikväll gick rundan åt andra hållet, bort mot den berömnda hundtoaletten där älgarna huserade i vintras. Ikväll var det långlina som gällde, klickern var med och det klickades vilt och delades ut Frolic när Den Fyrbente intresserat noterade inte älgar men väl storspoven. Den hade säkert ungar eller nåt så på hugget som den var, cirklade runt och retades en bit bort på stigen. Skvallerträning??? Undrar matten och fortsätter släpa på klickern och fickorna fulla med Frolic. Frolicen kom sedan väl till pass i godisträdet.

Nelsson vid Lill-Avan, kl 20.30 15 juni.

När matten tänker

Nelssonpelsson vilar på mattes ena fot sedan han trasslat en stund med alla sladdar och nu sover under databordet, som vanligt när matten sitter vid datorn sent på kvällen. Det har varit skolavslutningsdag. Den fyrbente märkte inte mycket av det, mer än att han fick en tillfällig kompis i sitt utrymme på hunddagis där han vistas ibland. En behaglig liten cavalier king charles-dam, den bekanta Cherie som bor några hus bort från den fyrbente krulltotten.
Den Yngre Generationen deklarerade att Den Äldre Generationen inte behövde närvara vid skolavslutningen detta läsår. Det skulle vara slöseri med tid. Den luttrade modern, tillika matten, tillika Ansvarsfull Arbetstagare, såg genast sin chans att komma ifatt lite på arbetsplatsen där de flesta andra Ansvarsfulla Arbetstagare firade någon form av skolavslutning.
Efter att ha uppnått något av arbetsdagens komma-ifatt-mål samt ätit middag tog matten, lillmatten (tillika med-betygen-mer-än-nöjd-tonåring) samt den fyrbente kvällens promenad. Den avslutades med att beskåda kommunens stora utgrävning som äter sig fram längs gatan i snigeltakt och hela tiden skapar den största tänkbara grop, bred och djup, korsad på olika nivåer av rör hit och dit, med lite vatten i botten.
Så var det dags att sjunka ner i soffan och se slutet av Pianisten  - en, visade det sig, mycket sevärd film.
Och så var det bloggarna som skulle kollas av och kommenteras, facebook kontrolleras, twittrandet fick vara, e-posten snabbkollas, och hoppsan skulle visst anmäla till utställning.
Till sist - ett bloggtips till er som vill läsa om annat än hundar, mer om livet och kanske se en film eller en vacker bild så kan jag rekommendera http://www.promenaderochutflykter.blogspot.com/. Där kan man bl a under Maj läsa om Tvärtom-regeln, under Februari Om curla, och annan livsvisdom presenterad med stil och inte helt utan humor.

Passivitetsträning

Ja, det är vad jag ägnat stor del av den här dagen åt. Vi for iväg till nå´t jippo där lillmatte skulle spela i orkestern och husse sjunga i kören. En massa folk stod där, jag och matte också. Folk med flaggor och de marscherade hit och dit och kommunalrådet sa några  (alltför många) väl valda ord, kören sjöng, orkestern spelade, kommunalrådet sa något mer, en tjej sjöng solo utan komp på ett annat språk, vi pratade med bekanta och väntade. Jag väntade mer än någon annan. På att få gå därifrån, på att lillmatte eller husse skulle komma, på att något KUL skulle hända. Men nej. Det gick bara ut på att vänta. Inte fick jag skälla heller. Så åkte vi till slut hem efter ett bra tag. Efter all denna väntan var det väldigt skönt att sträcka ut sig framför spisen medan matte lagade mat.
Glad nationaldag på er!

Vad händer?

Ja, inte vet jag. Men nu på lördagen fick jag vara ensam hemma jättelänge fast det såg ut som om matte skulle ut med mig när hon klädde på sig. Sedan kom de hem hela bunten och mystiska dofter slog emot mig när jag scannade av allas byxben. Kan det hänga ihop med de här småmonstren?

Jag trodde att Kairo är en stad,

men nu säger alla att det är en PUDEL