Upp som en sol, ned som en pannkaka. Eller hur vintern blev sommar och jag blev fel.

Så har det hänt igen: den norrbottniska vintern övergick i vår i typ två dagar och sedan slog ryssvärmen till och det blev sommar. I rabatterna tävlar nu påskliljor, scilla, snödroppar, tulpaner, pingstliljor, pärlhyacinter med spirande praktlysing, daggkåpa, stjärnflocka, daglilja, bergenia om vem som kommer upp snabbast och blommar först. Leder just nu gör påskliljorna. Snödropparna och pingstliljorna slår just ut, scilla och krokus har blommat över, tulpanerna är i knopp, pärlhyacinterna likaså, de övriga skjuter upp med en farlig fart. Under vinbärsbusken på baksidan blommade blåsipporna härmodagen, den första maskrosen följdes snabbt av flera och björkarnas musöron hann man knappt se innan de slog ut ordentligt och nu nyser halva befolkningen och gnuggar ögonen för glatta livet.

Den Yngre Generationen = Lillmatte har varit på "konfa"-läger och blivit helt salig, så salig så Den Första Officiella Utställningen för året för den ystre pudelherrn Nelsson blev en tillställning av det tristare slaget. Lillmatte var inte riktigt i form för utställning, matte fick göra det mesta. Pudelherrn skötte sig exemplariskt på trimbordet (långvarig träning börjar äntligen ge resultat) både hos mattes arbetskompis tillika hundfrisör i fredags och vid förberedelserna inför utställningen i det snyggt och snabbt uppresta tältet i söndags. Snyggt visade lillmatte den uppsnofsade pudelherrn, som förde sig skapligt i ringen. Domarens uppfattning gick dock  inte samma väg som lillmattes och mattes. Domaren såg inte alla fördelar med Herr Nelsson (hans härliga temperament, underbara frisyr och fina pälsstrukur, det fina uttrycket, den välmejslade utformningen av huvudet, hans muskler, den underbart glada svansen, de fina övergångarna i färg från mörkaste brunt runt ögonen till ljusaste grått på svansen med svarta tecken i huden där han blivit biten av andra hundar - dock ej pudlar- och allt annat). Nej domaren såg bara en välansatt svans på en välvisad pudel som som rörde sig konstigt från sidan och gav en tvåa. Märkligt! Man kan säga att hon var frikostig med tvåor: av tre hanar i juniorklassen fick en en tvåa, en en etta (som lillmatte visade) och en fick en etta med CK, av tre hanar i öppenklassen fick två en tvåa. Matten till hanen med ettan med CK i junioklassen fick å andra sidan en rejäl uppsträckning av domaren för att hon inte visade hunden på ett sätt så att han kom till sin rätt. Domaren tog över och visade hur hon skulle göra. Nu råkar vi veta att den matten har mellanpudeluppfödning i Jämtland och förra året förde hon en annan av sina hanar till championat...

Hursomhelst så har matte åter tagit sig en funderare på om ekipaget verkligen ska visa upp sig fler gånger, när nu Den Inre Skönheten inte alltid är så märkbar för domarna när de beskådar Den Yttre Förpackningen.