 |
| Vår vanliga skog som förvandlats till blåbärsskog. |
Vi är inga blåbär, men igår var vi äntligen ut i skogen igen. Förra gången vi var till Gruvis med matte höll vi alla på att bli uppätna av myggen, men nu var det myggfritt, soligt, lite kyligt i luften och ganska behagligt. Ända tills matte upptäckte
blåbären. Kairo tyckte det var helt ointressant och hade hellre fortsatt trava på på stigar och bland ris och sten, än att bara
vänta. Jag var benägen att hålla med. Matte typ
fastnade med krökt rygg, en plastpåse (läs tom
bajspåse) i ena handen och blåbär i den andra. I en halvtimme. Hur kul är det på en skala? Jo, jag kom på efter en stund att blåbär är goda, så jag snodde de största mitt framför nosen på matten.
Sen drog vi i alla fall såsmåningom vidare. Och matte har fått betala sitt pris - jag har hört att hon klagat över ont i ryggen. Rätt åt henne.
 |
| Och här har vi hittat tillbaka till terrängspåret. |
Lilla K har en outsinlig energi och ett bra minne. Vi fick leka med några leksaker, som för det mesta är undanlagda, en dag. Så hamnade de tillsammans med lite hundgodis ovanpå skoskåpet i hallen. Det tyckte jag var ganska ointressant, betydligt skönare att ligga i solen på trappen. Men lilla K, han satsade järnet för att nå de åtråvärda grejerna. Inte vet jag hur han lyckades just den gången, men andra gånger vet jag att han snappat åt sig både det ena och det andra. Sedan kör han triumfrejs några snabba varv runt gräsmattan.
 |
| "Om jag satsar järnet så når jag nog" |
 |
| Hopp! |
Ja så där håller vi på. Kairo jagar fram i tillvaron och jag softar mest. Ibland är vi nyfriserade, här nedan ser ni en nyfriserad Kairo och jag, ja jag skulle kanske behöva en uppfräschning. Matte planerar för det - nångång framöver.
 |
| Matten hälsar att hon lekte lite med färgerna i datorn. |
Over and out för den här gången. /Nelsson, en mellanpudel ständigt i sina bästa år.
