Vädrets makter

Pudel och vädrets makter har inte varit överens sista tiden. Det är ingen ordning på vintern här. Ena dagen - läs för några dagar sedan typ förra helgen - tog vi en prommis längs med träsket på ett ställe där vi inte går så ofta. Pudlingarna och jag var lite undrande - var det vatten eller var det is vi såg på?

Tittade man åt andra hållet så blev det lite tydligare: Is.

Och så fortsatte vi längs stranden, bort förbi Meijas hus. Det har varit så varmt så vatten trängt upp ur marken som är kall och så frusit till på många ställen, eller hur det nu uppkommit. I skogen där vi gick en annan dag var det svallis på stigarna som var som frusna bäckar. Så även här längs träskets strand. Här brukar det vara lite fuktigt på sommaren och man kan bli lite blöt om fötterna om man har otur, men det brukar gå att ta sig fram i t ex sandaler i a f. Men nu  --- ett mindre fält av svallis som liksom rinner ut i sjön. Bara att gå runt.



Svallisen "rinner" ner i sjön. Vi brukar gå här, rakt över, strand-
kanten fortsätter egentligen där bakom Nelssons rygg ungefär.



Senare i veckan har det blivit ännu varmare. Nu har träsket gått upp igen. Och dimman har legat mer eller mindre tjock över sjö och skog. Men är man Pudel så måste man ändå ut. Och matten sliter sitt hår för det är sand överallt inne. Man dammsuger, hundarna kommer in och så är det dags igen.



Dimma över träsket häromdagen.



I morgon blir det kanske Gruvberget (för vilken gång i ordningen?) igen. Fast vi var där idag också. För ovanlighetens skull tog vi oss runt i terrängspåret, i god ordning. Matte sprang INTE, Nelsson i koppel, Kairo i långlina. Och ett antal svallis-områden fick vi passera. Kairo förstod att hålla sig på sidan, Nelsson plågade sig över isfälten. Matten klafsade också på vid sidan.

Och idag har vi fått veta att Nelssons kullsyskon Drutt och Koffie, de två svarta i kullen, båda somnat in för evigt av olika anledningar. Nu är kvar de bruna, Nelsson och Monya. Vi sänder många tankar till Drutts och Koffies familjer.

Oktober

Ja den månaden är slut och pudlingarna har gjort sina vanliga rundor, runt ICA, kiosken-svängen, hundtoaletten/fotbollsplan,  industriområdet, träskstranden, Övre Torpgärdan, diverse Gruvbergsstigar o -terräng, gräsmattan och tillbringat X antal dagar på hunddagis. En helt vanlig månad alltså. Sista delen av oktober bjöd på rejäl kyla, neråt  minus 15 några dagar och pudrat med frost. Träsket la sig med blankis. Och så kom tisdagen med kraftigt snöfall, stigande temperatur, regn och isgator med smältvatten ovanpå. Nu har vi plusgrader igen och träsket har gått upp igen bitvis.

Vi har alltså varit lite här o där i närområdet som synes på bilderna härnedanför.

Gruvberget, tur det finns nära. Vart skulle vi annars ta vägen för våra skogspromenader?


Gruvberget, sitta på stubbar - det är vi bra på.





Och den här kontrollen har vi i alla fall hittat.
Finns det fler?

Närområdet - gräsmattan är bra till mycket. Ibland kastar matten ut Frolic. Eller hundleksaker, fast då blir letandet inte lika intensivt.

Vad gömmer sig där bland löven månntro?

 Gruvberget igen. Den här gången gjorde lillmatte oss sällskap. Och Nelsson hade den goda smaken att dra iväg på ett eget litet äventyr, två gånger till o med. Han var lös och Kairo i långlinan. Och plötsligt utan förvarning drar Nelsson iväg i 100 knyck utför stigen, över kalhygget o ner bland storstenen neråt vägen. Vi såg honom hela tiden men jädrar, aldrig sedan den gången han drog efter en snöskoter har jag sett honom springa så fort och målmedvetet. Han kom tillbaka igen ganska fort, inhöstade en liten bit Frolic som tack för att han kom tillbaka och drog snabbt iväg igen till samma ställe. Men då blev det koppel på sedan. Och inte kunde vi förstå vad som lockat så när vi gick ner o kollade.


"Ja, jag lurar dem liiite och håller mig i
bakgrunden men snart drar jag
iväg nerför stigen", tänker nog Nelsson.




Frolic till alla?




Lillmatten, tillika hårdrockaren, med Kairo.

 En dag förra helgen gick vi en runda som vi tar ibland när matten är less på de vanliga. Den runt travet och förbi Arenan. Den tar dryga timmen i någorlunda god fart. Och på slutet lite posering vid travhäststatyn. Nelsson tittade misstänksamt upp på den och skällde sedan lite på prov.

För ett par veckor sedan var det så här vackert ner mot träsket. En riktigt fin oktoberlördag. Vi tog fika med ner till sjön och drack det där. Hussen hade rullatorn, pudlingarna fick gå i mikrofart.


Svartbyträsket en oktoberlördag.