Utbrytarkungen

 

 

Utbrytarkungen

förklädd till jultomte.

I Mattens och Nelssons familj bor  en Utbrytarkung. Han heter Kairo. Ibland är han också en inbrytarkung.

Snödrivan syns därborta mot staketet.



 

Matten har noterat att snödrivan innanför staketet har växt sig allt högre och därmed utgör inte längre staketet något egentligt hinder för en nyfiken fyrbent mästarhoppare. Så matten tog sig i kragen häromdagen och skottade undan en del snö. Det blev liksom en liten vallgrav innanför staketet. De två fyrbenta var med matten i den snötäckta trädgården medan matten finputsade snöskottningen. En välbyggd och synnerligen väldoftande lapphundstik med vidhängande matte passerade på cykelvägen utanför staketet. Båda de fyrbenta uppmärksammade genast matten på sakernas tillstånd genom att rusa fram till staketet, vråla ut sina synpunkter och så tog Utbrytarkungen helt sonika ett hopp över. Den mer försiktige Nelsson var också väldigt intresserad och följde efter viss tvekan sin kompis. Lapphunden med vidhängande matte fann sig snart omringad av uppvaktande pudelkavaljerer, som dock villigt följde med när lapphunden leddes in genom grinden av sin matte. Frid och fröjd, utbrytarkungen var nu förvandlad till en av två Synnerligen Intresserade pudelherrar. Dessa herrar fick dock finna sig i att bli kopplade de också då lapphundsdamen var i begynnande löp.

Matten insåg att vallgraven innanför staketet inte var tillräckligt djup så hon skyndade sig att göra den djupare, nästan ända ner till marken. Staketet är under sommartid drygt 80 cm högt, nu blev det väl kanske 70 cm. Ingen match för en Utbrytarkung, som en annan dag var ute med Den Yngre Matten när det passerade en gångtrafikant. Intressant tvåbent tänkte nog Utbrytarkungen, satsade allt på ett långhopp från den fint uppskottade snövallen, över den fördjupade vallgraven, över staketet och ut på cykelvägen. Väl där insåg han att en tvåbent utan vidhängande fyrbent inte var lika intressant som en pipleksak och kom genast tillbaka in genom grinden.



Så oskyldiga! Ibland kan man ligga på samma pläd,
så länge den inte är pulvriserad av någons tänder.



Inomhus är utbrytarkungen en inbrytarkung. Han passerar med lätthet kompostgallret som delar in hallen i två delar: en avdelning för skor och ytterkläder m m innanför ytterdörren, en annan avdelning för fyrbenta vänner som ska förhindras att i obevakade ögonblick göra om skohyllan till ett eldorado av bitleksaker. Nelsson är MYCKET rädd för kompostgaller och skulle aldrig komma på idén att försöka forcera ett sådant om det på minsta vis gör motstånd eller är ivägen. Kairo däremot gör sitt bästa för att helt enkelt TRÄNGA sig igenom - och lyckas för det mesta. Sedan är det fri passage även för Nelsson. Men det är bara när de tvåbenta är hemma som inbrytningen resulterar i skohämtning eller inbrytning i skåpet med spårlinan och diverse attiraljer för spårläggning. När de fyrbenta är ensamma hemma stängs kompostgallret noga av t ex matten innan hon går ut. När hon sedan kommer hem sitter båda de tvåbenta precis innanför ytterdörren och väntar - inga skor har konsumerats, inga skåpdörrar är öppnade men kompostgallret är forcerat med all säkerhet av Kairo som förtrupp och Nelsson som efterföljare. 



   



Skönt att julen är över så man slipper

sånt här trams.

Snögubbar

Det är vad de två fyrbenta blir varje gång de går ut de här dagarna. Förra helgen var det 3 dm nysnö, 17 minus på måndagen, men tisdag, onsdag, torsdag plusgrader och regn, fredag nollgradigt, igår började snön falla igen men fortsatt noll grader, så även idag. Kramsnö och fallande blötsnö - perfekt (?) för pudelpälsar! "Hurra det snöar, jag plöjer gärna hela gräsmattan med gångar i snön!" tycks  Kairo säga så fort han får chansen. "Menar du att vi ska gå ut nu igen?" verkar Nelsson tycka, "jag tömde ju blåsan ordentligt för sju timmar sedan eller vad det kan vara, det är helt onödigt att gå ut, jag försvarar min plats under matbordet istället". Och sedan när promenaden är slut, de fyrbenta röjt undan all snö ur drivorna och ner på den så fint skottade infarten igen, då tycker Nelsson att "VA, ska vi in igen redan? Det är väl dumt, vi skottar ett tag till, jag kan skälla på alla som passerar och så kan vi busa, jag drar i dina kläder så kan Kairo rusa runt i snödrivorna för sig själv ett tag till."

Mattes kamera har fått nå vajsing
så bilderna blir därefter.

Dessa två fyrbenta vänner är verkligen olika. Kairo - detta svarta yrväder, trasdockan som gärna låter sig bäras, hoppar upp ryggen om man sätter sig, studsar upp på pallar och fort ner igen, störtar fram i kopplet, tuggar på alla tuggben han får och på alla leksaker, glatt och frimodigt plöjer rakt igenom vattenpölar, smiter ut genom dörren utan att man märkte hur det gick till, studsar upp i Den Äldre Mattens säng på morgnarna och väcker både henne och Nelsson. Nelsson å andra sidan - den brune numera snarare gråe herrn som stel som en pinne motvilligt låter sig lyftas upp och avskyr att vara i famnen, med tvekan efter mycket lock och pock kan fås att hoppa upp på en pall (?), försiktigt rundar alla vattenpölar, trynar i mattes säng tills matten själv behagar stiga upp om så tusen Kairos störtar runt i sängen, avskyr allt vad hårda tuggben, riktiga märgben, o liknande är om det möjligen inte handlar om att ligga och vakta på något han stulit från Kairo, kan också tänka sig smita ut men är långsammare än Kairo och kollar först av matten om man kan lyckas eller inte. Åter kan man bara konstatera: två mellanpudelhanar, två HELT OLIKA individer.

SNÖ!

Matten har varit på arbetsresa till Stockholmsområdet och för att inte förorsaka alltför mycket krångel i hemmet undertiden har de fyrbenta fått tillbringa några dygn på hundpensionat. Det var två mycket glada pudlar som mötte matte vid hennes hemkomst. Och ännu gladare blev de när matten tog ut dem på kvällsrundan och det visade sig att det "spösnöade", för att använda Den Yngre Mattens ordval. Kairo plöjde runt som en galning trots att han var kopplad. Snö i pälsen efter fem meters promenad och efter en halvtimmes promenad på oplogade gator och gångbanor samt nästan en timmes fritt galopperande runt på trädgårdens snöklädda ytor såg har mer ut som en snögubbe än som en svart pudel. Nelsson plöjde på han med, men låg hästlängder efter Kairo som var helt vild i snön.

Matten själv fick ägna nästan en timme åt Den Vita Sporten, och nu kan man säkert ägna en timme till åt denna ädla sportgren. För att inte tala om hur det kommer att se ut i morgon bitti om det fortsätter som nu. All den snö som inte kommit i oktober och november verkar nu komma på ett par dygn.

Två spår

Idag har matten sin lediga måndag. För det mesta innebär det att pudlisarna får sina promenader men matten måste också göra Viktiga Saker som köra till soptippen - förlåt återvinningsstationen-, gå till skomakaren, handla mat och sån´t. Idag har dock pudlisarna fått lite mer av mattens lediga dag. Den Svarte Unge Ystre Kairo och Den Lite Äldre Sävlige Nelsson samt matten och Hussen drog till Gruvberget. Matten hade gett sig den på att nu skulle det spåras.  Så medan pudlisarna satt i bilen och ylade och hussen tog en egen liten tur fixade matten till två spår, ett kort med en apport och en leksak på slutet till Kairo och ett lite längre med sex apporter till Nelsson. Marken var frusen, med pudersnö, det frasade i marken när matten plöjde fram i terrängen med alla attiraljerna.
Innan de två fyrbenta fick gå sina spår tog sällskapet en kortare promenad. Matten hade tänkt sig lite längre sträcka med Nelsson lös och Kairo i långlina. Men båda de fyrbenta var så inställda på markens dofter så promenaden blev kortare än tänkt, Nelsson ägnade sig mest åt att snoka efter djupfrysta blåbär, Kairo drog runt som en torped med linan slafsande efter.
Spåren då? Ja Kairo var på hugget och gick nästan precis i mattens fotspår som syntes i den frusna marken. Ända tills han fick syn på plastpåsen matten hängt upp i ett träd ovanför apporten - jädrar vad skraj han blev. Han i det närmaste ÅLADE sig fram i spåret så långt han vågade sedan han fått syn på plastpåsen, sedan studsade han bakåt flera meter när han kommit nästan ända fram. Matten fick gå före och visa att det här var minsann inget farligt. Undrar hur han skulle ha betett sig om han genomfört MH, tänkte på spökena. Hursomhelst så vågade han sedan fortsätta förbi och spikade rakt på nästa och därmed även sista kontrollen, nä förlåt, apporten som inte var en apport utan en leksak. Fast sen fortsatte han i god fart vidare.
Nelsson var om möjligt ännu mer på hugget än Kairo, han hade ju dessutom fått vänta och suttit och tittat på när Kairo och matten försvann mellan träden. Nelsson följde spåret i god fart, men sedan blev det något fel i nosen på honom för matten fick hjälpa till en hel del, vilket var möjligt eftersom hon hängt upp plastpåsar även i detta spår. Nelsson struntade både i plastpåsar och apporter den här gången. Ekipaget fick ta en extra tur för att lokalisera de överhoppade apporterna på slutet, det började skymma så det var inte så lätt. Men man kan säga att även om spårandet idag inte var på topp direkt så ligger två utslagna pudlar på golvet under datorn nu. och matten funderar på om hon hade gjort Nelssons spår lite för svårt. Det gick i en böj, kan man säga.
Kameran var med ut, men vem hade tid med sån´t när pudlarna drog hit och dit, apporterna ven, snön frasade under fötterna och Hussen trodde matten irrat bort sig med Nelsson när det dröjde innan de kom tillbaka.
Nä, istället publicerar matten några inte alltför bra bilder (tagna med arbetsmobilen) från lördagens tillställning då Kairo visades på Norrlabbens inofficiella utställning i närområdet. Mest för att träna lite eftersom det var ett tag sedan sist. Egentligen har han för lite päls för att ställas ut, frisyren kan väl betecknas som någon slags modifierad T60. Och det är Kairos egen matte, tillika familjens tonåring och numera gymnasist, som själv friserat honom.
HP blev det, sen tog det stopp. BIS blev en bayersk viltspårhund som redan hade ett stort antal titlar. Matten vann i a f en julskinka på lotteriet.
                                                      

Ljuset har återvänt

Det skymtar i a f lite längst bort i tunneln.
Igår var ledig måndag för matten. Den här måndagen var hon lite slöare än förra måndagen. De fyrbenta kom i a f ut på en runda efter att först ha studerat trädgårdens skrymslen och vrår nu när ett tunt snötäcke lagt sig över allt intressant, som plötsligt blev intressant igen fast på ett annat sätt.

Vad gömmer sig där då?

Ett fynd! Djupfryst gammal falukorv!
Kan man t o m försvara mot Nelsson med morrning.

Kairo gjorde veckans fynd: falukorvsbit som hamnat på avvägar i häcken. Där fick matten använda mycken list för att övertyga honom om att den ändå inte var så värst god.
Matten har också gjort veckans fynd: en rörmokare anlände tre timmar efter nödropet per telefon och inom en kvart var avloppet från badkaret fixat! Det har utgjort en långvarig plåga för matten tillika husets allt-i-allo-reparatör som gått bet på detta monster till badkar, golvbrunnen var rena barnleken jämfört med badkaret som bara fyllde på vatten och släppte ut endast i mikrofart. Nu återstår bara en rejäl omgång för rengörning av rörsystemet och sedan kan matten (till helgen kanske) njuta av bubbelbadkarets alla fördelar igen.
Dessutom har matten skramlat fram lite mod ur den uttjänta hjärnans skrymslen och vrår och lyckats uppdatera webbläsaren så nu är blogger och matten på god fot med varandra igen. Och tänkt så mycket enklare det blev att göra inlägg i bloggen när allt fungerar som det ska!
Nu återstår bara att fixa digitalkameran, men man får väl hålla sig till dagsljusfotografering tills vidare. Arbetsmobilens kamera kan ju till nöds användas annars.

Alltid lika vackra pudelpojkar!

Mörkret lägrar sig

Ja, mer än på ett sätt alltså.
1. Ute är det mörkt eftersom det är midnatt. Varje kväll sker kvällspromenaden i mörker, åtminstone fram till nu eftersom snön lyst med sin frånvaro och termometern visat mestadels plusgrader, dimman har legat tät understundom och de fyrbenta har varit dj----t skitiga. Mörkt blir det på skogsturen söndag eftermiddag också om man inte är ute före kl 14. Nu dalar det ner vita flingor som lagt ett cm-tjockt täcke på gräsmattan ikväll. Äntligen! Lite ljus i a f i tillvaron.

Nelsson tränar platsliggning
på parkeringen vid Trafikverket.
Det ser ni väl?

Första snön ikväll.

2. Mörkt är det även i datorn. Dvs krångel hit och dit. Nu dj---s blogger med matten och tycker att webbläsaren är (förmodligen) för uråldrig och släpper knappt in bloggskaparen i den egna bloggen. Här ser jättekonstigt ut när man lägger upp bloggen.  Och Telia vägrar låta bredbandet fungera som det ska, eller är det möjligen maten som har problem i sina relationer med cyberspace?  Tanten är nog för gammal helt enkelt. Klarar inte de här nymodigheterna med uppdateringar och uppgraderingar hit och dit. 
3. Digitalkameran har slutat fokusera om man har blixten inkopplad. Mörkt även där alltå, eftersom det mestadels är mörkt ute när matten är hemma och ev tänkte ta en bild eller två på de fyrbenta eller nå´t annat.
4. Och sist men inte minst: I mattens hjärna är det ännu mörkare, där går det på sparlåga.



Mattens hjärna???



Återuppstått

Ja det har varit lite bloggtorka här ett tag. Matten har inte varit riktigt på humör, hon säger att det finns ju även annat i livet än att sitta och nöta tangenter. Vad har hänt sedan sist? Inte mycket.
De tvåbenta har förfasat sig i flera veckor över de ständiga utgrävningarna på lokala gatan. Dessa verkar nu ha nått sitt mål för denna säsong vid nästa gatukorsning. Gropen utanför Huset har således täppts till, dessförinnan såg den ut som om någon lagt ut en jätterulle toapapper i den. Man har fått en rejäl morgonpromenad för att hämta den ej utburna tidningen några dagar när gropen var som störst och mest närbelägen. Husets brevlåda har nämligen på Postens inrådan flyttats tvärsöver gatan till grannen för att minska brevbärarens turlängd. Och soptunnorna går nu samma väg.

De fyrbenta har förundrat beskådat alla stora och konstiga fordon som deltagit i gropens förflyttning i makligt tempo förbi Huset och bortåt gatan. Nelsson har skällt ut dem efter noter, Kairo är inte sen att hänga på.  Däremellan har de fyrbenta varit med matte på olika typer av utflykter: till skogen utanför stan med Meija, långpromenad med matte i koppel så matten till slut fick ont i fötterna, till stan med stadspromenad och klättra i nedfallna träd. Kairo hann med ett tiotal vändor upp-o-ner för stocken alldeles på egen hand medan Nelsson med största tvekan lät sig lockas upp så småningom.

Lillmatten har dragit till Kungl Huvudkommunen för att träffa släkt och vänner men kommer hem snart igen.

Matten har börjat följa Åsa och Memea på Facebook. Där kan man lära sig basic mindfulness  i en kurs för tvåbenta öppen för alla, för att sedan gå över till att forts och tillämpa i kontakten med de fyrbenta vännerna.

Åsa är psykiatern/psykoterapeuten/författaren till kriminalromaner och böcker inom KBT-DBT-området mm/hundägaren Åsa Nilssonne, och Memea är hundtränaren/författeren till ett otal hundböcker Memea Mohlin. Rekommenderas!



Kairo friserad, Nelsson ofriserad.

 

Kairo har fått en betydligt kortare frisyr för ett par veckor sedan, liknar väl mest en tight T60 men med sparat huvudpäls. Nelsson friserades igår till hans egen fasa. Han hann med att hoppa upp ur det rätt djupa badkaret, och ned från trimbordet. Nu är han Den Snyggaste Pudeln i Landet enligt matte. 0,9 cm päls på kropp och ben, bollar runt fotlederna, och 3 cm päls eller så på huvudet , ett par cm på öronen och svansen ville han inte klippa så den är ganska yvig. Och bild vill han inte vara med på för närvarande.

Nu måste matten få sin skönhetssömn för att möta morgondagen pigg och kry.

Till skogs

...drog pudlarna med sina respektive mattar, hussen följde också med och i skogen mötte Meija med matte upp. Den här äldre matten har ju varit justerad i sin fot i fyra veckor och därför inte vågat sig ut i skogen förrän nu. Så med stödjande bandage och ögonen på skaft för att inte snubbla på något tyckte matten att hon kunde klara STORA, breda stigar. Äntligen, tycktes Kairo säga. Han var nog ganska less på koppelpromenader i närområdet och lite rejsande i trädgården med Nelsson nu de sista veckorna.
Kairo har energi som få. Han tillryggalade säkert tio gånger så läng sträcka som de tvåbenta på den stunden han fick springa i full frihet. Och kom på inkallning gjorde han faktiskt varenda gång. Det gjorde Nelsson också. Men han hittade en dam i skogen, en dam som höll på att göra upp eld. Nelsson tyckte det var ett mycket märkligt beteende och drog sig inte för att rusa fram till damen, stanna på behörigt avstånd och sedan skälla ut henne allt han orkade. Så kom han tillbaka till matten. Hon bjöd på köttbullar, som tack för att han kom tillbaka - inte för skällandet.
Matten gjorde sitt bäst för att fånga skogspromenaden på bild. Visserligen gick den i makligt tempo p g a mattens fot, men i a f Kairo hade farten i topp och bilderna blev därefter. Kanske inte de bästa som skådats i bloggvärlden precis.

Ser ni inte Kairo som kommer på inkallning det fortaste
han kan??? Den lilla svarts tufsen i nedre
högerkant av bilden.

Och här har vi två mattar och några diffusa hundar
därborta. Undrar var Nelsson är?

-Kairo, ta leksaken!

Prydliga pudelpojkar hemma i
höstlig trädgård igen.

Problem

De här ser ju inte så glada ut.

Det har kommit till mattens kännedom att det är problem med att kommentera i bloggen.
Nu har matten provat ändra kommentarsfältet till pop-up-fönster efter lite goda råd från andra bloggare.
Hoppas det funkar.

Och så kan ni fundera på var bilden är tagen. Matten tror att hon kanske eventuellt kan komma ihåg var det var. Kameran är ju ändå snäll och talar om NÄR.

Matten frisk? Regn? Måste man ut?

Man kan ju undra, åtminstone enligt Nelsson. Kan det vara friskt att tvinga två pudlar att gå ut när det regnar? Eller rättare sagt: kan det vara friskt att tvinga Nelsson att gå ut när det regnar?  Mattens fot är bättre (efter tre veckors linkande), men istället ådrog hon sig en rejäl höstförkylning som NÄSTAN knäckte henne. Men den här matten är av segare virke än så, så på söndagen följde Nelsson högst motvilligt med ut när matten trots hostan och den fortfarande lite svullna och stela foten som inte platsade i gummistövlar i a f tog på regnkappan och gick ut. Kairo var lättlockad - hann t o m med att sticka ut på en egen liten tur helt olovandes utanför staketet dagen före - Nelsson deklarerade tydligt att "REGN? NEJ TACK". Det hjälpte inte. Mattens list översteg Nelssons motvilja.

De tre kollade av vattennivåerna i närområdet. September har inneburit att alla regnrekord någonsin måste ha slagits i den här delen av landet. Därmed är det närbelägna träsket översvämmat, liksom en del andra vattendrag härikring. Och på söndagen var det blött både uppifrån och nerifrån om man säger så.

-Och var är vår promenadstig?



Fast det var värre förr, maj 2008. Samma plats,
samma Nelsson.




Genom en regnblöt lins.



Här brukar det vara lite sankt ibland, men man brukar
kunna gå i gympadojjor. I söndags
simmade en andfamilj in mellan träden.



-Finns det nå´t intressant här då?





-Och däråt går det visst inte heller att gå.





Det VAR mer vatten 2008, och Nelsson var Pälsson, bänken
därborta mellan björkarna stod nästan helt under vatten då.





Och så trädgårdens sista blommor i en liten bukett.



Trist väder, trist matte

Ja när det regnar hela tiden och matten inte kan skutta runt i någon större omfattning då får pudelpojkarna träna på något enkelt inomhus. Eller ja, den ena tyckte det var enkelt och hann med flera upphoppningar. Den andra tyckte att "va, varför ska jag sitta eller ligga på stolar och pallar?" och tog det lite mer piano så att säga, med tvekan upp på knarrande stolar och hala lådor. Men vad gör man inte för lite Frolic?

Pudlarna tränar med apporten inomhus också. Kan säga att den ena pudeln tycker apporten är världens mest eftertraktade leksak och hoppade extremt högt för att få tag i den. Rena belöningen när han fick sitta och ta emot den! Den andra pudeln däremot tycker att "Apporten, vad ska det vara bra för? Kan rullas en liten bit på golvet kanske? Tas in i munnen och hållas kvar? Nä, inte för mig" varpå han släpper den och en annan pudel kommer med blixtens hastighet från ingenstans, tar apporten och sticker iväg in under nå´t bord.

Båda pudlarna är numera på hunddagis tre dagar i veckan, och det kan jag säga känns VÄLDIGT skönt nu när jag inte kan gå ut med dem som jag brukar. Och hussen promenerar i o f sig med hundarna om det behövs men är inte världens bästa hundpromenerare så hans insatser blir lite begränsade. Och lillmatten har långa skoldagar i grannkommunen numera så hon är heller ingen tillgång på dagtid. Då är man glad att hunddagis finns och att hundarna är inskolade där! Ja, den ena pudeln skolade in sig i expressfart, älskar allt och alla och ilar in på dagis så fort han får chansen. Den andra pudeln däremot blir nog aldrig egentligen inskolad trots att han varit betydligt längre på hunddagis. Nää, han följer helst matten var hon än är. OK då säger han, jag kan väl vara på hunddagis då om det nu är så viktigt. Pulin Smilla och några andrar snygga tikar finns ju där.

Farliga fjällen för flicka från forntiden

Lapporten från Björkliden
med fjället Nuolja i förgrunden.

Silverfallet

Matten har ordet: Jobbet for till Björkliden i arla morgonstund häromdagen. Arbete på tåget och rekreation vid framkomsten. Rekreationen bestod av vandring till Silverfallet och stranden vid Torneträsk, en promenad som först gick nerför i 2 km till stranden. Torneträsk mötte som ett annat hav med hård vind och rejäla vågor som skummade mot stranden. Där intogs varma-koppen-och-smörgås-lunchen, innan kosan ställdes uppåt igen och samma 2 km avverkades innan det blev slappartid före middagen.

Höstfärger vid Torneträsk

Torneträsk

 På kvällen var det De Äldre (matten m fl) som höll ut längst, med TPspelet Globetrotter. De Yngre småbarnsföräldrarna stöp tidigt i säng. Rekreationen fortsatte dag 2 med gemensam vandring Björkliden-Kratersjön-Rallarkyrkogården-Björkliden. En lagom lång tur för delvis otränade deltagare och med tid för gemensam matlagning vid Kratersjön. Matten fick också hålla sitt lilla föredrag om rallartiden och Svarta Björn.

Röse längs leden mellan Björkliden och Kratersjön

Vid Kratersjön

Nu till det farliga: matten kände sig i god form efter alla turer runt ICA, till hundtoaletten och i Gruvbergsskogen med de fyrbenta vännerna på hemmaplan. Så den här vandringen skulle inte bli någon match för henne att knäcka, laddad med 70-talsutrustning av toppkvalité som hon var. Dag 1 gick utmärkt bra, likaså förmiddagen på dag 2. Men det hade regnat på morgonen och stenarna på stigen var slippriga och hala och matten tog det mycket försiktigt. Det var 50 m kvar till Kratersjön, matten studerade stenarna noga, fattade beslut om var fötterna skulle sättas ner och vips! Där låg hon i en hög med ena foten i en obekväm vinkel.

Udda med bandage UTANPÅ kängan, men hade man
tagit av kängan hade den aldrig kommit på igen.

Resten av turen företog matten med en bandagerad vänsterfot, med stöd av en fjällets riddare i form av manlig sjuksköterska som lotsade matten nerför den rätt branta, steniga och delvis hala stigen till Rallarkyrkogården. Sedan blev det enklare att gå även för en något tilltufsad matte, som dock fick åka fyrhjuling den sista kilometern.

Rallarkyrkogården. Många tror att rallarkockan Svarta Björn ligger
begravd under korset för Anna, Norge. Att Svarta Björn var Anna Hofstad
född 1878 från Offersöy i Norge. Men andra säger att under detta kors
 ligger ett spädbarn. Ingen vet säkert. Ingen vet säkert ens om
 Svarta Björn var verklighet eller är en legend.

Nu får de fyrbenta vännerna klara sig med lillmatten som promenadsällskap och så har Meijas matte förbarmat sig över dem också och tar dem med på promenad. Så båda två är nu rätt nöjda efter att ha umgåtts med Meija ett par timmar ute och inne i eftermiddag.

Sens moral:  För framtida fjälläventyr får forntida flickor  fixa framförhållning för fru-kroppen .

Och nästa gång ska de fyrbenta följa med är mattens planering.

Premiär!

..ja för den nya reflexvästen alltså. Här är nu riktigt mörkt på kvällarna, särskilt när regnet hänger i luften, och varken man själv eller den fyrbente vännen syns i mörkret. Så idag har vi varit på Vacker Tass eller förlåt - Arken Zoo menar jag, och införskaffat denna reflexvästarnas Rolls Royce, åtminstone om man ska se till priset. Men den sitter som gjuten på Nelsson (som sin vana trogen stack och gömde sig när han såg att han skulle ha något mer än koppel på sig), lyser ordentligt som ni ser i blixtskenet. Och tvärsöver ryggen finns en blinklampa som lyser eller blinkar i rött när man tänder den, annars bara reflex. Bilden gör inte rättvisa åt den illröda tvärgående lampan men man kan ana den som ett rosa skimmer. Ska nog investera i en åt Kairo också, men vi började så här.
F ö läggs den ena dagen till den andra ungefär som vanligt. Matten har idag börjat sitt nya (tillfälliga?) liv som deltidsarbetande och är fr o m idag alltid ledig på måndagar. Får så hur länge det håller m t p hur arbetsuppgifterna brukar hopa sig när man inte är på plats. Nelsson har fått snuva eller vad det nu är. Han har nyst nå´t alldeles fruktansvärt mycket de sista dagarna men lokale veterinärmott rådde mig att avvakta med besök där några dagar till i tanken att det kanske ändå bara är förkylning.
Kairo tovar något i hästväg, snart kommer nog hans päls att ryka all världens väg. Hans matte har börjat gymnasiet i grannkommunen och hennes dagar är långa och tålamodet med pälsvård ligger just nu på minus. Och den här Äldre Matten har inte den tid som behövs heller. Två timmars tovutredande igår och två timmar till idag och då är bara kroppen gjord -  man kan hålla sig för skratt. Och den stackars fyrbente har ju inte bett om att ha utställningspäls. Det är sanslöst vad mycket konstigt som nästlar sig in i den mjuka pälsen ända in mot huden och orsakar tovor stora som pingisbollar. Nu måste Den Äldre hjälpa Den Yngre med pälsvården.

Reflexer

1. Måste vi nu börja använda på kvällspromenaderna om de pågår senare än kl 21 cirka. Ikväll är det extra mörkt pga regnet.
2. Är sån´t som kroppen ägnar sig åt utan att man behöver tänka på det.

F ö har den spanska släkten lämnat Sverige och återvänt till Barcelona. Medan de var här besökte hela sällskapet Storforsen, där matte förevigade Kairo, Nelsson och Lillmatten på en bild. Av forsen ser man dock intet på denna bild. Den (forsen alltså) är annars väl värd ett besök om man kommer som turist till Pite Älvdal. Får man helt enkelt inte missa. 80 m fallhöjd i oreglerad älv, massor med forsande vatten och stort område med "döda fall" och jättegrytor mm. Inte mindre än två bröllop befann sig också där samtidigt som vårt sällskap som, förutom de tvåbenta och våra krulltottar, också innefattade pulidamen Smilla. Smilla är mycket bekant med särskilt Nelsson från hunddagis. De har mycket trevligt tillsammans där.

Vid Storforsen
(-nää, Storforsen är inte den lilla bäcken som syns där bakom)

Och så har Gruvberget återtagit sin lockelse på de två- och fyrbenta efter förra gångens misslyckande då Kairo drog iväg på ett eget äventyr. Men den gången kunde han inte motstå Nelsson SKALL (på kommando) utan kom tillbaka för att kolla varför kompisen skällde.
Den här gången höll sig huligan-Kairo till det övriga sällskapet och kom på varende inkallning som hans matte gjorde under de ca 30 min han fick vara lös i skogen. Kanske bidrog det att labradordamen Meija var med och Nelsson var synnerligen intresserad av henne denna dag. Han var alltför intensiv och närgången i sitt intresse. Men Meija sa inget, hon förhöll sig bara lugn och höll sig till den som verkade ha mest köttbullar. Alternativt blåbär.



Inte världens bästa bild kanske, och Meija hoppade ner
innan fotografen hann trycka på avtryckaren.

 Imorgon är åter en dag. En spännande dag för lillmatte, som börjar gymnasiet. Minst lika spännande för den halvgamla tanten, tillika lillmattens mamma.

Ny blogg

Matte har insett att det finns annat i livet än vi fyrbenta. Så nu bloggar hon om ANNAT också. Kolla in på http://www.tankarinutid.blogspot.com/.  Om ni orkar....

Två Pudlar - Två Individer

Nelsson: har blivit en lugn och sansad kille på 4 år. Lunkar fram i tillvaron snarare än springer. Varför stressa om man inte måste? Håller sig i mattes närområde på promenader även lös i skogen. Gör precis vad som helst för världens minsta Frolic. Är brun - eller ja, var brun, numera en odefinierbar färg åt det gråa med tydliga "glasögon". Gillar INTE nosrakning och kloklippning, övrig pälsvård kan man väl stå ut med enl Nelsson, öronrengöring kan t o m vara skönt. Har i sommar upptäckt att bada utomhus är roligt. Kan hålla sig hur länge som helst, tror i a f matten. Kan däremot inte hålla snattran, skäller som besatt så fort något/någon närmar sig huset, kör förbi på gatan, pratar, skrattar osv, skäller i bilen på allt utanför.

Kairo: en vild pudelyngling på 1 år och 3 månader. Rusar fram genom tillvaron i 100 knyck för det mesta. Älskar att kampa om allt möjligt. Kan ibland inte hålla sig inomhus. Har inte tid att stå still när han kissar, vilket han gör liksom i farten. Därför luktar han alltid som en herrtoalett :(. Kissar han inte på sina egan ben så stoppar han in huvudet under Nelssons ädlare delar när Nelsson kissar och så blir han blöt i huvudpälsen också. Så gör aldrig Nelsson. Verkar gilla agility - inga som helst problem att ta sig upp på/igenom/över de hinder vi hittills prövat. Är orädd i skogen - drar gärna iväg åt ett eget håll, helt utan kontakt med det övriga sällskapet :(.  Balanserar på nedfallna träd som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Tog fyra år att lära Nelsson. Gillar väl inte direkt pälsvård, men står ut med både nosrakning och kloklippning. Skäller INTE i onödan, men kan haka på den brune när han sätter igång ibland.

Idag har vi varit i skogen - en länge planerad tripp som inte blivit av p g a att matten haft för mycket annat att ta hand om under semestern. Som trädgårdsarbete, köra till soptippen x flera, semestertripp, handla, laga mat och allt det där ni vet. Åter till skogen. Vi tog en stig som vi gått många gånger förut. Hundaran var lösa, en yngre släkting passade på att plocka lite blåbär. Köttbullar i fickorna. Nelsson och Kairo var båda mycket intresserade av att komma på inkallning. Ända till K upptäckte ett spår som han började följa. Så  var han plötsligt borta. Utom synhåll, det sista man såg av honom var nosen i backen, svansen i topp och farten god. Han var inte borta så länge men tillräckligt för att "gammelmatten " skulle börja bli orolig. Det krävs det i o f s inte mycket för. Sedan fick båda hundarna gå spår. Kairo gick sitt fint, helt rakt men plockade inte upp de två "apporterna" dvs leksakerna som jag lägt ut.
Nelssons spår var betydligt längre. Fem apporter plus slutapporten hade jag. Slutapporten tappade jag någonstans medan jag la ut övriga märkte jag plötsligt. Spåret blev inte jättelångt, ca 400 m. Men Nelsson var ivrig och drog snabbt iväg. Hittade alla apporter inkl den jag tappat utan att veta var! Han greppade alla utom två. Jag känner mig mycket nöjd.

Nu har "gammelmatten" bestämt sig för att träna inkallning med Kairo i lina, precis som hon gjort med Nelsson. Kairos egen matte hör till typen staden-shoppa-skogenärotäck-osv. Så matten har insett att hon får ta saken i egna händer.

F ö håller vårt hus sakta men säkert på att fräschas upp utvändigt med hjälp av en snickare som matten hyrt in.



Efter spåret. Bättre bilder har man väl tagt på de två, men det var det
här som tog idag!

 I morgon ska vi umgås med den spanska delen av släkten.