Drefvikens Fred Astair

Drefvikens Fred Astair
Nelsson

måndag 5 december 2016

Fy för mediciner och täcken!

Jag är sjuk. Nej det märks inte så mycket, matte tycker jag är som vanligt. Men för två veckor sen var jag tvungen att tillbringa ett par dygn på djursjukhuset. Det var ingen höjdare att ha kanyl i benet och få en massa vätska intravenöst. Desto roligare att komma hem sen, men plötsligt hade promenaderna kortats ner till typ ingenting. Jag som älskar att strosa runt och bara drömma mig bort i alla doftfläckar som finns precis överallt. Därför brukar det ta tid att promenera med mig, eftersom jag bestämmer takten, antal stopp (många!!!) och när vi ska gå in (jaja, jag brukar låta matte bestämma det men jag brukar också tala om vad jag tycker om det, att gå in alltså). Nu har det i alla fall blivit lite längre än första dagen.

Jag är sjuk i levern. Det innebär att jag får en massa mediciner. Eller får och får. Matte tvingar mig att ta emot flytande mediciner fyra gånger om dagen. Vi har lite olika åsikter om hur viktigt det där är. Hittills är det typ 50-0 till mattens fördel.

Problemet med min sjukdom är att jag kräkts en del. Matten har haft mycket att göra särskilt på nätterna när jag ulkat runt i hall och kök. Nu ulkar jag inte sen några dagar, inte kräkts heller och jag tycker faktiskt att maten smakar ganska bra igen. Helst skulle jag förstås äta oxfilé och laxfilé varje dag men det får jag inte, utan det blir de där hepatic-torrkulorna. Ja med lite tillskott som är godare för att lura mig att komma igång. Jag vet nog att det är det de har räknat ut.
Här är jag ändå ganska vårdad

Matten säger att jag är ovårdad. Hon har inte velat belasta mig med bad och allt det där som hör till nu när jag varit sjuk. Därför har jag typ tre cm päls på hela nosen, så inget ont som inte har något gott med sig. Fast matte säger att jag luktar lite mysko också, jag säger att det är väl ingenting mot vad mattan i vardagsrummet luktar, där spydde jag rejält och det är ingen matta som man direkt slänger i tvättmaskinen. Nä, där krävs grövre grejer, typ expert-matt-tvätt. Men har matten sett till att få det gjort? Nää, inte då. Här pratas bara pudelpäls, inte farmors  matta.
Det här var ett tag sen, men
jag hade
mustasch då med. 

Så här snygg är jag ibland - längesen sist.


Nu har jag tänkt bli frisk igen, även om matten nästan hade räknat ut mig för en vecka sen. Eller kanske inte frisk, men i alla fall så bra att det inte märks att jag är sjuk. Och i vår familj är man tvungen att bada om det inte märks att man är sjuk, så det står nog på schemat för imorgon trots allt.

En sak till som jag inte gillar och som verkar vara vanligare när man är sjuk. Det är det där täcket som jag har på översta bilden. Förut sa vi -20 som gräns, nu verkar matte ha helt fel på räknekunskaperna för nu tvingas jag ha täcket fast det bara är -7 eller så. Fast det är klart, i morse var det grinigt väder, -10 och snöade sidledes.


Over and out för den här gången. Återkommer när andan faller på./Nelsson

3 kommentarer:

Maj-Britt sa...

Gamla Nelsson har mycket att fundera över. Men snart kommer lill-matte hem och då blir det roligare!

Vippson sa...

Bäste kollega! Kämpa på! Vi är av segt virke. Med vänlig hälsning/Herr Pudel

Anonym sa...

Hoppas nu att allt stabiliserar sig för Herr Nelsson och blir så bra som det kan bli. Ja täcket var ju inte Puzzels favorit det heller. Den aversionen gick aldrig över trots 11 år.
Puss på nosen till Nelsson
/Majsan