Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

måndag 3 maj 2010

Regn och kyla, rapport från sista-aprilhelgen i norr.

Valborgsmässoafton blev den kallaste och mest regniga på många år. Matte kan inte ens komma ihåg en sista april-1a maj-helg med så urrisigt väder.  Vi var i a f ut på valborgsmässoaftonskvällen och kollade på lillmatte som spelade med sin orkester, tågandes genom sta´n i duggregnet. Vårtal och körsång enl traditionen, några fler fyrbenta såg vi också, jag hade en del att göra med att hålla koll på dem. Några enstaka smällare hördes på avstånd, men inte värre än att vi stod ut.
1a maj randades med ännu sämre väder. I stort sett spöregn hela dagen. Matte tyckte dock att vi skulle trotsa vädrets makter och ta oss in till sta´n igen för att kolla lillmattes orkester som skulle spela i 1a-maj-tåget. Det blev inställt pga regnet. Men då hade vi redan packat in oss i bilen, husses barnbarn väl fastspänt i barnstolen, barnvagnen av modernt snitt snyggt hopvikt och intryckt längst bak på MIN plats. Jag fick trona i baksätet med matte och bebben. Ut i spöregnet och vi tågade på egen hand runt stan. Tala om att man var blöt, smutsig, krullig efteråt.
Nu har vi fått lite mer maj-aktigt väder, snön är snart ett minne blott, och temperaturen är i a f på plussidan nu. Förra året påminner sig matte kunde man gå barbent i foppatofflor den här tiden. Men i år hade matte fortf vinterjackan igår.
Några bilder från helgen. Kan inte låte bli att för jämförelsens skull visa en från förra året också.

Här finns minsann också tussilago!

Blåsorkestern med poliseskort en regnig valborgs-
mässoafton 2010.

30 april 2010 i duggregn.

30 april 2009 nästan på samma ställe som ovan,
nästan precis samma tid på kvällen.

Och sist men inte minst, en fasantupp besökte igår vår
trädgård, fotad genom köksfönstret.

2 kommentarer:

Majsan sa...

Jag efterlyser härmed värmen, var har den tagit vägen?? Snön på bilderna försvann för ca 3 veckor sedan. Bilderna är inte purfärska nämligen, utan har legat i kameran och bidat sin tid ett tag.

Erika sa...

Burr!!!

Vilken cool fasan. Vi brukade ha sådana i trädgården i Malmö när jag växte upp (vilda förstås).