Work-a-thon

Vad är det? Det undrade vi med och  Ekipaget (det Äldre) drog iväg till Lokala kennelklubben under kvällen för att kolla och äta en hamburgare (det sistnämnda gällde enbart tvåbenta, tråkigt nog för En Pudelherre i sina bästa år). Nu var vädrets makter inte helt vänligt inställda så regnet hängde i luften och mörkret lägrade sig snabbt. Det blev inte så mycket grillande och Work blev lite reducerat. Vi gick i a f en hinderbana av militära mått, men med en mer folkligt anstrykning eftersom militären har lämnat området för några år sedan och alltihop har blivit öppet och modernt med olika verksamheter som kennelklubb, retro café, militärmuseum och en del annat.

Hinderbanan bestod av: hopphinder, tunnel, en kraftigt lutande "vägg" som slutade i en lodrätt vägg där man INTE skulle hoppa ner - det förstod inte Pudelherrn, han som är i sina bästa år. Nää, han tog glädjefyllt plats i mattes uppsträckta armar men bara delvis, hoppade glatt ner. Så blev det en slags slalombana där Pudelherrn fick gå bakom sin förare och man mötte samtidigt andra ekipage mycket nära. Så fanns det några små stubbliknande föremål men de var för hala att gå på, så det blev slalom där också. En balansgångsbana i flera vinklar fanns också. Den klarade Pudelherrn galant, eftersom vi övade in just det på förra valpkursen medan vi väntade på att Kairo skulle träna färdigt. Där finns nämligen en grillplats med smala plankor/bänkar runt. "Hopp upp" några gånger, klicker och Frolic. Det tog tio minuter innan Nelsson hade lärt sig att går runt hela inkl passera de lite trixiga hörnen utan att hoppa ner. Det hade vi stor nytta av ikväll.

Agilitybanan som vi prövade sedan var dock ingen höjdare enl Herr Pudel. Ja hopphinder av olika slag är inga problem, men A-hinder, vippbräda och liknande är inget för Herr Pudel.

Ett plus i kanten gav matten till Herr Pudel för hans uppförande mot de övriga hundarna ( ett gäng sibirian huskeys, en gammal goldenkille, en schäfer, några tibetanska spaniels): Nelsson skällde visserligen ut dem några gånger men klarade dessemellan att gå fot (i det närmaste) och snyggt och prydligt befinna sig vid mattes sida UTAN att tävla i drag med draghundarna.

F ö håller trädgården på att genomgå en metamorfos. Motorsågsmassaker kan det också kallas. Matte har hyrt in en firma som håller på att förvandla den något igenvuxna baksidan, framsidans buskar och träd, baksidans jätteträd m m till mer TRÄDGÅRD än igenvuxet kalhygge. Matte ser framför sig hur oceaner av tid hade gått åt om hon skulle gjort allt själv. Man kan säga att det skulle ha varit ett övermäktigt projekt för den här matten. Nu börjar det likna nå´t i a f. Jättegranen har fått sina nedersta grenar kapade - plötsligt ser man marken därunder. Hallonhäcken har blivit en häck igen. Häggarna har glesnat betänkligt. Svartvinbärsbuskarna och krusbärsbusken har krympt till något knappt synbart närmast marken, liksom den jättestora men fruktansvärt risiga nyponrosen. Äppelträden kan man skönja himlen genom igen. Och än är det inte klart....

-Aaaoooh!