...det var vad Herr Pudel Nelsson var igår på rallylydnadskursen del 3. Ja, alltså inte fastnaglad vid mattes sida eller så utan mer då fastnaglad med nosen vid golvet. Inte ens den mest smaskiga falukorv intryckt i Nelssons snok underifrån i konkurrens med betonggolvets mystiska dragningskraft lyckades locka honom från betongens frestelser. Matten slet sitt hår, svettades och försökte se oberörd ut när hon slet i sitt eget mentalas yttersta gräns (nej, inte i kopplet, det ska vara LÖST HÄNGANDE i rallylydnaden, ja, jo lite kanske) för att få kontakt med Herr Pudel. Han tyckte inte rallylydnad var vad han ville ägna kvällen åt. Lite pliktskyldigt gick han ändå med på några vänstersvängar, träning av bakdelskontroll och på slutet en liten bana med rallylydnadsskyltar som faktiskt - med tanke på betonggolvets starka frestelser osynliga för det mänskliga ögat - ändå gick skapligt. Resten av hundarna var som vanligt fokuserade på sina mattar. Men en storvuxen hanne har den pinsamma egenheten att lätta på blåsans tryck inomhus. Det har han gjort varje gång hittills. DET gör i a f inte Nelsson!
För övrigt har Ekipaget ägnat sig åt snöskottning, pudelpromenad med den bångstyrige Kairo som sällskap, matten har fyllt x antal ojämna år och fått en radio, tårta och blommor. Snöskottning igen. Och igen!
 |
| Kvällspromenad i mörkret och -15 grader. |
 |
Mestadels ser det ut så här.
|
Och så kan matten avslöja att den vilde Kairos attacker på hemmets sladdsystem ledde häromdagen till totalt utsläckt bild på den TV som matten och hussen mest använder. Kairo hade prövat sina tänder på antennsladden. Här får man ta till sina tekniska kunskaper och en hel del tålamod tänkte matten och grep sig arbetet an ikväll. Resultatet:
 |
Inte är det vackert, men TVbilden
kom tillbaka i god kvalité. |
Matten funderar nu över om hon ska sadla om till TV-reparatör?
3 kommentarer:
Ja det där nosandet kan ta knäcken på en. Puzzel måste alltid, och jag menar alltid, nosa av golvet efter att jag har tränat med Zweetie, innan han kan göra något. Hon kan ju ha tappat en mikroskopiskt liten godisrest. Spelar ingen roll att han vet att jag har korv i näven till honom. Golvet skall godissaneras och därmed basta.
Sade till min kompis kelpiematten igår efter att V mest käkat skit i uppletanderutan och hennes tik inte heller gjorde någon vidare insats: "Det är så härligt när andras hundar är dåliga!" Så... måtte den storvuxne hanen fortsätta med sitt pinkande! Det är så skönt med de som är lite värre :D.
Undrar hur det går för den lille släktingen. Om kontakt önskas kan jag nås på siredison1@gmail.com. Jag är ju med i styrelsen för Barncancerföreningen Mellansverige så jag svarar vid behov gärna på frågor av alla de slag.
Kram Lotta
Skicka en kommentar