Vardagen tar vid.

Livet börjar återgå till det vanliga. Nästa vecka börjar lillmatte skolan igen och husse ska visa att han minsann klarar av två hundar... hm. Matte är inne på tredje arbetsveckan och bearbetar sina kollegor för att få ledigt en vecka i september.

Vi tränar vidare på lydnaden. Små steg är det. När Nelsson ska sätta sig invid matten blir det alltid en liten krok innan han dimper ner med rumpan, alltså han sätter sig snett och sedan blir det krok när man ska rätta till det. Matten grunnar på hur man får bort kroken? Många är de lärdes skrifter hon konsulterat. Frolicgodiset finns i handen. Nelsson älskar Frolic. Man ska minska handrörelsen successivt har hon läst. Hur då? Frågorna hopar sig. Träningen fortsätter. Ikväll blev Nelsson plötsligt riktigt taggad på att komma på inkallning av någon outgrundlig anledning (Frolic?) i träningssituationen när vi var nere vid träsket för kvällsprommisen. Där är stora gräsytor som gjorda för att springa på. Jädrar vad det gick undan när han kom flygande på kommando, och damp ner efter en liten krok vid min sida. Vi körde några gånger. En stund senare på ett annat ställe gick det inte att motivera honom till något alls, då var det för mycket att lukta på. Det stället måste ha någon särskild dragningskraft, för där har han stuckit två gånger.

Man kan ALLTID tjuva en strumpa.

Utställningsträning för Kairo

Häromkvällen var vi på socialträning på lokala kennelklubben. Gissa om vi hade två riktigt trötta fyrfotingar med oss hem den kvällen. Särskilt Den Yngre, pudelpirayan Kairo. Han har aldrig sett så många hundar samtidigt i hela sitt liv, tror jag. Den äldre fick lite mer promenad + lite träning när vi kom hem, sedan var han utslagen. Snart börjar valpkursen.

Lillmattes alster

Snyggast